äppelmos skrev 2011-08-21 00:11:05 följande:
när jag gjorde upp med mina föräldrar om att jag skulle spara 50kr/månad (gjorde det från 8 års ålder) så jag skule ha en extra peng till sommaren (fickpeng under resor, dagsutflykter) så drog mina föräldrar av det på månadspengen å satte på ett konto till mig.
när jag sen vid 15 år fick hela studiebidraget började jag själv ha hand om mitt sparande, minst 50kr/månad.
det sitter i ryggraden och nu som student på universitet sparar jag 140kr i månaden vilket kommer bli några trevliga tusenlappar under studieåren... att bygga på min "inte-röra-buffert" (har även en buffert jag kan ta om det skulle krisa men denna ej-röra e tänkt till insat när vi ska köpa större boende i framtiden efter studierna)
så lär man sig från start med hjälp att spara så vill jag hoppas at det sen sitter i ryggraden.
jag är glad för en bra buffert och sparande!
ville mest tipsa
skönt att ni satte er och prata igenom med alla stora barnen
Vad olika det kan vara. Mina föräldrar hade, iaf om man skulle tro vad dom sa till mig, en total bergodalbane ekonomi. Ena dagen kunde dom lova att betala en grej för att andra dagen ha ändrat sig för att det var för dyrt och dom hade inga pengar och jag kunde minsann betala själv. Eller tvärtom sitta i helgen och gnälla över att dom inte hade några pengar och vi skulle få leva på pasta och på måndagen kommer pappa hem med biljetter till ett par veckors utlandssemester. Efter att jag fyllt 18 fick jag betala hemma, en summa som kunde gå från 100 kr till 2000 kr lite beroende på dagshumöret hos päronen.
Den där förvirringen och oron som det skapade fick iaf mig att bli väldigt ekonomisk av mig och alltid se till att ha en rejäl buffert.
Sanningen är väl att mamma o pappa aldrig hade dåligt med pengar på riktigt utan när dom sa det var det för att jag skulle lära mig något, att pengar inte växer på träd eller nått sånt. Men just deras strategi för det var bara förvirrande