Mola/Druvbörd

Tuttan80: det är bara att ligga på som du gör. När jag skulle få mitt resultat ringde jag två veckor efter skrapningen och då sa de att de inte fått mitt resultat än, sen ringde jag efter ytterligare två veckor och pratade med någon annan och då sa hon att mitt prov precis blivit skickat!?! Efter ytterligare två veckor ringde jag igen och då hade mitt prov varit klart i över en vecka utan att någon hade ringt, min läkare var på semester! Tyvärr var ju mitt resultat en komplett mola också, så det var riktigt jobbigt :(

Ananym (L): har du hört något än?

Kram

Grattis Annoym (L)! Vilket skönt besked :)

lavinia, hur gick det igår?

Kram
/Vombat

Skorpsmulan! ta det lugnt (vet att det är lättare sagt än gjort) jag har gjort lungröntgen två gånger (eftersom mina värden helt plötsligt gick upp) och inför båda gångerna har jag haft dödsångest, jag har sett framför mig hur hela jag är full av metastaser och ska dö :( Men som tur är har ingen av dem visat något och dessutom kan man inte, enligt min  läkare, märka av dessa små metastaser, så din andfåddhet beror förmodligen på stressen och har inget med metastaser att göra. jag ska tänka på dig. Och man får tänka att det är bra att de gör denna rutinkontroll så tidigt som möjligt. Och dessutom är det ett par på detta forum där de har hittat metastaser och det är inte alltid man ens gör något åt dessa, de försvinner när hcg går ned.

Tuttan jag lider med dig och vet att det är jobbigt. Hoppas på goda nyheter så denna väntan inte känns för gäves!

Kram på er!
/Vombat

Hej tjejer!

Jag skriver inte heller så ofta, men läser här titt som tätt :) Följer era öden och håller tummarna för att det ska gå bra för alla! Jag  har börjat slappna av så smått då mina senaste värden legat stabilt på 1,2. Nu är det bara två prover kvar och sen återbesöket ett år efter den kompletta molan togs bort. Ser allt bra ut då så börjar nästa kapitel i mitt liv. Det känns smått surrealistiskt att det skulle kunna vara slut snart, men jag tror inte på något innan jag är där..... sen kommer ju all oro vid en ev ny graviditet.

Glad sommar!
Kramar  

hej, nu är även jag tillbaka på jobbet efter en härlig sommar då jag faktiskt inte tänkt mycket alls på molan. Lämnade prov i måndags som var under 1,2 :) Så ett prov till i september och sedan ett års kontrollen. jag borde bli "fri" samtidigt som du Lavinia! har du förresten hört något mer om dina blödningar?

Morrhoppan: skönt att det inte verkar något farligt även om det är ett varningstecken att man kan bli så stressad att det blöder så där :(

Mola?: hört något?

Kram
Vombat

Åh, vad roligt  Lavinia :) Så skönt att få nå nästa mål i den långa vägen mot en ny graviditet. Jag hoppas som sagt att jag får göra dig sällskap, ska lämna sista (förhoppningsvis) blodprovet snart och sen återkontroll 14 sept. Hoppas så att allt ser bra ut.

Morrhoppan jag hoppas att du inte behöver äta tabletterna så länge innan det ser bra ut igen.

Grattis Tuttan80 till giftermålet! :)

Ni andra, hur går det för er?

Kramiz      

Hej alla tjejer, jag hade önskat att jag hade kunnat komma med goda nyheter på forumet, men tyvärr får jag vänta ett tag till. Var på min årsundersökning idag och hoppades såklart att graviditetsförbudet skulle hävas. Allt såg bra ut vid undersökningen, men eftersom mina värden varit så sega så vill de vara på säkra sidan och jag får fortsätta lämna prover ett tag till :(

Jag är såklart tacksam över att de tar denna "sjukdom" på allvar och att min hälsa går först, men jag hade så innerligt hoppats att denna långa väntan skulle vara över......mitt senaste värde var jättebra (0,1).

Låter som att värdena går ned som de ska på alla nya tjejer här, skönt!

Lavinia, jag hoppas jag snart får göra dig sällskap i den friskförklarade skaran :)

Kram på er!

Hej alla kämpande tjejer! Visst har detta året varit en känslomässig berg- och dal bana, från dödsångest till att  glömma bort att man har en bokad telefontid med läkaren för man känner sig så frisk och glad så man faktiskt har lyckts glömma att tänka på det. Eftersom jag missade samtalet fick jag ett brev hem där det står att jag har fritt fram att försöka bli gravid igen :) Hurra!!

Nu när man ser tillbaka på det år som har gått känns det som att det har gått rätt snabbt, men så kändes det verkligen inte när mina värden vägrade sjunka eller den gången de gick upp igen och jag fick gå igenom leverröntgen och lungröntgen igen........ jag hoppas så innerligt att jag slipper ha med molor att göra mer, men jag är smärtsamt medveten om att risken ökar då man en gång har haft en. Förstår att en eventuell ny graviditet kan väcka en massa gamla känslor och oro :( Men får jag föda att friskt barn till så är det värt det.

Skorpsmula: Vi har kört med kondom, jag tyckte inte heller det kändes bra med piller eller spiral. Har haft turen att ha en fantastisk familj och vänner som verkligen har stöttat mig och inte förringat "sjukdomen". De har ofta ringt för att höra om mina senaste prov och höra hur jag mår.

Jag kommer fortsätta följa er och skriva här och hoppas på många glada besked med sjunkande värden och nya graviditeter.

En stor kram på er alla!

Lavinia, för mig var det uppenbart att något var fel nästan från början (även om jag inte hade några tankar på mola). Min första graviditet mådde jag oförskämt bra, iofs lite illa från vecka 6 typ, men jag kunde ändå äta för det mesta och spydde aldrig.

Med min mola hade jag blödningar väldigt tidigt och misstänkte att det skulle sluta med missfall, men när jag pratade med sjukvården sa de att det inte fanns något att göra utan att kroppen skulle sköta det. Men mitt illamående från ca v.5 var inte att leka med (så hade jag ju väldigt högt HCG också), jag spydde massor. När jag sprang mellan lektioner fick jag mellalanda på toaletten.

Jag gick till gynakuten när illamåendet inte blev bättre och jag hade haft en liten större blödning för att se om den lilla mådde bra där inne (fast jag trodde inte det). Och fick då (till slut) beskedet att det inte alls var ett barn i magen utan en växande mola......

Just nu gläds jag åt att vara "frisk" och gör mitt bästa för att inte hela tiden vara besatt av tanken på att bli gravid igen, men det är svårt........ har för närvarande min mens, så jag borde ju kunna slappna av lite ;)

Vet ni om vi står i något cancerregister? Glömde fråga min läkare det sist.

Kram

Hej alla! Det fortsätter hända mycket på detta forum!

LitenMaria: jag tror att det är precis som du säger att de förmodligen inte fått bort allt utan "bara" behöver skrapa en gång till. Det behöver inte alls vara så att det spridit sig! Du är väl förunnad att slippa det, verkar som du går igenom tillräckligt mycket ändå!

Partiell mola: har du fått några fler svar? Jag hade iofs komplett mola, men det tog flera månader för mitt HCG att gå ned. Det var jättesegt.... men jag har som tur var sluppit behandlingar och är idag friskförklarad. Fick vänta ett år.....

Smilla: Hört något än?

Alla ni andra fortsätt kämpa på! Själv har jag precis kommit tillbaka från VUL där jag sett ett starkt hjärta slå, så nu vågar jag äntligen tro på att jag är gravid på riktigt denna gång :) Tyvärr kan de ju inte utesluta partiell mola eftersom det fortfarande är så tidigt (9+0), så jag ska få ett nytt VUL om ett par veckor. Ett års väntan har verkligen inte varit för gäves om det går bra denna gång. Sen sa min läkare att de har märkt att risken är större att man får samma mola som man en gång har haft och eftersom de såg ett hjärta kan de ju utesluta komplett mola :) Dessutom passade jag på att fråga lite av de frågor jag glömde fråga när jag är mitt i det. Tex är vi ju alla rapporterade till cancerregistret, men om man inte får en behandling så syns det inte av försäkringsbolat etc eftersom de har en annan kod än annan canser. dessutom frågade jag om gränserna (när det räknas som negativa värden) och hon sa att det är inte olika sjukhus som har olika gränser utan olika sjukhus använder olika metoder att mäta HCG, och det är de olika metoderna som har olika värden.

Kram på er alla!

Härliga besked Smilla!! :)

Wass: Har du tagit prover än, såg allt bra ut? Förstår din nervositet, att allt väcks till liv igen. Trots att jag slapp behandling (efter många om och men) så har jag haft komplett mola och sega värden som vägrat ge med sig. Jag inser också att det inte är över än, trots att jag nu är gravid i v.12+5 så oroar jag mig ändå. Och jag kommer oroa mig att graviditeten sätter igång något i min kropp, så jag antar att man inte kan andas ut fast man har fått sitt efterlängtade barn?!

Lavinia: Läser du här fortfarande, hur är det med dig?

Alla ni andra, fortsätt skriva om era sjunkande värden, det blir man alltid glad av :)

Kram

Hej Lavinia, skönt att du hör av dig. Tråkigt att du ännu inte blivit gravid :( Det man har lärt sig av hela denna karusell är ju att livet sällan blir som planerar..... jag är ju fortfarande skeptisk till att allt kommer gå bra med denna nya graviditet :( Känns inte helt rättvist mot den lilla knodd som ligger i magen, men jag vågar inte ta ut något i förskott.

Bra att du ska börja utredning och få den hjälp som finns att tillgå. Jag följer dig gärna om du orkar skriva om hur det går.

Kram

Hej alla kämpande tjejer! Tittar in för att säga att efter allt vi går igenom så kommer belöningen till slut. Den 15 juli föddes min efterlängtade Leo och molan känns som ett minne blott. Dock ska jag ta ett grav.test om ett par veckor för att se att ingen mola har börjat växa (ska vara väldigt ovanligt enligt min läkare dock).

Kram på er!