Min 12 åriga dotter vill inte veta av mig

Det här handlar högst troligt om ett spel från kvinnans sida (mamman) och hon har förmodligen under en lång tid aktivt påverkat dotterns syn på dig, hennes ord om dig har sakta men säkert blivit en sanning.

Detta är en enormt svår situation, och jag vet själv precis hur det är (är själv barn från en skilsmässa och mina syskon som är yngre har blivit påverkade av mammas ord gällande synen på vår pappa) samt att även min sambo har två betydligt yngre halsvystrar som har blivit så totalt hjärntvättade av sin mamma efter separationen att en av dem fortfarande i vuxen ålder helt och hållet tar avstånd från pappan.

Pappan behöver inte ha gjort ett enda dugg för att förtjäna detta utan det är helt och hållet mammans bitterhet som är avgörande (eller det omvända, det kan ju också vara pappan som blir bitter och baktalar kvinnan i så hög grad att en annan verklighet skapas för barnen).

Just därför är det så oerhört svårt att göra något för den andra parten, mitt tips är att frångå det juridiska (som nämnt) utan försök istället fundera ut hur du ska träffa dottern face-to-face utan mamman involverad. Försök återuppta kontakten fysiskt och prata med henne, var inte anklagande utan tvärtom öppna upp för henne att få prata (dvs om du kommer så långt att hon vill prata med dig).

Det juridiska har ingen chans i dessa fall utan ofta är den andra parten dessutom så duktig på att manipulera familjerätt etc att man ändå inte har en chans rent rättsligt, precis som du beskriver så får du inte ens en chans att hinna dit.

Kan bara säga att jag känner med dig och hoppas verkligen att din dotter tar sitt förnuft till fånga så småningom, lycka till!

Tycker det där var väldigt rått och otrevligt skrivet, men utifrån ditt inlägg så förstår jag att du utgår ifrån dig själv och dina känslor för din pappa. Dock onödigt skrivet enligt min mening, att man gråter på familjerätten behöver verkligen inte ha med att pappan är fruktansvärd att göra...

Absolut ett bra förslag, men beroende på mammans sociala umgänge är det kanske inte så bra att ha någon annan med som mamman har kontakt med eftersom det är vanligt att även släktingar och andra blir påverkade av mamman manipulativa prat i den typen av situationer. En bästis om det känns bra låter ju dock vettigt!

Kan hända att hon känner sig sviken och känner att du lägger mer tid på dina yngre barn, låter som en ganska låst situation om hon inte är villig till kommunikation öht. Det kan ju bli ännu känsligare om hon får reda på att hon inte längre har något rum (antar att du menar hennes gamla rum).

Något jag också tänkte på är att det kan ha uppstått konflikter mellan er som du kanske tom själv är omedveten om pga att hon hamnat i pubertet, det sker ju väldigt tidigt för tjejer nu för tiden (vid 10 års ålder är helt normalt tex) och då händer ju enormt mycket inom en vilket kan ha gjort att hon känt sig oerhört missförstådd av dig och konflikterna kanske bara gror djupare ju mer du försöker "kontrollera" henne vilket är kanske precis det hon känner att du försöker göra.

Det är ju väldigt svårt att sätta fingret på vad det rör sig om just i er situation, men kanske du får några nya infallsvinklar av tråden i alla fall som kan hjälpa er vidare.

Va?! Så genom att jag tolkar situationen på ett visst sätt så är jag helt plötligt insiktlös om vilka svin det finns ute i samhället?! Du, snacka om att tolka det hela waaaay to far! Kan nog säga såhär, har fått mer än tillräckligt av dosen kring psykopater och svin även bland pappor! Du har liksom inte ens en blekaste aning om vad jag upplevt i mitt liv! Däremot så har jag åtminstone tillräckligt mycket insikt om mig själv och min omgivning att jag inte snöar in mig totalt i min egen sörja vilket du uppenbart verkar ha gjort! Kan du inte ens se på pappor utan att tolka dem som fruktansvärda människor så är det nog snarast du som är galet aningslös och inte jag!

Nej om du läser alla inläggen så kan du gott se att jag försökt skapa flertalet infallsvinklar och inte bara att mamman är en bitch, även om det givetvis förekommer så är det absolut inte garanterat att det är så just i detta fall! Och det har jag verkligen inte påstått någonstans!

Förövrigt är det en enorm skillnad att gå till attack och anklaga farsan för att ha skrämt livet ur sitt barn (då inte en enda punkt i TS ens antyder att pappan skulle vara ett svin, odräglig eller på något sätt fruktansvärd som förälder eftersom han faktiskt bryr sig och skriver här och är rådvill) och att säga att det mycket väl kan vara mamman som påverkat detta till att ske!

Kan man inte ens se den skillnaden bör man kanske inte alls ge sig in i en diskussion på ett forum...