Min 12 åriga dotter vill inte veta av mig

låter litegranna som att något slags spel är i gång...

kan mamman på nåt sätt styra dottern i det här så att dottern får för sig att du inte ska vara pappa av nån anledning? Kan mamman tex snacka skit om dig av någon orsak?

Har dottern fått komma till tals SJÄLV i denna fråga? Vad vill hon EGENTLIGEN utifrån sig själv? Kan hon sitta i nån form av lojalitetskris mellan er båda?

Och det känns lite som att brev och paket kanske inte alltid faktiskt når flickan utan tas omhand av hennes mamma - klassiskt!!

Kan du på något annat sätt se till att flickan direkt kan få ett brev eller paket ifrån dig utan några lismande mellanhänder? Kan du kanske lämna något till henne i hennes skola eller nåt?

Fortsätt tryck på att ni ska träffas - familjerätten är väldigt laddat och en 13-åring kanske inte alltid förstår vad man har där att göra och kan bli rädd av en sån miljö. Försök kanske att föreslå träffar på neutral plats? Och gärna kanske med någon ANNAN som sällskap än mamma? (mormor, farmor, annan släkting, hennes egen bästis??? )

DEN frågan tycker jag definitivt att du ska ta upp med din dotter!! Gör INGENTING bakom hennes rygg/ovanför hennes huvud!!!! NO NO NO NO!!!!!

Om hon vill ha sitt rum kvar är det kanske dags att hon börjar prata med dig. Det kan faktiskt vara en vägs början för att få igång en konversation.

Och gör det smart!! Säg inte att du behöver rummet för det kommer hon bara att vända emot dig!

Säg istället nånting om att du vill göra om hennes rum och att du vill att hon engagerar sig. Hur vill hon ha möblerat? Kan hon tänka sig att komma dig och gå igenom sina egna saker? (om hon inte vill ha dig närvarande så kompromissa hellre - välj att hon får vara där ifred om hon vill. )

När du fått igång NÅT form av svar från henne kan ni kanske gemensamt bestämma att eventuella syskon får sova där men att kanske rummet är hennes när hon väl tycker att det är okej att komma till dig? (svammel svammel men du kanske förstår hur jag tänker här)

Gör henne delaktig för hon tillhör faktiskt din familj - det gäller bara att välja såna ord att hon förstår det också.

Förstår att du behöver snabba svar på hennes rum och hur hon vill ha det. Om du inte får svar direkt från henne så försök på omvägar att få ett svar från henne om det i så fall känns bättre att ha en konversation med mamma som medlare? Den du väljer att prata med ska du säga samma sak till som jag gav förslag på ovan. Du behöver hennes hjälp i hennes eget rum och det vore trevligt om hon svarade på vad hon vill.

Om nu hon på tonåringars vis svarar att du får göra vad du vill så har du i alla fall fått ett svar och den konsekvensen får hon själv stå för vid senare tillfälle i så fall om hon protesterar - men det ska hon självklart få veta NU att ett ickesvar blir konsekvenser för henne längre fram. Mer än så behöver man inte orda om det för hon är stor nog att förstå det hela. Det behöver alltså inte vara ett hot om att rummet försvinner för att hon är tyst och trulig utan att bara lugnt förklara att om hon inte vill ha det kvar så ska det användas till annat men att hon självklart har sin plats kvar i familjen ändå...

mera svammel.. men mycket tankar i huvudet här då min man sitter i nästan samma sits fast med ett yngre barn..