Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Nä, det borde det inte göra...ha det så kul

Vet ni, jag är bra avundsjuk på allt sexande ni kan ha. Vi vågar knappt och från att ha haft sex typ varje dag eller varannan till att högst ha det en gång i veckan är en stoooooor omställning. Jag hoppas verkligen att det blir en bebis för oss den här gången för att behöva gå igenom allt illamående OCH sextorka för ingenting har jag ingen lust med...då strejkar jag!

*kram*

Jag tycker du gör rätt i att ringa....du kan ju se om du får komma in i v7 och sedan igen i v9 (då du har passerat förra gången med en vecka). Så gjorde jag och det kändes bra

*kram*

Ha en skön dag vid badet/stranden Och som du själv skriver, drick mycket...viktiga saker! Hur mår du annars då? Börjar det sjunka in?

*puss och kram bästa Happiness*

Söta du *kramar tillbaks*

Att vi inte vågar är ju dock för att vi är gravida igen...är i v11 nu

Men det känns drygt, ja. Jag är gravid för femte gången i år och andra gången sedan november som jag är i v11 och det känns liksom drygt att man gör alla uppoffringar som man gör  för att det ska gå bra och så finns ingen garanti för att det gör det.. Förra gången jag fick gå så långt så mådde jag jätteilla och var miserabel mellan v7 till 11 ungefär då alla symptom avtog. Bebisen hade dött i v8 redan. Så där gick man igenom allt illamående för vaddå liksom? Och jag är så rädd att det ska bli så igen. Visserligen har vi sett bebisen i v9 och då levde den ju, men det är ju fortfarande ingen garanti på att det går bra. Och nu håller vi igen med sexandet och jag mår illa i värmen och är trött som en gnu så jag får inget gjort och istället för att glädjas så väntar jag på att det går åt fanders och att jag återigen inte får nått för min möda.

jobbigt det där. Och jag skulle så gärna vilja säga "men jag ska inte klaga för jag är ju gravid" och nej...jag kanske inte borde klaga. Men för mig innebär ju en graviditet inte en garanterad bebis utan garanterat massor med uppoffringar, oro, ångest och dåligt mående. Jag ska inte vara otacksam för att jag har så lätt för att bli gravid...men när miraklet inte ligger i plusset utan huruvida plusset faktiskt blir en bebis...ja, då är det inte så lätt att glädjat över själva graviditeten.

Svammligt det blev och jag ber om ursäkt för den kanske negativa inställningen. Jag hoppas bara så innerligt att det faktiskt lönar sig allt det här denna gången...att vi får vå bebis nu.

*kram på dig*

PS: Om du undrar varför jag skriver så mycket härinne ändå och inte bara i gravidtråden så är det för att jag har seperationsångest härifrån och att jag inte vågar...

Men puttekulan då....nejnejnej

Skickar stora kramar till dig och gör som dem andra, håller tummarna att det inte är det... *kraaaaaaaaam*

Stor kram till dig färenvik!!!!

Vet du, JAG FÖRSTÅR DIG! Jag  har 6mf med mig i bagaget och det känns förjävligt. Och nu är jag gravid igen och ja, jag har mått skit.

MEN....och här kommer mitt men. När du känner dig sådär bitter....fråga dig själv "Vad tjänar jag på det?" och "Mår jag bättre av det här?"

Troligtvis så är svaren "ingenting" och "nej".

Vet du gumman...då gäller det att _bestämma_ sig för att må bättre. Sätt dig ner och gråt, skrik och slå på en kudde....sedan tar du en stor skål med glass och sätter dig i soffan och bara är. Ta hand om dig  själv och vårda dig själv så som du skulle vårda ditt barn om denne var ledsen. Sedan, om det krävs så säg det högt, så säger du till dig själv att "Nej, nu får det vara bra, nu ska jag tänka glada tankar" och så ser du till att du gör något som du tycker är jätte kul. Gör en lista på saker du kan göra som man som gravid inte kan göra och så gör du det! Drick ett glas vin med din man ikväll, ät god ost och ha sex tills ni har skavsår!

Grejjen är den att när längtan tar över sådär så missar man att leva och det är inte bra. Det är inte bra för dig, din man eller er relation. Vårda det ni har och satsa på framtiden så kommer resten att lösa sig, det vågar jag att lova!

*kram* 

Välkommen hit Muffe80.....men fan också att du behövde hitta oss *kram*

Jag instämmer med Kajsalisa, det här är en fantastisk tråd med helt underbara  kvinnor. Jag har sedan jag hittade hit inte någon annan stans fått så mycket stöd som härinne.

*kram på dig*

Jotack....jag har en familjemedlem som vi sagt upp kontakten med för att dem ska få barn nu i augusti. Hon är en värdelös mamma till det barn dem har och så kom hon 2 veckor efter att vi förlorade "minibullen" i v16 och berättade att dem oplanerat hoppsan hejsan ska få en till....ja, vad säger man?

Vi gjorde faktiskt som så att vi berättade för hela familjen hur jag kände och vi har allas stöd i att vi sa upp kontakten med dem.

Det jag vill ha sagt med det här är att PRATA med dina vänner, förklara för dem hur du känner och är dem bra vänner så förstår dem (och gör dem inte det så var dem ändå inget att ha så då är ju en förlust av dem inte en förlust egentligen)...då kanske det blir lättare att umgås ändå. *kramkramkram*

Hej vännen min! Visst skulle du till BM igår???? hur gick det???? Har du fått tid för vul?

Tänker på dig!

*kramisar*

Men kära du....KRAAAM

Har du pratat med dina läkare om att sätta in Trombyl på dig? Av mina 6mf är ju 1 ett MA också...det som skiljer den här graviditeten från dem tdigare är att jag just äter Trombyl och nu är jag i v11 (den levde i v9...ska in på ny koll nästa vecka). Och räcker inte Trombylen så kan man ju sätta in både Heparin eller Fragmin och Prednisolon...har du tagit upp det med dem? Vad säger dem?

Många gånger visar en utredning inga fel och dem fel som kan finnas (som tex det som Trombyl och det andra hjälper med) det testat dem inte för. Dessutom har dem inte kommit så långt med forskningen att alla läkare håller med det studierna visar....men studier HAR visat att det INTE är skadligt, så varför inte prova?

Hoppas du känner att du har hittat bra läkare...du ska inte behöva ha det såhär!

*kram på dig*