Förbjud dessa jävla kamphundar!

det var inget fel på min hund.

Det jag vill säga är att vissa raser kräver mer av sina ägare och är svårare att fostra.

många föräldrar är idioter.

ska hunden vara lös så ska den hålla sig til sin ägare. Blir så jävla less. även om hunden är snäll.

Kan inte räkna hur många gånger nyfikna lösa "snälla" hundar kommit framspringande till mig och min hund för att hälsa. "han är så snäll så!!" - ja men INTE MIN HUND! (han var han-ilsk.) Min hund är kopplad men jag vill inte ha ansvaret för att han käkar upp din.(eeler blir sönderstressad av hela situationen.)

eller om man har ett barn som är allergiskt eller själv är det.

jävla idioter.

fast det där är önsketänkande. Djur är djur. Man kan inte kräva att de ska lära om på så pass kort tid. Det krävs träning och tålamod. Och även den mest lydiga hund kan bli trängd.

Som förälder får man ta sitt ansvar. Man lämnar inte djur ensamma med barnen. Både för barnens och djurets skull. Och man fostrar sina barn att respektera och vara försiktig. Tills de klarar det (det gör inte en ett, tvååring) så får man vara närvarande hela tiden.

Dont blame the tiger for being a tiger liksom.

djur kan inte tänka logiskt eller resonera.

barn är dessutom väldigt oförutsägbara och det är det som är problemet. Man kan inte lära hunden att hantera situationer man inte kan förutspå.

man ska aldrig lita på ett djur tillsammans med ett barn, eller ett barn tillsammans med djur. Det är när idioter gör det som olyckor händer. Om du allvarligt tror att du kan fostra ditt djur att tåla vad som helst från vem som helst så kommer du snart ta del av statistiken.

det handlar inte om att det är farligt utan om att det kan blir rädd, nervös, hotat, arg. Normala känslor. Hundar varnar också innan de hugger, men små barn kan inte tolka eller läsa djurs språk som vi gör.

dobermann är ingen kamphund. Det är en vakthund. Renoldad sådan.

jag vet personligen inget om rottisar.

dobermann däremot. De är stabila i psyket - MEN - de har även väldigt starkt psyke och kräver en hel del av sin ägare. Är man det minsta vek så tar de över. Min uppfödare berättade att han fått hämta flera hundar hos folk som tappat kontrollen. *s*

Som jag förstått är rottisar lika. (har jag hört från rottisägare alltså, själv har jag noll erfarnehet av dem)

Min dobis var en bortskämd skitunge som fick härja lite hur han ville hemma. *s* Men jag hade inga barn. Snäll som en kattunge var han också, men en liten bråkstake.

händer det en gång så är det nog inga problem. Problemet är ju just det att barn är oförutsägbara. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig av dem och det kan göra den mest stabila hund väldigt nervös och rädd.

oh ja. Det är vakthunden i dem. Misstänksamma som satan. Vaktar hela tiden (vilket kan stressa dem. De mår bäst i lugn miljö och litet hem) Vakna och alerta. Men de är stabila som sagt, så att de är vaktiga av sig innebär ju inte per automatik att de hugger utan förvarning. (och oftast så blir det bara ett hugg, en markering liksom)

jag hade nog gjort mig av med min dobis om jag fortfarande haft honom nu när ungen kom. Hur snäll han än var så hade jag aldrig kunnat förutspå hur han skulle hantera en unge samt hur ungen skulle hantera hunden. Jag hade aldrig vågat ta chansen.

det innebär dock inte att jag inte klarar att fostra barn eller djur. Bara att jag är medveten om att djur kan vara oförutsägbara och att jag personligen inte skulle riskera att nåt hände.

mitt problem är snarare att mina katter INTE försvarar sig. Hur fan ska ungen lära sig att respektera dem om de inte säger ifrån ordentligt liksom. (jo jag tjatar och tjatar och visar ochg fostrar, men tvååringar är ju ganska impulsiva och lyssnar inte till reson)