• Reserven

    30+, barnlös och singel...

    Finns det verkligen någon mer i min situation? Jag är 32 år och har inte haft något riktigt förhållande sedan jag var i 20-årsåldern. Har helt enkelt inte träffat någon som jag fattat tycke för, trots att jag vill. Jag har definitivt inte valt singellivet, har tvärtom alltid drömt om en (stor) familj, men jag inser nu att det är kört.

    Om jag bara kunde förstå varför det blivit såhär. Varför har jag inte hittat någon att dela liv och barn med? Jag är sist av alla jag känner, alla vänner och släktingar i min generation har barn och/eller stadig partner sedan länge, utom jag. Det verkar helt enkelt som det inte finns någon för mig.

    Har tidigare tänkt tanken att skaffa barn som singel, men det är egentligen inte det jag vill. Det är jättetufft att vara ensamstående med barn, både ekonomiskt och ansvarsmässigt, känner inte att jag vill ha det så...

    Nu är det också så att jag har en magsjukdom sedan tre år tillbaka, vilket gör att jag är underviktig, knappt har mens och inte har samma ork som en "normal" 32-åring. Så jag tror inte jag klarar att gå igenom en graviditet.

    Så... försöker nu gå vidare med livet men det är väldigt svårt, bor i en småstad och jag har insett hur konservativt och familjeinriktat livet är här... Det blir väldígt ENSAMT i min situation...

    Var hittar man folk i samma situation? (Som INTE är någon "mammas gosse/tös" som bott hemma tills dom var 30 och saknar intressen...)

  • Svar på tråden 30+, barnlös och singel...
  • GreatMaffian

    Jag förstår dig TS.. asså dina tankar på familjelivet osv.. jag är i din ålder, men jag har en syster som är 40, singel, inga barn men har (precis som du) längtan efter en familj...Det har iof påverkat henne nu (sdan jag fick barn) att HON nu oxå vill ha det..

    Hennes senaste förhållande hon hade höll tills hon va 30 ( i 11 år).
    jag har länge undrat varför det tog slut mellan dom & varför hon inte hittat ny (Hennes EX är gift sedan ett år tbax)
    Men jag måste utgå från henne.. min syster är väldigt dominant.. Hon får idag räkna med att träffa någon som har barn... Men dert där med barn ÄR känsligt.. man kan inte bara som "plastmorsa" bestämma hur barnen ska bete sig när pappan har ansvaret.. Tyvärr är min syster så.. Hon ska försöka styra direkt, med uppfostran & även det roliga som bakning,målning osv.. det blir helt enkelt för mycket & hon står där, singel igen..

    Du kan säkert hitta mannen i ditt liv... Om du har samma prioritering som honom, acceptera att HAN ev har haft ett liv innan dig, ex att du kan tänka dig att bli "plastmamma".. för så är det idag... de flesta har barn sedan innan..
    Förhållandet kretsar kanske inte omkring dig & nya killen, det är säkert ett bagage där oxå..

     

  • Totek

    Är i likvärdigt problem. Dock har jag inga barn.


    Kan inte förklara mer än vad alla andra redan har skrivit. Har inte hittat den "rätta" än om någon kommer att göra det.......

  • hymafr

    TS: Tänk på att även om drömmen om en man och barn slår in så är det många förhållanden som spricker.

    Jag själv hade samma dröm som du, men det funkade inte med min dotters pappa och han har tyvärr valt att ha väldigt liten kontakt med henne.

    Jag försöker nu få barn genom äggdonation + spermadonation och resonerar som så att om den rätte dyker upp så gör han och då får vi båda acceptera att vi har "bagage" med oss in i förhållandet.

    Jag råder min 17-åriga dotter att skaffa barn genom insemination om hon inte hittat den rätte när hon är 30. Jag har t.o.m erbjudit mig att betala för det.
    Det finns ingen anledning att förbli barnlös bara för att man inte hittar den rätte förrän senare i livet.

  • appletree

    Känner igen mig, inte kul vara ofrivilligt ensam när man längtar efter barn i en relation!

    Jag gjorde som flera här föreslår, tog saken i egna händer och har nu ett barn mha insemination. Det har jag inte ångrat en enda sekund, det bästa jag kunde göra! Från att ha varit ensam och olycklig är jag nu framförallt lycklig! Jag har det superbra!!

    Sen är det klart att det är jobbigt att vara ensamstående ibland men man orkar väldigt mycket om man måste. Sen tror jag att man orkar lite mer när man verkligen har längtat mycket efter att bli mamma.

  • Reserven

    Ni som inseminerat ensamma, är det en lång process att komma dit? Måste man inte genomgå tester, prata med kuratorer osv.? Det är väl inte bara att beställa på postorder...? Flört

  • MatsAtari
    Reserven skrev 2010-10-15 11:21:48 följande:
    Ni som inseminerat ensamma, är det en lång process att komma dit? Måste man inte genomgå tester, prata med kuratorer osv.? Det är väl inte bara att beställa på postorder...? Flört
    Inseminerar du hemma så räcker det ju med att hitta en donator.
    Åtminstone tester mot könssjukdomar är att rekommendera men att kasta bort pengar på att prata med kuratorer, psykologer eller liknande är i högsta grad frivilligt.
  • Reserven
    MatsAtari skrev 2010-10-16 09:44:18 följande:
    Inseminerar du hemma så räcker det ju med att hitta en donator.
    Åtminstone tester mot könssjukdomar är att rekommendera men att kasta bort pengar på att prata med kuratorer, psykologer eller liknande är i högsta grad frivilligt.
    Menar du typ ute på krogen?
  • Puff Mummy
    hymafr skrev 2010-10-11 11:11:42 följande:
    TS: Tänk på att även om drömmen om en man och barn slår in så är det många förhållanden som spricker.

    Jag själv hade samma dröm som du, men det funkade inte med min dotters pappa och han har tyvärr valt att ha väldigt liten kontakt med henne.

    Jag försöker nu få barn genom äggdonation + spermadonation och resonerar som så att om den rätte dyker upp så gör han och då får vi båda acceptera att vi har "bagage" med oss in i förhållandet.

    Jag råder min 17-åriga dotter att skaffa barn genom insemination om hon inte hittat den rätte när hon är 30. Jag har t.o.m erbjudit mig att betala för det.
    Det finns ingen anledning att förbli barnlös bara för att man inte hittar den rätte förrän senare i livet.
    Vid 30??

    Jag kan lugnt säga att i princip 95% av vår bekantskapskrets träffade sina partners EFTER 28:års ålder och minst hälften av dem efter 30! Alla av dem har barn idag, första paret ut att få barn var 31 år.

    Nu kommer din dotter att vara vuxen och göra sina egna val, men jag skulle inte rekommendera någon att insemineras redan vid 30 års ålder pga att man inte har hittat någon.    
  • Astakvasta
    Reserven skrev 2010-10-15 11:21:48 följande:
    Ni som inseminerat ensamma, är det en lång process att komma dit? Måste man inte genomgå tester, prata med kuratorer osv.? Det är väl inte bara att beställa på postorder...? Flört
    Singlar insemineras inte i sverige, men du kan tex. åka till danmark och inseminera. Den praktiska processen går snabbt ( eller åsyftar du den psykiska?) de danska klinikerna har inga köer. Då är simmarna också testade mot de vanligaste olika sjukdomarna. Klinikerna använder sig av de två stora danska spermiebankerna.
    Minns inte om den här infon finns tidigare i tråden, men i så fall har du den här igen.
    adresser till kliniker i danmark:
    www.familjeliv.se/Planerar_barn/Forum-7-129/m43783701.html
    och femmis:
    http://femmis.se/
Svar på tråden 30+, barnlös och singel...