Hur ska jag bete jag mig nu???

Efterssom det handlar om ett lss-boende utgår jag ifrån att det finns personal knyten till din dotters boende? Då minskar din roll ju å den punkten. Grejen är att hon nu har blivit "vuxen", och det skall hon ha' alla möjligheter till att få efara. Du finns där fortfarande likamycket, du är hennes mamma, och hon kommer att höra av sig till dig i tid och otid, för att få råd, bjuda på fika och allt. Du kommer och hälser på henne i hennes hem.

Så det blir' lite till att hålla sig på sin kant, så man verkligen visar respekt för att hon har flyttat hemifrån. Att man släpper lite på rollen som mamma, i den bemärkelsen, att nu är det hon som bestämmer.

Kanske är dina släkingar mera "daltande" för att hon tydligen har någon form för funktionshinder, men det ändrar ju inte på hennes rätt att bli' myndig och vuxen, på sina egna villkår. Många ungdomar får uppleva hur kämpigt det är att bli' vuxen, men din dotter behöver inte oroa sig för den praktiska biten därför det ju redan är ordnat. I stället kan hon lägga all sin energi på sin nya roll som just vuxen. Hon vill säkert så gärna visa vad hon klarar, och det är därför ni andra skall låta henne lite i fred. Vill hon ha' odiskat en dag, då är det upp till henne. Frågar hon själv om hjälp och tjänster, så kan ni ju ställa upp om ni har tid och vilja.

Man brukar kalla det integritet, och precis som du utrycker det själv, då är det den man skall akta sig för att kränka. Lycka till med din dotters nya spännande liv!

Du skall inte alls oroa dig! Efterssom det finns personal i hennes närhet, får hon säkert så mycket information om hur man skall klara sig i eget boende, hur man hanterar pengar, gör budget, skriver listor när man skall handla och bla' bla' bla. Det är ju just den biten hon slipper att kämpa så mycket med, efterssom hun är i ett LLSboende. Det kommer gå jättebra!

Men du då? Har du den hälp DU behöver? Eller är du rädd nu, hur du skall hantera din egen situation? Nu har du ju all tid att ta' itu med dig själv, göra dig själv till den självständiga person du vill vara. Du kan göra din släkt uppmärksam på att du har ett eget hem, och det skall de respektera! De gör dig en björntjänst, och låter dig inte "bli' fri", om de hela tiden skall ha' koll. Även om de gör det i välmening.

Ja, men då så! Men då har du ju inte släkten "rännandes" stup i kvarten, och kan bestämma mera själv. Så skönt att du har hjälp utifrån i alla fall. Din son kanske kommer att lugna sig lite nu när han får har morsan mer för sig självHa' en skön sommar!