Se hit alla singelkillar! Här hittar ni desperata singelmammor :-D

Helt rätt.
Man måste vara ett team i vardagen. I början är det lätt då den första förälskelsen är där, men om man inte funkar ihop när vardagen gör sig påmind håller det inte i längden.
Tjat och tjafs leder heller inte någonvart då en eller båda ofta smyger in i sitt skal, kanske utför sysslorna men bara för att det ska vara så och tittar snett på den andre. Barnen märker av såna spänningar snabbare än ögat, och då tar de ofta på sig skulden och man får ännu ett helvete på halsen.
Bra att inte ge upp hoppet. Ger upp gör man först då man tar sitt sista andetag.

Nu ska jag ner till mamma och kolla om hon har nåt gott och äta skriv inte för mycket så jag ska orka läsa ikapp

Jo, det kan jag skriva under på jag med.

Min dotter som fyller 4 nästa månad vaknade och gör det än ibland med gråtattacker och undrar varför mamma och pappa inte "är mamma och pappa längre". Sånt skär i hjärtat på en som en kniv att höra och det hade varit bättre om jag fått stryk av 10 tungviktsboxare och slängd i en rännsten. Jag tycker så synd om henne att det övergår hela mitt förstånd. Att se den människa jag (tillsammans med hennes bror) älskar mest i världen lida för något hon är oskyldig till blir för mycket att bära.

Jag ger heller inte upp, även om det jag beskrev ovan är svårt att ta. Man får inte ge upp. En dag kommer hon och hennes bror att begripa vad som hände. Men det sista jag vill är att barnen lider...

Hon hade inte lagat nån mat idag hon hade ätit hos min syster idga

jag och Belsebubsan blev tillsammans -98
-99 fick jag ryggvärk som gjorde att jag hade problem att jobba
-04 samtidigt som vi fick reda på att vi väntade en liten ( efter 2 missfall ) så tog jag lastbilskortet
-07 rasade min omgivning totalt, blev sjukskriven och efter att ha legat ute med lastbil i 3år och knappt haft semester så blev det för mycket för att vi skulle fungera ihop, så jag skaffade en egen lägenhet 1km från henne, fortfarande gifta och ett par fram till april -10, jag kände att känslorna inte fanns där längre.
Vi hade under hela tiden vi bodde isär haft våran dotter varannanvecka, utom under en period när jag fullständigt gick in i väggen och inte ens klarade av att ta hand om mig själv, då hade jag henne varannan helg + en dag mitt i den andra veckan. Vi hade ju turen att flytta isär innan vi gick isär så fungerande rutiner hade vi ju redan.
Att jag sedan strax efter jag sa att jag ville skiljas gick på date med en ny tjej gjorde ju att vi hade lite dålig kontakt första månaden eller så, men försökte hela tiden vara så ärlig jag kunde va mot B och hon insåg ju efter ett tag och höll med om att det vi hade sista åren var inte bra och knappt kunde kallas ett förhållande.
Idag sammarbetar vi hur bra som helst vad gäller våran dotter, och det märks på henne att hon är tryggare och mer harmonisk efter att mamma och pappa gick isär. visst hon vill att jag ska sova över hos mamma ibland ( hon vet inget om min nya relation )
Jag förstår mig allvarligt inte på dom som skall använda gemensamma barnen för att straffa den andre föräldern för att relationen inte fungerade, den som i slutändan blir drabbad är ju barnet/barnen.
Jag har skitbra kontakt med mina barns mammor, mina andra ex pratar jag inte ens med, den mellan JM o B skulle jag inte ens ta i med tång om hon höll på att drunkna i ett hav av pissmyror.
Jag har ingen anledning att hålla en god relation till henne, inte bara för vad hon gjorde.
Däremot med mina barns mammor så är det högsta prio att det ska fungera, min stora dotter försökte spela ut mig och mamman mot varandra när hon visste att vi inte pratade med varandra, hur glad tror ni hon är nu när hon vet att det inte fungerar

Fan vad jag svamlar.

Slå ner motgångarna innan motgångarna slår ner dig!

jopp... tredje helgen vi släpper ihop barnen... mina barn ser framemot det hela - de gillar östgöta-killarna med

Precis, det bästa av nuet är vad man ska göra då barn lever i nuet.

I mitt fall trodde jag ju att jag hade allt det där med kärnfamiljen och hela köret, sedan var det bara som en smäll i skallen. Hon fulade med en av mina f.d. bästa kompisar, så då blir det ju två personer man litat på som svek en. Hon visade inga nämnvärda känslor då jag dumpade henne, det var min f.d. vän som låg och grät vid mina fötter (nej jag gjorde inte illa kräket, han bröt ihop vid en verbal konfrontation). De hade tänkt hålla det hemligt men jag avslöjade dem, men vad värre var var att min dotter blev vittne till en av deras möten, något som satt djupa spår i henne.

Jag kommer också att sträva efter att en dag få en riktig familj, hitta någon som jag trivs med och som tycker om mina barn. Steget kanske är långt, vad vet jag, men hoppet kommer inte att överge mig, och liksom du har jag blivit starkare som människa av det här. Det är exet som vill ha tillbaka mig då jag är "bättre i allt" än min f.d. vän, men så lågt sjunker jag inte. Hon visste vad hon hade och valde bort det, det kan låta rått, men hon får stå sitt kast och jag har inga som helst känslor för henne längre, annat än den att jag vill försöka vara vän med henne för barnens skull...

otroligt glad ( och stolt ) över att det faktiskt går att med hjälp av mammorna faktiskt sätta sina egna åsikter och känslor åt sidan för att skapa en trotsallt någorlunda trygg uppväxt för sina barn

God Natt Cee!!!

Du vet att du kan diskutera med oss här i tråden... fast jag själv kanske inte är till nån hjälp men det är bra ibland och få tala ut!!!