Grymt: Grattis vad härligt!
Så många små fina tjejer det har kommit i den här tråden!!!
Hur gör ni med amningen, det sägs att man ska väcka de små efter 3-4 timmar, gör ni det?
Linnéa är många ggr helt okontaktbar av trötthet om när jag försökt väcka henne efter 3 tim och helt ointresserad av mat. Så jag vet inte riktigt om det är så klokt att hålla på och väcka, känns mest grymt när hon sover så sött.
Bejbi: Hur gammal är Rebecka nu?
Hmm, ja jag tror också på att låta henne sova.
Det där med 6ggr per dag, hur ska man tolka det...menar de då hela dygnet?
Bullen: Åh, stackarn, lider med dig...ta hand om varandra nu. Skickar en stoor kram till dig.
Tack alla fina tjejer för er peppning. Har slutat väcka Linnéa och nu har hon för första gången inatt sovit 6tim i sträck!!! Nu känner vi oss rätt utvilade för första gången sen hon kom 
det ska vi fira med våfflor hos farmor, mums!
Hoppas bara den fina dygnsrytmen håller i sig...
Håller med Bullen.
Åh dumma jag menade såklart Grymtis. Däremot tycket jag att Polarn och Pyrets kläder är prisvärda!!
Bejbi: Jag säger som de tidigare talarna, det viktigaste är nog att sätta en gräns för sig själv, en gräns som man är nöjd med och beredd att acceptera. Förstår att det är en svår sits du sitter i, det är inte lätt med vetskapen om att man har nedfrysta embryon som kunde blivit barn.
Lycka till, vad ni än bestämmer er för 
Längtar : Stoooort grattis!!! Visst är det svårt eller rättare sagt helt omöjligt att slita sig från de små
Vad roligt med så många småttingar samtidigt i den här tråden.
Haz: Jag hade en sån dag för nån vecka sen som du beskrev, dottern skrek hela dagen och när mannen till slut kom hem var jag själv också nära på att brista i gråt och skrik. Ringde in svärmor till hjälp när mannen inte kunde komma hem sanbbt nog pga snökaos.
Nu önskar jag bara att lilltjejen kunde bli lite mer effektiv i sitt ätande på dagarna, fortfarande känns det som att jag hinner inte göra nånting utan att hon vill upp och äta eller bli buren. Får oftast äta med henne hängades på armen.
Bejbi: Så skönt att ni kommit fram till ett beslut, nu håller jag alla tummar och tår för er. Ska bli sÅÅ spännande att få följa er
Vi har börjat lite smått planera för dop. Är det ngn här som bor i Gbg och kan rekommendera nån trevlig kyrka?
Hur länge bör man helamma, vad har ni för erfarenheter av amning, varför har ni dragit ner på amningen, har ni gett ersättning istället då?
Bejbi: Tack för ditt svar. Vi har redan T.T. flaskorna då vi ibland ger tjejen ersättning på natten för att dela på "bördan" så att jag kan få sova lite mer iaf nån gång. Håller helt med om amnings chocken, var inte alls beredd på detta, ingen hade talat om för mig att de små äter så här mycket och ofta!!!
Jemema: Fråga så mycket du kan innan lill*n kommer ut. Jag tycker så här i efterhand att det var så många saker som ingen hade talat om innan. Bl.a sömn & amning mm.
Våran tjej sov mellan mig och mannen de två första nätterna hemma, sen vågade vi inte ha henne där längre eftersom ingen av oss vågade sova ordentligt ifall vi skulle dragit täcket över henne eller vänt på oss och så hamnade hon under (inte för att man skulle göra det tror jag). Hur som helst la vi henne i spjälsängen direkt och det har funkat bra på nätterna. på dagarna tar det emot lite, men med lite envishet somnar hon där även dagtid.
Vi plockade inte bort ena långsidan utan har den precis bredvid mig vid min sida av sängen. Vi bor också litet och visst blir det trångt men det går bättre än jag hade trott!
Laelia: Jag hade flera olika bälten under graviditeten. Tyckte bäst om de som är för foglossning och som man kan dra åt riktigt hårt. Den som lyfter upp magen var skön när man stog upp men jag tyckte det var obekvämt att böja eller sätta sig och så blir det ganska bökigt med alla kläder+bälte när man ska på toaletten. Till slut använde jag bara bältet när jag gick runt hemma och fixade & grejade.
HaZ: Kul att hon växer Låter lite jobbigt med sovandet...lyckas du sova själv nånting? Ibland när vår tjej varit extra klängig har jag till slut själv fått ont i kroppen av att ligga i konstiga ställningar som hon tycker är perfekta att sova i, för att hon ska komma så nära som möjligt.
Här börjar nätterna sätta sig, men jag oroar mig så för dagarna, att lillskruttan får i sig ordentligt med mat. Visserligen följer hon sin kurva på bvc, men hon vill äta hela tiden och länge och när hon till slut äntligen släpper bröstet börjar hon gnälla igen efter bara typ 10 min. Det är rätt frustrerande för mig, blir så låst.
Jag vill ju så gääärna amma och är beredd att kämpa hårt och länge för det men går det inte så får jag väl acceptera det. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska gå efter, hur vet jag att allt är bra?
I veckan har mormor varit och hälsat på för första gången och så fort L börjat skrikat efter en lååång amnings session har mormor sagt "ja, du har väl bara vatten i dina bröst" 
inte så uppmuntrande...och det minskar inte precis min oro heller....*suck*