Men hur anser du att personalen skulle ha gjort under denna måltiden med ett ex antal barn som ska äta och vissa kanske har behov av hjälp. Ts skriver dessutom att fröken sa "springer runt och lyssnar inte och har gett sig på ett annat barn och en annan fröken". Hur skulle de ha gjort? Släppt ungen loss och satt sig på rumpan och klagat över att resurserna brister? Vi kan alla vara eniga om att det allt för ofta brister med resurserna på förskolorna. Men hur skulle fröknarna hantera utan att det medför att de andra barnen får stryka på foten? Är det rättvist att ett barn ska leva rövare, springa runt och ge sig på barn och fröknar och norpa en i personalen i pedagogiska samtal i ett annat rum medan en annan fröken blir stående med de resterande 12?
Jag kan inte påstå att jag tycker att det är rätt gjort, men utifrån situationen så kan inte jag se hur de ska hantera det på ett annat vis utan att det går ut över resterande gruppen. Jag tycker det är en pärs vid måltiderna med 2 barn och bara utifrån dessa två så kan ett ohyggligt kaos uppstå. Jag tror dessutom att barnet i sig inte tolkar det på samma sätt som vi vuxna.
Först och främst ska man prata med barnet, gå ner på knä, titta i ögonen och se att man verkligen får kontakt och att barnet lugnar ner sig och lyssnar. Man förklarar enkelt och tydligt att det är sitta vid bordet som gäller och möjligtvis erbjuder man barnet att få sitta i knäet. Jag tror att den här fröken bara gjort halvhjärtade försök att nå fram till barnet, förhoppningsvis främst på grund av tidsbrist. Sitta vid bordet och ropa på ett barn som ränner runt funkar inte utan man måste etablera kontakten igen. Man behöver inte lämna rummet för det men man måste kanske lämna bordet en liten stund.
Det här är också en kontakt man skapar med alla barn innan man ens sätter sig vid bordet. Se till att alla är lugna och har förstått att alla ska sitta kvar vid bordet tills personalen säger att de kan gå. Fundera på om barnen som är klara eventuellt kan få rita lite lugnt vid bordet (inte säkert att det funkar för de barn som fortfarande äter och då får man skippa det).
Det här barnet hade ju redan tillåtits att bli alltför uppspelt och det kanske är misstag nr 1 om man är så få vuxna på så många små barn. Jag var inte där och kan naturligtvis inte veta vad de redan prövat, eller vad de gjort i övrigt men går det så långt att den enda utvägen man ser är att spänna fast barnet, då har man låtit det gå för långt. Troligen beror det på att de är för få men det kan också bero på att förskolläraren har lite dålig kontakt och auktoritet över sina barn. Det är verkligen en konst att leda barn och jag är full av beundran för de som lyckas. I det här fallet har man inte lyckats.
