biigdeal skrev 2010-12-05 09:44:25 följande:
Hej Hej! Jag är själv 16 år och blivnade mamma, jag är i vecka 10. Jag hade själv många frågor om hur jag ska göra med skolan och massa sånt, jag funderarde ett bra tag innan min mamma kom med ett väldigt bra förslag till mig, då pappan till barnet ej är så jätte intresserad av att bli pappa men försöker göra sitt bästa. Eftersom jag går första året i gymnasiet och mamma vill absolut inte att jag ska hoppa av skolan och börja om efter ett år ungefär, eftersom det är väldigt svårt att hitta viljan att börjar om i skolan, så kom min mamma med förslaget till mig att vi skriver över vårdnaden till henne och min pappa, så de står för allt ekonmiska och min mamma blir då "mammaledig" med mitt barn ett år, tills barnet är stort nog för att börja på dagis. Så jag får plugga klart gymnasiet med mina klasskompisar, vilket jag tycker är väldigt bra. På så sätt, kommer jag fortfarande ut i arbetslivet och kan skaffa ett jobb så, jag och min bebis kan få en egen lägenhet för att slippa på hos mina föräldrar så länge.
Jag kan även säga att min mamma inte alls va nöjd med mitt beslut och hon har frågat mig många gångner om jag ångrar mig, men nu börjar hon faktiskt inse att det kommer ett bebis i sommar. Så nu börjar hon glädja sig med, att kolla på barnvagn och massa sånt. Dock tror hon att jag väntar tvillingar, så jag gick till Ultraljud, när jag var i vecka 8. Då visade det bara ett barn, fast mamma ger sig inte än. Så snart blir det ultraljud igen för att se om det luras två små liv i min mage
Pappan till mitt barn är väl inte så jätte angagerad över att få barn nu, då han tycker det är tidigt. Han är född 89, så han är ett par år äldre än mig. Jag fick reda på att jag var gravid i vecka 5 redan, och då hade vi stora bråk och funderingar hur vi skulle göra. Men jag tog ett tag för mig själv och funderade och bestämde mig redan då att behålla barnet, det är viktigt att du gör som du känner och vill, så att du inte blir negativit påverkad av folk i din omgvining, tänk på att det är din framtid och det är ditt beslut. Jag har fått stått ut med både negativa och positiva kommentarer, och de flesta kommer med samma kommentarer om att man är fast för livet och man har ingen fritid. Det är sånt man måste tänka klart på innan man bestämmer sig för något, är man redo att hoppa av sin "ungdom" på såsätt..
Allt kommer gå bra för dig om du bestämmer dig för att behålla barnet, oron av missfall kommer släppa snart det lovar jag dig, Lycka till med allt nu!
Hmm, så din mamma skall vara mammaledig med ditt barn från ganska tidig ålder och du skall gå i skolan?
Är inte risken stor att både din mamma och bebisen knyter an ganska mycket och att du ist föder dig själv en lillasyster....
Vet inte exakt hur det funkar med vårdnad och så om man kna skriva över den hur som helst men om du nu gör det räkna med att det kan bli bråk om att få tillbaka den. Dessutom, lär det bli tufft för din mor när hon skall ge "tillbaka" bebisen till dig.
Det blir mao din mamma som kommer att få vara med om allt från första tand till första steg och känna din bebis mer än dig.
Dömer ut idén men det känns som om ni båda skall tänka igenom den lite till... Tror det blir svårt att vara fokuserad i skolan om du några dagar efter förlossningen skall lämna ifrån dig bebisen. Gå till en kuartor båda två och prata igenom det där. Ev också en jurist som kan förklara hur det rent lagligt kan komma att drabba dig/din mamma.
Jag hade inget problem att vara mammaledig ett år sen fortsätta gymnasiet, men det är bara jag, jag gillar skolan och tycker att studier ger mig massvis. Dessutom hoppar man inte av utan man tar ett studieuppehåll och kan göra en hel del på distans.
