Okej, jämfört med många här är jag väl inte så ung, fick sonen vid 23 och dottern vid 26...
Sonen ammade jag inte alls, dels fick jag blodiga sår och stora blåsor på bröstvårtorna som resulterade i fruktansvärd smärta. Dels tyckte jag verkligen inte om att amma, trots att jag hade hoppats från början att jag skulle göra det.
Dottern ammade jag delvis i 3,5 månad, det gjorde fruktansvärt ont första månaden, men sen funkade det bättre. Känslomässigt tyckte jag aldrig om det, kände mig obekväm, ville gärna gömma mig och önskade bara att hon skulle bli färdig. Efter 3,5 månad gav jag upp och det blev enbart flaska.
Jag tror att bröstmjölk är det bästa för barnet, men jag har också fått inse att det finns andra vägar att gå när det inte blir som man har tänkt sig. Här i Sverige 2010 måste vi inte plåga oss själva varken fysiskt eller psykiskt om amningen inte fungerar - det finns alternativ...