Blev pappa redan som 15 åring, nu 7år senare vad ska jag göra?

Så jag har funderat lite är att ev. ta tjänstledigt på grund av studier och studera i någon av storstäderna Göteborg, Stockholm, själv bor jag i Sveriges södra delar. Att då åka hem t.ex. var tredje helg och tillbringa helgen tillsammans med min son och självklart även helger och ev. lovdagar. Han är sju år och väldigt självständig så att låta honom flyga upp till ex. Stockholm är inga problem alls.

Min sons mamma har alltid klagat över att jag inte tar lika stort ansvar som henne och det har jag inte gjort alltid, även om jag tagit mycket ansvar för min son. Men nu känns det som det inte är något problem utan hon känner att hon har för lite tid med honom nu när vi delar rakt av. Dessutom är hon medveten om att jag någon gång måste studera vidare.

Mycket stor tacksamhet att du svarat!

Glädjer mig att du tycker jag verkar var en bra pappa,

Har nu haft min son varannan vecka under ett års tid, våran relation har alltid varit mycket bra men känner inte att den blivit bättre.  Skillnaden från nu och tidigare är att vi nu även gör vardagliga saker tillsammans, när jag bara hade honom på helgen var det bara han och jag. I med detta har han blivit otroligt bortskämd med resor, aktiviteter m.m.

Min och min sons mamma s relation är enligt henne mycket bra, även om hon ofta beter sig mycket otrevligt mot mig. Men jag är inte på det visset, utan svarar trevligt tillbaka och försöker lösa det uppkomna. Känner även att hon har ställt upp mycket för min son under åren och detta är jag tacksam för.

Sen är det så att jag inte kommer att flytta för gott, utan jag har kvar mitt fritidshus och en del av mina vänner i närheten av denna landsbygdsort. Dessutom är jag ju inte längre bort än att jag kan vara hemma på ett par timmar, med hjälp av tåg, flyg eller bil.

Oj då, har läst alla era inlägg och är tacksam för dom, har varit otroligt mycket nu innan semestrarna så har inte haft tid att svara. Men ska nu försöka svara:

Själv klart är det min son som ska gå i första hand och har han alltid gjort. Det är därför jag funderar över detta. Det är även självklart att jag ska anpassa mig och det kan jag från min synviken lugnt säga att jag har gjort, har vikt hela mitt liv för denna grabb. Även om detta inte var vad jag drömde om, men tråden handlar om att jag inte trivs med min situation. Får från många håll otroligt ofta höra vilken fantastisk pappa jag är, detta glädjer mig lika mycket varje gång och det är denna fantastiska pappa som lägger så mycket id med sin son, som jag vill vara. Detta är inget försök till flykt från ansvar, utan jag känner att om jag inte jag mår bra och trivs med min situation kommer jag inte efter ett tag vara denna fantastiska peson eller fantastiska pappa. Inte heller är det så att jag vill sätta min karriär framför min son utan den går så bra ändå. Att ha min son boende på annan ort halva tiden går inte, då han börjat skolan här, nej kostnaderna för transporter är inget problem, även om jag skulle behöva flyga hem varje vecka. Håller med en av Er skrivande att det är viktigt att ha ett liv sidan av min och min son relation. Där kommer jag till problemet, denna plats jag bor på är alldeles underbart vackert, men nästan alla mina vänner har flyttat här ifrån och det är spöktomt på jämnåriga. Lika så på aktiviteter, det går inte att jämföra med en stor stad.

Självklart är det bästa att prata med min son mamma, men vill tänka igenom detta innan och även få synpunkter på min situation, men vill åter igen undertrycka att detta inte är någon flykt från ansvar eller att jag tröttnat på min son. Älskar honom över allt annat och detta vet han om!

Njut av sommaren, för  det ska vi gör!