Min mamma va 12 år när hon fick min bror....

Vadå hur hade det gått då ?

Jag vet inte om jag skulle uttrycka det som värst spännande att prata med folk på fl, men det e intressant å lyfta det. Och det är rätt kul å se att vissa faktiskt minns, detta va stort på sin tid, det har vart en stor nyhet som har gått i omgångar, men som e nertystat idag...

Jag VET att det finns mammor i min mammas ålder som fått barn som henne, men det va just HON som va på tapeten DÅ och blev benämnd som sveriges yngsta mamma och JA, hon finns med i nån rekordbok, vilken det nu va minns jag inte, men ska ta reda på det.

Hmm låter bara konstigt.

Ok.

Ja, det finns säkert många där ute som har fått barn vid 12 års ålder, även om inte alla hamnat i rekordboken. Denna tråd handlar dock om TS liv.. så det är egentligen inte intressant att hon inte är ensam om att ha en ung mamma.

Vad jag förstår så är det något tragiskt som har skett som gjort att det rasat i er familj... Vill du berätta om det? Förstår att det kan vara väldigt jobbigt och kanske något du vill spara till boken.

Vad skönt att tråden börjar röra sig framåt och att du får hjälp att skriva och hitta information.

Då kan jag skriva om min mammas uppväxt haha det var oxå tragiskt och hon gav bort sin son/halvbror..
Det tog flera flera år nu äntligen har dom kontakt tillsammans.
Pappan åkte inte in men han dog för ca några år sedan iaf.

jag menade nog inte att att starta den här tråden är att fläka ut, men att skriva en bok vore det. jag vet att det är på modet för tillfället, men jag tror att det är viktigt att du inser att det inte är något man bara gör.

lite att jämföra med alla dessa 19-åringar som glr bort sig i paradise hotel eller liknande utan att tänka igenom först. för genomtänkandet tror jag att terapi är viktigt. att få prata av sig och gå igenom och sortera, att få hjälp att fundera på hur detta påverkat dig osv.

sen förstår jag itne riktigt hur du menar emd att jag skulle ha sagt att det är värre att du skriver än någon annan. kanske att de problem du verkar ha/ha haft sträcker sig utanför vad som kan ses som 'normala familjeproblem', och att du inte ka vänta dig en 'lösning' eller ett korrekt bemötande i en tråd på familjeliv.

jag röstar verklign för en kuratorskontakt.
kontakta vårdcentral eller nåt annat där du bor och se efter vad som erbjuds. i värsta fall kanske du får betala själv, men jag tror verkligen att det kan vara värt att reda ut lite av allt detta du verkar ha gått igenom.

Hej!
Jag skulle gärna läsa din bok om du kommer ut med en. Bor dock i Umeå trakten men hoppas den hittar hit upp!! Skriv. Var själv rätt ung....ja 17 och pappan var 16 men det har fungerat.
Skriv för allt vad du har. Vore trevligt att få veta hur det gått för dej och din familj så.

Lycka till!! :)

jag vet att jag sa det i mitt förra inlägg, men jag säger det igen.

jag tycker verkligen att det är jättejättejätteviktigt att du är fullständigt medveten om vad du ger dig in i om du tänker skriva (eller främst ge ut) en bok om dig och din familj.

dels för att det påverkar många andra, föräldrar, syskon, barn, vänner osv. men främst för att du inte vet hur det kommer att påverka dig. i sökandet kan det komma upp saker som kanske känns för svåra att hantera på egen hand, eller så river eventuell medial uppmärkasmhet upp gamla sår.

jag tycker verkligen verkligen att du ska ge det här tid, för jag tror att om man 'slänger ihop' en bok kan det bli fel.

det kanske är jättebra för dig att skriva den här boken, ur ren bearbetningssynpunkt. men jag tror du behöver hjälp, och nu tänker jag itne främst på skrivandet.

jag tror att du kan behöva hjälp att gå igenom detta. proffesionell hjälp, inte för att jag tror att du är störd i huvudet, utan fö att jag tror att det kan behövas en utomstående för att se vissa samband och som kan ställa de rätta frågorna.

jag kanske låter kritisk, men det är faktiskt främst ditt välbefinnande jag tänker på.
jag tror inte att det är lätt att hantera mediacirkusen (som ofta blir, om än kort, krig denna typ av böcker), och särskilt inte om uppmärksamheten gäller ett till stor del obearbetat trauma.

det är jättebra att du känner dig 'redo' (eller vad man ska säga) att jobba igenom detta, men jag tror också att det är viktigt att du inser att detta är mycket större än en bok. detta är ditt liv fram tills nu, och det kommer ta mycket tid, kraft och ork att återuppleva och ta sig igenom det.

jag tycker verkligen att du ska fundera över terapi/samtal och ge det en ärlig chans.

Jag tycker mest att det påvisar att bara för att man är äldre så betyder det inte att man är smart. Eftersom du då hade levt ganska länge innan internet vart populärt borde ha förstått att inte allt finns med.