Lärare med Aspergers syndrom. Ska vi byta skola?

Det tycker jag inte  - inte om ni inte pratat med läraren först och bildat er en uppfattning.

Min erfarenhet är (förutom som redan sagts att alla med AS naturligtvis är olika) att många som har den här typen av problem är extra medvetna om sociala hierarkier och spel - just för att de inte är självklara för dem. I en skolklass skulle en sådan lärare kunna vara en fantastisk tillgång.

Till exempel vet jag många lärare som tar väldigt lätt på vissa mobbingtendenser. Speciellt om barnet som blir utsatt betraktas som lite udda - läraren har helt enkelt förståelse för att alla barn inte vill leka med det "udda" barnet. Så skulle troligen inte en person med AS resonera - h*n skulle troligen gå till botten med vad som är problemet.

Personer med AS är också sällan rädda för att ställa lite socialt obekväma frågor. Det kan vara en lika stor fördel som nackdel. Har den här läraren trots sin diagnos fått det här arbetet är det mycket troligt att alla de här sakerna - och mycket mer - är stora fördelar.

Min erfarenhet är också att många barn uppskattar vuxna med AS eftersom de oftast inte är ironiska eller har en massa dolda undermeningar (säger att de inte är ledsna fast de är det osv). Kommunikationen blir rak och sker inte över barnens huvud.

De som är negativa är kanske det pga sin okunskap och kan därför inte motivera det. Vi är ju flera som är mer positiva som motiverat varför.

Det finns säkert lärare med Aspberger (diagnostiserad eller odiagnostiserad) som är dåliga. Precis som det finns många dåliga lärare utan några som helst handikapp. Jag är däremot helt övertygad om att aspbergerdiagnosen i sig inte innebär att man skulle vara en dålig lärare. Det kan istället vara precis tvärt om.

Missriktad "förståelse" där människor inte görs medvetna om sina begränsningar på bekostnad av skolbarn tror jag få rektorer sysslar med. Därför håller jag för troligt att personen du frågar om är en bra lärare.

Tror du att den här läraren kommer att påverka ditt barns framtid negativt så byt för all del klass. Men var då medveten om att det beslutet kanske är negativt för honom. Han går kanske misste om en mycket bra lärare.

Det kan också vara precis tvärt om.

Normalstörda lärare litar ofta för mycket på sin fingertoppskänsla och reder kanske inte ut alla problem som borde redas ut. De blundar ibland för vissa problem som är "jobbiga" att ta tag i rent socialt. Låter dem bero och tänker att "det ordnar sig nog".

En lärare som är medveten om sin AS är troligen mycket noga med att inte missa signaler från barnen eller att sopa problem under mattan. Personer med AS brukar heller inte vara specisllt konflikträdda utan ta tag i problem som uppkommer även om det sätter dem själva i lite socialt jobbiga situationer (med tex föräldrar). Det är en egenskap jag tror kan vara väldigt bra hos en lärare.

Ja visst är det en diagnos - men just eftersom diagnosen finns får ju personen ifråga också hjälp. Och hindren kan identifieras och övervinnas.

Jämför med en lärare utan ben. Om hon var odiagnostiserad och förväntades klara allt på samma sätt som lärare med ben skulle det inte gå så bra.
"Men herregud varför följer människan inte med ungarna till maten, bara sitter där i klassrummet och rör sig inte ur fläcken - det är ju inte klokt..."
Med hjälpmedel - rullstol tex - däremot fungerar det fint. Läraren klarar av allt som andra lärare klarar av men på ett lite annat sätt. Ibland behöver hon kanske be om hjälp (tex med att ta ned en bok på en hylla högt upp) och då kan hon be om det utan att någon tycker att det är konstigt.

En person med AS har oftast (och troligen så i det här fallet) ett lätt handikapp som det finns massor av bra hjälpmedel för att övervinna. Hon kan fungera precis lika bra som alla andra i samhället men ibland på ett lite annorlunda sätt. Saker vi normalstörda gör med ryggmärgsreflexen måste hon medvetandegöra. Vilket kan vara väldigt bra ibland - speciellt med barn som inte själva är helt färdiglärda i det sociala spelet.

Genom historien har det funnits massor av människor - i skolan och på andra ställen - som haft odiagnostiserad AS. Det kan bli stora problem eftersom personerna då förväntas fungera och göra på samma sätt som alla andra. Och också förväntar sig det av sig själva. 

Som "Trollet Ludenben" skriver ger det här ju också ditt barn stora möjligheter att utveckla sin egen empati och förståelse för att alla inte är och tänker lika.