Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Min kollega parkerade en öppen after eight-ask bredvid mig i måndags, och sedan reste hon bort. Shit, alltså, det är mindre än halva kvar, och det är i pricip bara jag som ätit!!!
Måste köpa en ny och fylla på innan hon kommer tillbaks till kontoret....

Ja, äckelsmak i munnen (kan alltså vara after-eight-relaterat..) och lite trötthet (kan mycket väl bero på vintermörkret eller mitt bodypump-pass igår). Inte så mycket symptom, menmen. Vi får väl se.

Oj, här var det fart i tråden på kvällskvisten!
Alicia, jag har inte heller berättat för familjen om missfallen. Jo, den gravida systern fick veta om det första eftersom jag började gråta när hon ville träffas precis när hon blivit gravid, men det blev ju inte så lyckat (hon blev ju sur) så efter det har jag hållt tyst för alla, inkl. henne. Tror inte ens mina föräldrar vet om att vi försöker få barn.
Men snart är det din och min tur! Jättesnart, hoppas jag!

Leaeva: Hoppas det tar sig och att äggblåsorna ser fina ut!  I den här tråden kommer vi alla att heja på dig och jag lovar, du KOMMER plussa igen. Kolla bara på trådstatistiken, den är fantastisk!

Nu är det läggdags för lilla trötta mig. Vintermörkret känns som om det kommer ovanligt tidigt i år....
Gonatt mina favvo-tjejer!

Ja, förmodligen tyckte hon det var jobbigt, men jag försökte ändå poängtera ändå gång på gång att jag verkligen var GLAD för hennes skull, men hade det lite jobbigt med mig själv just då. Det var det bästa jag kunde göra just då, och det var en kamp att ens sitta där och prata med henne, där hon var så vacker och strålande gravid. 

För mig fanns det enbart alternativen att antingen berätta vad som hänt, eller inte träffa henne alls medan jag bearbetade sorgen ett par månader. Och hade jag bara dragit mig undan utan förklaring, ja då hade hon säkert blivit jätteledsen, så jag valde att berätta. Jag hade hoppats att hon skulle förstå och visa lite sympati, jag förstökte ju trots allt glädjas för henne. Men nej, hon tyckte bara jag tog hennes glädje ifrån henne. Att jag förstörde hennes graviditet.

Efter att jag berättat satt hon och klagade en kvart på att hon inte fick äta getost och dricka vin och det var minsann såååååå synd om henne för att hon inte fick det. (Detta hände alltså medan jag fortfarande blödde ut mitt missfall.) Kul!

"Tvungen" att fixa lite smolk i bägaren? Jag kanske misstolkar dig nu, men det låter lite som om jag gjorde det av ren illvilja....?

Alicia, jag skrev precis ett ursäkta-inlägg för att jag lät så otrevlig i det förra, men så bröt min explorer samman (den gör det ibland) så hela inlägget försvann. Men så hann du posta ditt först

Jag förstår hur du menade, att det var så HON tänkte kanske.
Men själv har jag fått mig en tankeställare, att OM jag nånsin hamnar i hennes sits kommer jag försöka visa mycket mer sympati än vad hon gjorde. Jag har ju ändå bett om ursäkt efteråt (för att jag sade något alls) gratulerat åtskilliga gånger, köpt bebispresent etc. Trots det har hon inte frågat en enda gång hur det är med mig efteråt. Och jag har inte nämnt något om det andra missfallet, har lärt mig att det inte är någon bra ide.

Hur går det för dig? Har du testat något?
Och hur går det för SoMa?

SoMa, har du testat idag?????

Okejrå, jag HAR faktiskt testat idag.  
Oklart om jag är på BIM-2 eller BIM-3 dock.
Men ta i beaktande att jag även har börjat få bruna flytningar idag, precis som inför mens... och det känns såklart väldigt oroande.
Är ni redo?
.
.
.
.
.
.
trumvirvel
.
.
.
.
.

Taaack sötis! Vi får väl se om mensen håller sig borta... *kram*

SoMa, har också världens humör idag! Antingen så är det PMS eller så är det hormoner.

Vi sitter i samma båt du och jag, gumman! Hoppas våra bruna flytningar försvinner så vi får fortsätta vara gravida!
 KRAAAAAAAAM

Jo, i teorin är det ju så, men du kommer inte få något minus. Jag har nämligen bestämt att vi ska vara gravida nu! På smällen! På tjocken! Så det så!
Inga andra dumheter nu!