Atti skrev 2010-06-30 12:04:04 följande:
Tack
. Det värmer och tröstar att läsa hur ni som har varit i samma sits har haft det och upplevt det. Jag hade räknat med att blöda minst 1 vecka men jag blödde bara i måndags, dagen efter, och sen har det inte kommit mer, men jag vet inte om det kommer tillbaka. Jag har inte ont fysiskt. Har varit hemma sen i måndags, och funderar på att kanske gå tillbaka till jobbet imorgon. Trivs dock inte så jättebra på jobbet, men jobba måste man ju göra. Jag är en som väldigt lätt får dåligt samvete, så att vara hemma och må fysiskt okej så känner jag skuld.
Jag och mannen pratade lite igår om vi ska försöka igen, eller om vi ska vara nöjda med de två underbara söner vi har idag. Jag känner att om vi försöker och kanske lyckas ganska snart igen så kommer det nog kännas lättare för min del, då jag varit inställd på att vara gravid redan i flera månader, med allt vad det innebär med mat, dryck och annant som man tänker på när man är gravid. Det går nog lättare att komma över detta.
Har två nära vänner som har haft mf, ma och utomkveds, och den ena som först hade utomkveds, barn emellan, och sen mf, hon blev gravid direkt efter mf:et och hennes läkare hade sagt att det är bara att försöka så fort hon slutat blöda... och det lyckades, trots hon bara har en äggledare kvar och sjukdommen endometrioser.
Min andra väninna, som hade ett ma i v 12 har tyvärr inte lyckats bli gravid igen, och dom har försökt i tre år, och även hon har fått diagnosen endometrioser. Så det är lite olika.
Det är skönt att läsa era berättelser, och hur ni lyckas se positivt på allt igen.
Kram Atti
Ja, sådär kände jag också. Jag blev ju skrapad i v15+1 och hela jag var inställd på bebis...så för oss fanns det inget annat alternativ än att försöka igen, och det med det samma.
Men går det åt fanders den här gången så kommer vi ta en paus, för jag orkar inte vara gravid längre utan att få en bebis. Jag är ju gravid för 5. gången i år och nej....trots den enorma bebislängtan så, går det åt fanders så blir det p-ring och paus i 6-12 månader. Vi har pratat om det och kommit fram till att vi kommer behöva det.
Men så länge kroppen och huvudet skriker efter en bebis och man psykisk orkar, så är det bara att kämpa på.
Angående ditt jobb.....jag tycker förresten att du ska ta hela veckan ledigt. Även om du kroppsligt mår bra så är det något stort och sorgligt ni har gått igenom och då är det bra att ge sig själv lite tid att bara sitta ner. Ge dig själv den tiden. Dem på jobbet...dem klarar sig veckan ut utan dig...jag lovar! Så sitt ner i soffan med en filt, titta på film och ät glass och ta bara hand om dig själv....det rekomenderar jag starkt!
*kram*