Varför tar inte pappor sitt ansvar att vara pappa?

Den tråkiga statistiken är en frukt av bristande jämställdhet mellan män och kvinnor. Samma sak syns ju i statistiken över uttagna föräldradagar, ca 80% av tiden är det kvinnorna som tar hand om barnen, och det är också kvinnorna som i större andel har huvudansvaret för barnen även efter föräldraledigheten. Varför skulle detta plötsligt ändras när föräldrarna separerar? Oavsett om föräldrarna lever ihop eller är separerade så är tid med barnen nåt som en man kan välja eller välja bort, medan det för kvinnan är "hugget i sten".

Därför är det också mycket mer socialt accepterat för en man att dumpa sina barn än vad det är för en kvinna. En man som lämnar sin familj i sticket ses visserligen som en taskig snubbe, men en kvinna som gör samma sak döms mycket hårdare, hon är onaturlig och förmodligen konstig i huvudet.

Den bristande jämställdheten får ju givetvis effekter även åt andra hållet. Vissa män tror inte att de behövs, åtminstone inte när barnet är litet. Och ve den man som försöker få vårdnaden om sitt lilla barn och därmed "ta det ifrån mamman". En kvinna däremot kan göra samma sak utan att bli speciellt hårt dömd av omvärlden. Och på samma sätt som det finns omogna pappor som straffar mamman genom att inte ta notis om barnet, finns det omogna mammor som straffar pappan genom att inte låta honom träffa barnet. Det är samma elände som tar sig olika uttryck bara.