Jag orkar inte mer....

Varför klarar du inte av det steget? Du har ditt barn, du har dig själv.
Det runt omkring löser sig ju, du blir inte satt på gatan. Om du vantrivs, varför bygger du inte upp DITT liv?
Har du pratat om det här med bvc? Du kanske borde prata med en kurator? Familjerådgivning tycker jag låter som en väldigt sund idé - oavsett om du lever kvar hos honom eller inte.

Lycka till.

Ja lycka till!!!

Skriv gärna hur det har gått. Jag håller tummarna.

Jag hade bokat tid till familjerådgivning först så att han får en sista chans att välja rätt inställning här i livet.
Vi hade ett par i vår krets med liknande problem, hon hade tom börjat leta efter lägenhet till sig och deras 2 barn, men gav honom en sista chans att gå i terapi.
Detta hjälpte och han insåg att han var tvungen att kliva ner från egopallen!
Idag är han som en ny människa och de har fått ännu ett barn. Ingen är gladare än hon att han tog sig i kragen och de har det bättre än någonsin.
Men du måste självklart bygga upp ditt liv också!
Lycka till :))

Hej kämpa på och gör det som du tycker är bäst för dig och ditt barn.
Vet hur svårt det kan vara och lämna någon men om man inte mår bra så kommer man må bättre själv.
Mvh Mia

Oj vad ledsen jag blev av att läsa detta.
Det är ett svårt och stort steg att ta, men jag hoppas att allt går bra för dig till slut ändå. Tänk också på att Melwin kommer att må bättre av att ha två, eller åtminstone en förälder som mår bra.

Många lyckokramar till dig!! =)

Oj känner igen mig lite..:/ fast jag hade det väldigt jobbigt sen fick jag en underbar psykolog som hjälpte mig men nu kommer problemen upp igen.. Han har lillen varannan helg. jag försöker få det att funka men han vill verkligen inte sammarbeta.. han kunde inte skriva under dagis ansökan med en gång utan måste ta och kolla på papprena?  Det är bara en dagisplats sen blev han sur för han inte fick vara med och bestämma vart han skulle gå, som om han har brytt sig om det innan? Sen så har lillen gått på ett annat dagis innan och givetvist fick jag betala  hela avgiften (jag lämnade honom och allt stod på mig) Och nu vill han inte lägga till mitt efternamn till lillen.. jag kan inte förklara hur jag tänkte när jag levde men honom för jag måde så dåligt under den tiden vi var tillsammans.. Jag mår fortfarande dåligt av att träffa honom.. Jag vill igentligen bara flytta slippa se honom.. men att fly hjälper inte ? Så nu ska man ringa advokat och söka ensamvårdnad jag orkar inte att de ska behöva krångla såhär när han ska skriva på saker..! han går mig verkligen på nerverna sen är han så himla intresserad hur mitt liv är vad jag gör och vem jag träffar jag vill liksom ha mitt egna liv nu.. Jag hatar verkligen min sons pappa och jag orkar inte hålla på att kämpa hela tiden för ingen nytta.. Varför ska man må så fruktansvärt dåligt hela tiden..:/ önskar att de fanns någon i min sits.. Jag flyttade föresten hem hade inget.. Inget jobb, ingen lägenhet, ingen utbildning.. men efter 2 veckor fick jag en underbar trea nära min familj och vi trivs.. nästa steg är jobb och utbildning nu när lillen börjar dagis i slutet av agusti.. Det kan bli bättre bara man kämpar och vågar göra några förändringar.:)

Allt löste sig!

Jag åkte hem till En kompis och var där i 5 dagar, han trodde att jag skulle dra på rikigt. Men det vill jag inte för jag älskar han.

Vi har varit tillsammans dygnet runt i 5 dagar och inte bråkat en ända gång. Han har inte varit alls sur. Fan vad det är skönt. Han har även ringt familjerådgivningen, så vi har fått en tid där med. Det känns som att han har fattat nu!

Allt går så himla lätt nu!

Jaa jag är så glad för din skull att han verkligen vill ändra på sitt bettende :) Hoppas allt löser sig till de bästa för er två *puffar*

Ja de kan ju bara bli bättre nu när det nått botten...^^ Men jag kämpar på.. tar den hjälp jag kan få från bvc och så.. Du vet de som inte skaddar dig gör dig bara starkare ;)