Spec mödravård?

Börjar med att säga att det var tråkigt att ni fick gå igenom så mkt med din son men skönt att höra att han mår bra nu! :)

Jag förstår dig på sätt och vis TS..även om min historia är annorlunda.

Vår dotter föddes i vecka 33+2, moderkakan bara lossnade, alldeles för tidigt..
Även hon blev mycket sjuk i lungorna och orkade inte andas själv, fick ligga i CPAP, med diverse olika övervakningar på hjärta, andning och syrestättning - och allt som allt var vi inlagda på neo 1 månad innan vi fick komma hem.

Jag har rätt nyligen fått veta att man vid analys hittade blodproppar i moderkakan, som sannolikt har orsakat avlossningen (men inte mer än så, har inte haft läkarsamtal än angående analysen).

Vi vill mer än gärna ha syskon till vår prinsessa, men jag är rädd för hur det ska gå vid nästa graviditet. Många otäcka funderingar kommer..det kommer att bli minst sagt mentalt påfrestande när det blir dags. Så just i det avseendet känner jag igen det du skriver.

När det gäller mig kommer jag dock redan från början att bli inskriven vid spec-mödravården, då man tydligen anser att jag är en "riskgraviditet" pga det som hände.

Jag tror säkert de kommer göra en och annan extra koll på dig, tror du inte?
Sen tycker jag som Artax, fråga din barnmorska. Jag tror det är lättare att förbereda sig mentalt om man i förväg vet vad som gäller och hur man kommer att bli uppföljd, och de lär de väl kunna svara på redan nu i ditt fall :)

När man har fått ett barn med någon form av missbildning brukar man nog få göra många ultraljud och fler kontroller hos barnmorskan än en "vanlig" kvinna som ska få sitt andra barn och speciellt om det varit andra problem också som tillväxten. Vet inte om du får gå till spec men jag kan säga att jag blev bättre behandlad/undersökt när jag gick hos en vanlig barnmorska än på spec.

Om du mot förmodan inte skulle få göra fler ultraljud kan man uppsöka en specialist som jobbar privat finns en i Linköping tex dit kvinnor från hela landet plus utlandet åker till.

Min första graviditet blev också förflyttad två veckor tillbaka och jag säger som du men då skulle jag ju inte varit gravid när jag gjorde testet. Mitt barn föddes i läkarnas vecka 37 men var också liten och vägde 2500 och kunde inte hålla värmen eller orkade äta så hon fick också ligga på neo, och där tyckte läkarna att hon nog var född i vecka 35!

Jag är glad att det gått bra för er ändå och hoppas att du blir gravid snart igen, men ring MVC och fråga hur du ska göra om/när du blir gravid igen.

Artax: Tack för ditt svar. Jag ska absolut kontakta en barnmorska men helt ärligt känns det lite fånigt att göra det innan jag är gravid. Men så fort jag fått ett plus på stickan så! Är inte helt nöjd med den MVC jag hade med sonen så jag ska försöka hitta en ny, som förhoppningsvis har lite bättre koll på sina patienter.

Maaaaa: Hej! Vilken jobbig upplevelse ni varit med om, hoppas din dotter mår helt bra idag. På ett sätt tycker jag det låter skönt att som du ha fått veta varför det blev som det blev, och därmed redan nu veta att du kommer bli extra kollad. Jag har ingen aning om vad som låg bakom alla min sons problem. De tog en massa prover på både honom och mig, men allt var normalt så det får förbli ett mysterium helt enkelt, varför han kom tidigt och varför han var liten.

Jag hoppas de kommer göra något extra koll på mig, om inte annat så för att vara snälla och lugna mig lite. Jag vet ju att jag kommer vara orolig. Jag ska följa era råd och kontakta en barnmorska så snart jag vet att jag är gravid, så jag tidigt kan veta hur det kommer se ut under resten av graviditeten. Det är alltid skönt att kunna förbereda sig som du säger. Tack för ditt svar!

epc04: Intressant att du fick bättre behandling hos vanlig bm! Det är inte så att jag känner att jag absolut vill gå hos spec. mödravården. Men men den MVC jag hade så var min BM ofta sjuk och jag tror jag gick hos fem olika stycken, så det var ingen som hade övergripande koll och olika som tog SF-måtten. Detta gjorde ju att de inte märkte att jag mådde dåligt (var även sjukskriven i slutet av graviditeten, glömde nämna detta) och att de inte märkte att magen inte växte som den skulle. Nästa gång vill jag gå hos någon som verkligen kan ha koll på mig och vet hur jag mår och hur bebisen mår.

Det är konstigt det där med att bli flyttad, ingen trodde mig riktigt men vi hade bara sex vid ett tillfälle den månader (jag var bortrest själv resten av tiden) så det var fysiskt omöjligt att han skulle blivit tillverkad den dag ultraljudet visade. I efterhand borde man ju redan då anat lite oråd, men det var det ingen som gjorde tyvärr. Tack för era svar och stöd, det känns lite bättre nu, jag ska definitivt inte vänta med att kontakta en barnmorska. Vi får väl se efter helgen, om det kanske är dags redan då. ;)

Oj, vilken resa, skänt att din son mår bra och hoppas op går bra!
Ville bara säga att jag tror inte alls BM skulle tycka det var konstigt eller fel om du kontaktade dem redan nu för att göra upp en plan för hur det ska gå till när du blir gravid igen! Tror de skulle tycka det var bra de med, inte minst känns det ju tryggare för dig!
Jag tror absolut du får gå på spec mvc. Jag har genomgått en normal graviditet med min dotter men min son föddes för tidigt, i v 25+6 och han klarade sig inte. Blir jag gravid igen kommer jag få gå på kontroller både på spec mvc och vanliga mvc. Jag har varit och pratat med min BM och gjort upp en plan. Det känns skönt, så vet jag ungefär vad som gäller om jag skulle bli gravid igen.

Tänkte bara slänga in en liten notis om att det finns en aktiv prematurförening i skåne(dock med Helsingborg som hemsjukhus) vi har kuvösträff
 på Helsingborgs lasarett för barn prematurfödda och syskon söndagen den 25:e april.
en helt fantastisk sjuksköterska vid namn Kent håller visar upp och pratar med barnen om hur det går till och visar med dockor och kuvös och grejer. och så lite fika på det ;)

är ni sugna, nyfikna på föreningen eller något så hojta till :)

Fler arrangemang även fram till våren sommaren och hösten kommer.

har även en hemsida för föreningen numera för de som vill kika på den.

Jag började förresten jobba nyligen, Visse är hemma med sin pappa. Shit, vart tog tiden vägen!?

men va, denna tråden skulle jag inte skriva i? va tokigt det blev..

Mitt första barn föddes i vecka 36+3 och var tillväxthämmat. Han vägde 2095 g. Trots sin litenhet mådde han väldigt bra från födseln. Han behövde värmebädd och sondmatning i ca en vecka på neonatal.

När jag blev utskriven från förlossningen, sade läkaren att om jag blev gravid igen, så skulle man hålla lite extra koll på mig. Förutom att sonen var tillväxthämmad hade jag haft tidig vattenavgång (v 32+3).

När jag sedan blev gravid igen, hade vi flyttat till ett nytt landsting. På inskrivningen fick jag berätta om min förra graviditet och jag berättade även vad läkaren hade sagt. Men det blev inte planerat in några extra kontroller. Jag beställde alla mina och sonens journaler, så att min BM kunde läsa dem. Även MVC-läkaren tittade på dem. Men det blev inga extra kontroller.

När jag var på RUL bestämdes det däremot att jag skulle få förtur till tillväxt-UL, eftersom första barnet varit tillväxthämmat. Tillväxt-UL visade att även barn nummer två var tillväxt-hämmat. Under den gaviditeten fick jag dessutom högt blodtryck, blev inlagd på sjukhus och sonen förlöstes med kejsarsnitt, när han började visa tecken på att inte må bra. Han är född i vecka 35+3 och vägde 1510 g. Det blev en månad på neonatal med värmebädd och sondmatning.

Strumpan 78: Tack! Du kanske har rätt i att bm inte skulle tycka det var konstigt, de brukar ju tycka att allt är normalt. ;) Jag känner mig bara lite vidskeplig och vill inte ringa nu och så kanske det inte blir aktuellt på jättelänge. Fånigt, jag vet... Det känns som att det inte spelar så stor roll var jag går, bara de kan vara lyhörda inför den oro jag gissar att jag kommer känna, att de har kontinuerlig koll på mig och att jag får iaf ett tillväxtultraljud. Skönt att höra att du gjort upp en plan redan nu, då är det inte bara jag som tänker långsiktigt!

Kazeer: Oj! Vad du varit med om, hoppas allt gick bra i slutändan men det låter ju så. Vad har du för förtroende för MVC nu då, efter att de inte tog din oro på allvar? Jag är i vanliga fall inte rädd för att säga ifrån men när det gäller graviditeten vet jag att jag kommer vara så rädd och orolig att det någon finns risk för att jag inte orkar stå på mig. Jag vill verkligen hitta en BM som kan lyssna och stötta. Tack för tipset om att beställa journalerna, det ska jag spara och ta till ifall jag upplever att de inte lyssnar på mig. Tack för ditt svar också, jag uppskattar det verkligen.

Egentligen var jag inte så orolig utan det var mer att jag ville göra som läkaren sagt efter första förlossningen.

Min BM var jättebra, när mitt blodtryck började gå upp. Då fick jag komma dit en gång i veckan och jag fick träffa läkaren på MVC vid ett par tillfällen. Efter tillväxt-UL fick jag gå på spec-MVC och göra flödeskontroller. Efter tillväxt-UL gick det bara en vecka innan jag blev inlagd. Jag trodde bara att jag skulle behöva ligga inne ett par dagar. Mitt blodtryck var inte så jättehögt och det gick att hålla det i schack med medicin. Jag hade aldrig mer än spår av äggvita i urinen. Och ändå så måste jag stanna kvar. Jag har i efterhand förstått att det inte endast var mitt blodtryck som motiverade sjukhusvistelsen utan bebisens tillväxthämning spelade en mycket stor roll.

Min son kom i v34+0 vägde 2965g och var 51cm lång det blev akutkjejsarsnitt, jag hade tydligen gbs. sonen fick komplikation en blödning i hinnorna mellan hjärnan och skallbenet för att han hade lite för bråttom ut. allt gick bra

är lite orolig för nästa som ligger i magen.

Jag har bara läst TS, och ni har börjat det tufft, men som du ser, det går!

Våran flicka föddes i v 30+6 pga hellp och hon var tillväxthämmad, 1171g, 38 cm.

Nu är jag gravid igen. Och orolig- men jag har blivit så otroligt väl omhändertagen!
Jag har bytt barnmorska från förra graviditeten, och jag gav mig 17 på att ha en som jag kännde att det var 110% bra med. Jag kan verkligen prata med henne! Jag har även fått träffa läkare via vanliga MVC, även om de har varit två olika har de stöttat mig otroligt mycket.

Jag går även på spec Mvc (Sös) och det två läkarna jag har träffat där, har trots att jag märkt att de varit stressade alltid lyssnat på mig.

Och nyckeln till det hela: våga prata!! Oavsett om du får gå till specMvc eller inte. Säg att du är orolig, rädd att du behöver extra stöd. Och, om du inte trivs med bm, byt, direkt!

Det är din hälsa det handlar om, oavsett om det är den fysiska eller mentala!

Önskar dig lycka till!

Tusen tack för alla bra och peppande svar jag fått av er. Faktum är att det känns bättre redan nu, när jag vet att andra i liknande sits känt så som jag känner och att många av er fått lite extra stöd. Ska definitivt efterfråga det så om/när jag lyckas bli gravid igen! Spännande!