Min dotter går på samma friskola som jag jobbar i. Valde att inte sätta henne i närmaste (kommunala)skolan då jag ville ha bättre förutsättningar för henne. Bara några månader efter hon börjat skolan (friskolan) får jag höra att de tänkte stänga den kommunala skolan efter läsårets slut. Visserligen har vi ca 50 min resväg till skolan men det är värt varenda minut när jag ser hur hon utvecklas (och får utvecklas i sin egen takt).
Själv har jag både bra och dåliga erfarenheter av den kommunala skolan. Sonen (som idag är 21 år) gick i en vanlig kommunal skola. Den första läraren han hade var en kvinna av den äldre sorten den som förespråkade jantelagen. Han fick inte jobba fortare än någon annan, han fick inte göra något som de andra inte gjorde, osv. Det största problemet var att han redan kunde läsa och skriva när han började skolan, ändå fick han sitta och skriva bokstäver i långa rader vilket han tyckte var urtrist. Han behövde utmaningar men fick aldrig några trots att jag pratade med både henne och rektorn. De såg bara problem, att han var jobbig. Sedan fick han en underbar lärare som verkligen såg hans kapacitet. Men då var det redan försent. Den första läraren förstörde hans studieglädje och nyfikenhet för gott. Han klarade sig visserligen hyfsat i skolan men kunde ha kommit längre med en mer förstående lärare.
Därför var valet lätt när det var dags att välja skola till dottern (som är 8 snart). Det blev friskola.