Blev pappa redan som 15 åring, nu 7år senare vad ska jag göra?

Ja, fast som förälder är det ju ändå barnet som ska va i första hand. Du beskriver det som att du fått hålla ditt liv på hyllan och nu vill börja leva det. Men skaffar man barn så kan man inte sätta en tid på det, när det är dags att få göra som man vill. Man får anpassa sig. Det går inte att säga att man har ställt upp på sin son i sju år och nu vill resa och göra annat, för att man är ung. Det funkar inte så. Iallafall inte som förälder. Du säger att er relation inte blivit bättre. Men det är en stor del att han får vara med i vardagslivet också. Varför kan inte dina helger fortfarande vara som det var innan? Jobbade du varannan helg före ni hade delad? Varför inte ta ledigt och vara iväg den/de veckorna som han är hos sin mamma? Eller bo någon annanstans varann vecka då? Tycker absolut inte att du ska åka iväg för att du inte trivs. Visst det är tufft. Men din pojke måste komma först. Du behöver inte alls ge upp ditt liv. Anpassa och se till att det blir bra, och blir som du vill ha det, FAST med sonen i första hand.

Även om du säger att mamman vill ha mer tid med sonen, så är det väl inte det ett skäl att flytta flera timmar ifrån din son? Det handlar om sonen, inte hans mamma.

Om vi vänder på det då? Vi säger att sonens mamma säger till dig att nu har hon tröttnat på staden. Hon och pojkvännen vill gifta sig och bo i Göteborg istället. Du får ta hand om sonen, hon kommer självklart till sonen varannan helg och när hon kan. Men hon vill bo själv med pojkvännen, för hon tycker inte att hon fått så mycket egen tid och tid med pojkvännen.

Skulle du tycka " javisst, åk du, förstår att du är trött på staden, jag tar sonen"...
Skulle det verkligen bli ditt gensvar?

Jag kan aldrig tänka mig när det skulle vara okej att stick ifrån sina barn, bara för att man sjäkv vill vara någon annanstans. Skillnad om det bara finns jobb längre bort, och att man har försökt länge i hemstaden.....

Tog jag dö på tråden eller? ;)