Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Ja, 2011 måste vara vårt år!

Norpan: Förstår till fullo det där med tiderna. Skulle hellre fått min knodd i början på året, men när allt kommer omkring är jag världens lyckligaste om jag över huvud taget får nån knodd. Så låt den komma bara...även om det kanske blir på min "plastdotters" födelsedag. Det är ju bara att hoppas hon blir glad för ett syskon.

Alla i tråden som har barn: Har ni vetat vad det varit för kön på de små pyttisarna under graviditeten/rna?
Själv tror jag inte att jag kommer vilja veta...det är väl en del av charmen, va? Att det blir en lyckad liten överraskning...

Å hörrni, allihopa. Vid mitt förra försök blev jag erbjuden att gå på nå't slags tidigt ultraljud för att kolla nån kota på fostrets ryggrad. De kan tydligen se om barnet riskerar några såna allvarliga sjukdomar. Är det det som kallas NUPP? Har ni gått på såna? Sen kan man göra fostervattenprov, eller hur? Och hur stora är egentligen riskerna för mf pga fostervattenprovet?

Mycket blev det nu...

Stora kramar på er allihopa....

Tack tack så mycket

Men var heter den tråden...väntar nog lite, har ju som sagt lite svårt att tro att det är sant ännu...

Jo, inte jätteömmabröst som i somras bara nipplisarna, gör ont som bara den. Jag är för övrigt svullen som en noshörning och mår illa dygnet runt oavsett åtgärder....nån som har några tips? Å så är magen helt trög, man tror inte att det är sant när man läser att tarmarna kan bli tröga vid en grav. men det är sant juh Asjobbigt...

Men jag försöker såklart se det positiva i det hela och hoppas att jag får behålla mitt lilla frö och uppleva att de här tidiga symptomen ger med sig.

rontgensyrran: Gud, vad märkligt. Det där med könet....så du menar att din aning var riktig....? Att det är en liten flickeskrutt. Så sött. Både jag och min sambo var helt hundra på att det i somras var en liten flicka på G. Det fick vi så klart aldrig veta. Den här gången har jag ännu inte vågat tänka så...vågar knappt tro att det är nå't där inne. Men det måste det ju va, jag mår ju skitkass. heh   (Sambon tycker f ö att jag är så tjock redan att det måste vara trillingar)

Mimmi: Det låter ju lovande, tycker jag. Märkbar förändring kan ju innebära stor förändring.
Å, det där med vikten låter ju bra. Själv hoppas jag ju på att öka, men behöver definitivt motionera mera och äta bättre. Så JAG ÄR MED!

Norpan: Det låter verkligen undertbart det här med skidor. Var inne för några dar sedan och frågade på en sportaffär om sånt där. Det verkade vara en hel vetenskap och dessutom var det ena eller andra slut och skulle kanske komma in i januari. Men ett är nog säkert, jag måste ha breda skidor, för här finns inga spår att åka i...
Och min mamma stod bara och flinade och tänkte på hur dåligt det skulle gå allteftersom jag ökar i vikt under vintern om skidorna anpassas efter min "ordinarie" vikt. Skoj för henne då...

Stora bamsekramar med värme och kärlek till er allihopa

Hmmmm...jag vågar inte ens dricka lite blossaglögg från konsum...

Jag hade ont lite till och från efter mitt missfall. Var in till gyn och kollade. Han kikade med den där lilla ultraljudsgrejen till och med, men inget var fel. Allt såg jättefint ut. Han sa att det med allra största sannolikhet var tarmarna som hade fått lite spel. Man kan få lustiga kramper tidligen när tarmarna "masserar" sig. Och när jag tänkte efter så kunde det nog stämma. Jag hade ju dessutom bytt jobb till ett stillasittande arbete. Jag började äta katrinplommon och slappna av och röra på mig. Och det gick över. Skönt det, annars vet jag inte om jag hade vågat mig på ett nytt försök. Man vill ju inte bli gravid när man har nå't fel i magen...

Om du oroar dig mycket - kolla upp det hos gyn. Det är värt det, hellre än att gå och noja.

Bamsiga julkramar

Ååååhh! Så söt!
Har inte skrivit grattis ännu till dig....
GRATTIIIIS!!!

Självklart lite avis. Men jag hr ju fått tid för både inskrivning och UL om ett par veckor så jag hoppas på min tur snart...

Stora kramar och god fortsättning

Jag är ett septemberbarn....å jag e skitjobbig  Heheh  Nääää, ja e jäääättesnäll    Om man kliar mig på ryggen

Jaaa ni.... Jag känner att det där med att upptäcka grav i v 10-12 hade varit guld. Jag är ju just nu en sån där jobbig en som sugar, pixan mfl skriver om.
Efter missfallet är jag tokrädd att det ska gå åt h__vete nu med. Så fort det gör lite ont nå'nstans går jag nästan upp i limningen.
Ni har vart underbara här i tråden när jag kännt mig nere, även om jag ibland bara gått in å läst när ni skriver till varann.
Jag hoppas och önskar verkligen att vi alla sitter å tjattrar i den andra tråden i sommar. Svettiga å jävliga med en varsin liten magen som jäser

Massa bamsekramar på er

Tack, gullegulliga du
Känner mig dock inte som att jag kämpat lika hårt som en del här. Mitt missfall låter blekt i jämförelse med de som haft flera stycken.
Och som en del kämpar med tester å grejer. Jag är ju sån där temperaturtönt. Tog tempen varje morgon å sen när tempen rörde sig åt rätt håll så sa jag här hemma; Ska de bli nåt ska vi försöka den, den å den da'n, annars får vi vänta en månad till.
Ja, sen blev vi bara gravida helt enkelt. Kanske att det funkar just för att vi är lite halvslappa här hemma å tänker att det är okay att vänta en månad om vi skulle missa.
Men det kändes ju inte så självklart att vi skulle lyckas så snart efter mf. Så jag har nog många 'kors i taket' att måla.

Nu har jag gått in i v 10 om beräkningarna stämmer och enligt mitt 'temp-diagram' så blev jag befruktad mellan den 12 o 16 nov (troligast runt den 15e). Kan det stämma då? Jag tror beräkningen här på FL och hos BM skiljer sig en dag hit eller dit. Men det gör inte så mycket, jag är svullen, illamående, trött å annat sån't som hör till så man får ju anta att den lilla "parasiten" håller modet uppe och äter allt den kommer åt... Men nojig som f_n är jag

Pussar å kramar på er.
Nu måste jag gå å äta novaluzid (som puckade jag köpt ett 100-pack av. De är äckliga. Jag rekommenderar nåt med apelsinsmak om det finn )

Hej på dig
Trist med ma
Jag hade ett mf (eller ma, vet inte eg vilket) i augusti i v 10+5, typ. Läkaren rekomenderade mig att vänta två normala menstruationer. Vilket jag gjorde och nu är jag gravid igen, sedan ca 15e nov.

Som de andra tjejerna skrivit; första mensen efteråt är kraftigare än en vanlig. Min var helt galen. Därför väntade jag tre st innan vi körde igen. Det kändes bra och rätt för mig. Jag tvingade mig själv att acceptera situationen och lät kroppen vila. Jag hoppas och tror det gav resultat och hoppas att det ska gå bra även för dig, hur du än väljer att göra.

Jag skulle nog ändå råda att vänta en normal mens, för kroppens skull, inbillar mig att det kan vara bra. Passa på att göra sån't som du inte tror att du vågar när du sedan är nygravid

Hoppas du får ditt plus

Hej på er alla gullisar.
Grattis till alla, mer eller mindre tydliga, plus

Var på UL idag och måste så klart meddela er det roliga att den lilla filuren där inne är alive and kicking...faktiskt just så att den låg å sparkade runt. Den är ju sjukt liten såklart, men den lever. Å det är det viktigaste just nu. Å den ska ju inte vara så stor än

Kram kram å hoppas alla plussar nu

Mmmm....vi fick två små bilder med oss hem. Antar att de är ljuskänsliga så de får ligga gömda, men titta på dem ibland kan man ju göra. Den är så liten så liten Åh, det hoppas jag verkligen att ni gör, allihopa