Vilket skulle vara värst?
Även om det låter konstigt, så hade jag nog mera hoppats på att min son/dotter iallfall INTE är mobbaren i fråga..
Hur som haver kan faktsikt det årgärdas. Man kan ta tag i mobbaren och föröska få det att sluta..
Däremot är det mycket svårare att ingripa emot mobbaren.
Det säger sig själv och finns i flera stuideundersökningar om "Vem som blir mobbare.."
Mobbaren sänder, för att stå ut med sina traumata, omedvetet sin ångest vidare (projektion). Mobbaren är ett olyckligt barn, som utsätts eller har utsatts för kränkningar från sin omgivning.
Mobbaren kan inte bearbeta sina traumata på annat sätt än genom att utkräva makt.
Mobbaren har behov av kontroll.
Mobbaren kan vara ett avstängt barn som saknar förmåga till empati och därigenom har svårt att sätta sig i någon annans ställe. Kunde vi se dem tidigt kunde vi hjälpa dem från sina egentliga plågoandar.
Skall Du få en mobbare att sluta mobba måste Du söka efter hans/hennes traumata/skada.
Vem i helsike VILL att sitt barn SKA ha utsatts för så pass mycket skada/truma i sitt liv att de hellre vill att hon/han blir mobbaren?!
Det är ett klart och tydligt tecken på att abrnet i fråga itne får tillräckligt med uppmärksamhet hemma ex, inte känner sig älskad osv osv..
Har själv inget barn ännu, men ett på väg.
Och jag skulle aldrig aldrig i min värld utsätta mitt barn för sådana saker som således kan leda till att mitt barn mår dåligt och blir MOBBARE.
Då vet jag hellre med gott samvete att min son/dotter INTE mobbat, utan blivit mobbat och därifrån gå vidare.. Sådana problem kan lösas.
Hade varit otroligt olycklig om ajg hade vetat medvetet att min son /dotte rär så elak att hon/han måste mobas för att må bättre.. FY SKAM!