Jag orkar inte mer....
Oj känner igen mig lite..:/ fast jag hade det väldigt jobbigt sen fick jag en underbar psykolog som hjälpte mig men nu kommer problemen upp igen.. Han har lillen varannan helg. jag försöker få det att funka men han vill verkligen inte sammarbeta.. han kunde inte skriva under dagis ansökan med en gång utan måste ta och kolla på papprena? Det är bara en dagisplats sen blev han sur för han inte fick vara med och bestämma vart han skulle gå, som om han har brytt sig om det innan? Sen så har lillen gått på ett annat dagis innan och givetvist fick jag betala hela avgiften (jag lämnade honom och allt stod på mig) Och nu vill han inte lägga till mitt efternamn till lillen.. jag kan inte förklara hur jag tänkte när jag levde men honom för jag måde så dåligt under den tiden vi var tillsammans.. Jag mår fortfarande dåligt av att träffa honom.. Jag vill igentligen bara flytta slippa se honom.. men att fly hjälper inte ? Så nu ska man ringa advokat och söka ensamvårdnad jag orkar inte att de ska behöva krångla såhär när han ska skriva på saker..! han går mig verkligen på nerverna sen är han så himla intresserad hur mitt liv är vad jag gör och vem jag träffar jag vill liksom ha mitt egna liv nu.. Jag hatar verkligen min sons pappa och jag orkar inte hålla på att kämpa hela tiden för ingen nytta.. Varför ska man må så fruktansvärt dåligt hela tiden..:/ önskar att de fanns någon i min sits.. Jag flyttade föresten hem hade inget.. Inget jobb, ingen lägenhet, ingen utbildning.. men efter 2 veckor fick jag en underbar trea nära min familj och vi trivs.. nästa steg är jobb och utbildning nu när lillen börjar dagis i slutet av agusti.. Det kan bli bättre bara man kämpar och vågar göra några förändringar.:)