Vilket skulle vara värst?

Jag vet själv av egen erfarenhet hur mobbning kan försöra ett barn. Det kan sätta oerhört djupa spår som kan komma tillbaka i vågor även i vuxen ålder.
Jag kommer att göra allt jag kan för att min dotter ska förstå hur illa det kan bli när man mobbar andra. Jag önskar av hela mitt hjärta att hon aldrig hamnar i någon av situationerna.. (röstade på att det värsta var om min dotter var den mobbade)..

Innan man tycker att båda sakerna e lika hemska måste man tänka på en sak.

MÅNGA av dom som har mobbat någon, minns inte ens när dom har varit elaka mot den utsatta. Dom brukar bara säga-"men kom igen..vi var ju bara barn" Precis..vi var bara barn. Hur mår ett barn som blir mobbat??

Den som däremot blivit mobbad kommer ALDRIG att glömma...

självklart är det hemskt på det hållet oxå. Jag skulle bli helt förtvivlad om min dotter hade börjat mobba någon, eftersom jag själv vet hur det känns att bli utsatt. MEN det är ju skillnad på att mobba i skolan och att mörda, våldta o tortera. Man ska inte heller glömma "medmobbare" som bara hänger efter "ledaren" och mobbar på h*ns beställning. Jag vet många som inte ens kommer ihåg att dom betett sig som as.. och om dom minns det så skrattar dom bara åt saken o skyller på omogenhet..

Men visst..fy f**n vad det måste kännas om man får veta om ens barn begår onskefulla gärningar.. nåt som faktiskt får mig att må riktigt illa är när barn redan i ung ålder börjar plåga djur.. djur o barnplågare är det värsta som existerar

jag kan hålla med dig om att det kan vara bra med motgångar i livet, inte minst för att man lär sig vem man bör lita på. Jag har blivit en mycket stark person efter allt jag gick igenom i skolan.
Jag har ju insett att det inte var MIG det var fel på..
När jag var barn var jag liten, lite blyg och jättesöt med mitt blonda lockiga hår. Och jag älskade att sitta o rita. Den enda kompisen jag hade var en grannpojke som oxå var rätt utanför.
Flickorna var absolut värst, särskillt flickan som var min bästa vän i förskolan..det var hon som startade allt. Sen bara fortsatte det...
Jag har världens bästa mamma o pappa men trots det vågade jag aldrig berätta för dom om mobbningen, och jag har faktiskt ingen aning om varför..Istället fick jag massa konstiga "sjukdomar" för att jag ville slippa skolan.
Jag hoppas att ifall min dotter råkar ut för något, att hon berättar det för mig eller pappan. Vill inte att hon ska göra som jag-lida i tystnad..
Men det är antagligen pga min underbara uppväxt(förutom skolan) som jag är så stark o lycklig idag! min mamma är en riktig peppare
Tyvärr mår inte alla lika bra som jag..

Jag känner samma.. jag hoppas verkligen att min dotter skulle berättat för mig om något sådant hände.
Jag vågade inte berätta pga av skammen.. Det sjuka var att JAG skämdes något fruktansvärt över att var mobbad i skolan.. helt vridet.