Mola/Druvbörd

Hej! Jag trodde denna tråden va helt död, har läst igenom den och blivit mycket klokare än vad jag blivit under 8 månader nu. Fick besked om kromosomfel i v 18 på rul och 3 läkare dömde ut bebisens möjlighet att överleva. Jag fick välja om jag ville göra abort men den fanns inte så många alternativ. 7 januari födde jag fram en liten flicka. 16 cm lång men inget liv. Här trodde jag det skulle vara över.

Daen efter sulle jag få åka hem och de gjorde ett vul först. Dom såg att detf fanns rester kav moderkakan kvar så jag fick stanna och blev igångsatt igen för att det skulle komma ut. Inget hände så på kvällen blev jag skrapad.

Jag åkte hem dagen efter och skulle på återkontroll 15 februari.

På återkontrolleerättade jag att dom hade sett blåsor på moderkakan och läkaren ville då ta några prover för att ses jag inte var oii ett "tillstånd".

Hon skulle ringa om det var något konstigt. Hörde inget så då va det väl bra tänkte jag.

I mitten av mars vaknade jag mitt i natten av att jag var blöt. Tände lampan och de t fullkomligt rann blod ur mig. Jag höll på att svimma och bad min man att ringa ambulans. Dom kom och tog mig till akuten.

Där tpg man prover och konstaterade att hcg låg på 12000 och att man på återkontrollen i februari hade fått hcg på 6000 och hade sett rester kvar i livmodern.

Jag blev skrapad en andra gång på akuten och nu skulle det väl vara över?!

Jag var inne en gång i veckan under de första månaderna och det gick långsamt nedåt med 100 åt gången. Men plötsligt rasade det snabbare och jag evde bara komma varannan vecka.

Nu har det gått en månad då det gått upp och sen ner lite så läkaren ville påbörja cellgiftsbehandling. Jag var inne och skiktröntgades idag och på tisdag ska jag prata angående behandlingen. Nu för en stund sen kändes fet som jag kissa på mig och ser då att det kommer blod igenom byxorna. Det kom ut något som såg ut som små druvor. Jag hoppas så att det är pågång ut så jag slipper cellgift. Vad tror ni?

Kram

Tack för ditt svar Avenell!

Skönt för dig att du kommit ner så pass i värdet. Jag var inne idag och lämnade nytt blodprov och hoppas verkligen att det gått ner ordentligt efter fredagens blödning.

Jag har haft mer eller mindre blödningar i snart 5 månader och det tar på ens energi nått helt fruktansvärt. Jag har en jätte bra läkare och undersköterska som tar hand om mig på bästa sätt men de kan inte förstå varför det sitter kvar efter så lång tid. Håller tummarna för att det ska ha gått ner på värdet när dom ringer i eftermiddag.

Jag beklagar för dig oxå, detta är inget man skulle önska att någon råkar ut för!

Jag håller tummarna för att du ska vara klar med allt vad mola heter!

Min läkare frågade hela tiden om jag blött ut något annat än blod/koagolerat blod och jag antar att det var dey som kom ut i fredags som hon menade. Lycka till med en kommande graviditet när det är dags! kram

Jo, det hade gått ner från 161 till 74 på bara 4 dagar så läkaren som jag träffade i tisdags angående cellgiftsbehandling tyckte inte vi skulle påbörja någon behandling utan fortsätta lämna blodprov varannan vecka. Jag ska in den 2 sep och göra vul för att se om molan har minskat och lämna nytt blodprov. Så det är bara att fortsätta vänta ut det verkar det som.

Fick även en tråkig nyhet om att jag måste vänta ett halvår från att vändet är nere på 1 innan vi försöker bli med barn igen. Innan har den andra läkaren sagt att vi kan försöka direkt när värdet är nere..har ju väntat i 8 månader redan..

Hur håller sig ditt vänrde Avenell? Har det gått ner mer eller håller det sig på samma?

kram

Kasa01, tack för ditt svar.
Jag är klart glad att det inte blev gravförbud i 1 år och jag förstår ju att man bör vänta ett tag innan man försöker igen så att man inte riskerar något eller att det blir samma problem igen. Bara det går ner till 1 snart så har jag iallafall en hålltid som jag vet att jag ska vänta.
Just nu känns det som att det aldrig kommer ner till 1 och det är den ovetskapen som är jobbigast. Men jag har verkligen funnit tröst i att läsa alla andras historier. :)

Ja, klart så gör jag roliga saker oxå. Jag har nog inte låtit molan ta över mitt liv. Jag tänker på det lite då och då men mest eftersom man blöder varje dag i över 5 månader. Det ger en inte möjlighet att släppa tankarna.
Men jag njuter av livet och längtar till jag ska få börja försöka igen.
Jag började prata med några tjejer här på familjeliv under min graviditet och vi alla skulle få barn ungefär i samma tidsperiod. Nu har vi träffats under 8 månader och lärt känna varandra och alla dom har fått sina fina barn och jag passar på att leka med dom när vi träffas så får man lite av bebissuget stillat
Min tid kommer när den kommer. Har du fått barn än kasa01?

Hej! Jag mår bra tack jag va inne idag och lämnade nytt blodprov på morgonen vid 8 sen va jag inne på vul vid 11. De positiva nyheterna är att värdet gått ner från 74 till 11 på 2 veckor, dom vill ha ner värdet till max 1. Men på ultraljudetet så visade det sig att molan inte har minskat. Det är ju lite konstigt men läkaren tror att den kommer ut sen när ägglossning och mens kommer igång igen. Annars gör hon kanske en 3e skrapning och använder en kamera och hyvlar ner molan, eftersom hon är rädd att ta sönder väggen i livmodern då molan sitter inbäddad där.

Nästa gång för blodprov blir om 2 veckor.

Jag berättade för henne att läkaren i Lund hade sagt att vi måste vänta att försöka på nytt ett halvår efter att värdet gått ner till 1 men min läkare sa att hon inte ser det som nödvändigt utan man kan vänta en menscykelch sen börja försöka. Jag tror jag kör ett mellanting så man inte riskerar något.

Men som jag förstått det så är det ett halvår från att värdet gått ner men jag har även läst ett halvår från skrapning. Fråga din läkare om du vill veta,. Men det verkar inte finnas något rätt eller fel utan det beror på vilken läkare man har.

Skönt för dig att värdet gått ner ytterligare, då kan du pusta ut nu och släppa tankarna på detta skit! Kramar

Jag är jätte nöjd med den läkaren jag har nu, hon är noggrann och tar mig på allvar. Den första skrapningen skedde dagen efter min abort. Då var det inget prat om mola utan de ansåg att hela moderkakan inte kommit ut. Det var en annan läkare vid det tillfället.

Andra skrapningen skedde akut när jag fick blödning. Det var då denna läkaren kopplades in. Då trodde man fortfarande att det var rester från moderkakan och att det blivit inflammerat, alternativt att jag lyckats bli gravid igen och detta var ett missfall. Däremot skickade läkaren denna gången det till labb för analys. det var så dom fick reda på att det vår mola. då hade det gått 2 månader efter aborten så molan hade väl vuxit sig fast ordentligt.

Som jag ser det så är det från första början det har blivit fel. Man gjorde 3 olika ultraljud med 3 olika experter för att verkligen säkerställa att fostret hade svåra missbildningar, de gjorde även fostervattensprov och fick reda på att det var en triploid och folk påtalade att moderkakan såg konstig ut och var stor och utbredd. Där fanns hur många varningsklockor för att jag hade mola, jag kollade dock inte upp något själv utan jag tog det som att det blivit ett hormonfel och att jag måste göra abort och sen kan försöka direkt efter igen, det va så läkaren sa då.. Ändå var det ingen som reagerade på det. Som kasa01 skrev så hade dom kanske varit lite noggrannare vid skrapningarna från början om de visste att det vår en mola.

Läkaren menade klart att molan ska ut, värdet ner på under 1 och sen vänta en menscykel. Men jag förstår att det låter märkligt när man inte hört allt som hänt.

Jag kommer nog vänta några månader och ta några extra blodprov innan vi försöker igen, jag vill definitivt inte riskera något nytt sånthär. men nummer ett nu är att få ner värdet. Vilket skit att du fick vänta ett år k_g!

När kom er mola ut? Va det innan värdet gått ner eller efter?

Kram

Ja, jag håller med dig. Läkarna verkar inte så kunniga på detta i Sverige. Däremot så har min läkare kontakt med en läkare i England som är riktig expert på detta och har gjort många studier på det. Så jag känner mig hyfsat trygg

nu är det bara att hålla tummarna att värdet går ner hyfsat snabbt. Efter att väntat i 8 månader så borde ju ett halvår gå fort som tusan

Nej, hon släpper mig absolut inte nu, läkaren kommer ha kontroller med 2 veckors mellanrum fram till att värdet är nere på 1 sen får de ta beslut (om molan inte kommit ut av sig själv) hur dom ska gå vidare. Sen när värdet är nere och molan är ute kommer jag välja att vänta några månader innan vi försöker på nytt. Det stämmer att det är Charings Cross hon har kontakt med. Vi får se hur det löper vidare helt enkelt.

Avenell, jag fick värde under 1 för ca en månad sen men molan var fortfarande lika stor som innan när vi kolla med vul. Ikväll ska jag in igen och göra nytt ultraljud och då hoppas jag att molan har minskat eller försvunnit helt.

Men det är fantastiskt skönt att värdet är nere

Jag tror det va mens jag fick för 2 veckor sedan och då kom det ut en del klumpar som förhoppningsvis var molan.

Värdena är olika beroende på vilket sjukhus man är på eftersom det är inte alla som kan mäta längre ner än till 5 därför har du ett godkänt värde där du ligger antagligen. Där jag går är det under 1 som gäller.

Jag känner att jag vill vänta året ut och sen känna efter när jag är redo att försöka igen. Skönt att du håller dig stadigt i värdet! Kram

Hej nervösorolig!

Jag gjorde mitt första ultraljud i v18 och hade ett levande foster i magen då. Det visade sig att fostret hade ryggmärgsbråck och hjärnan hade inte utvecklat sig som den skulle.

I vilken vecka är du? Såg fostret friskt ut?

Hos mig dömde dom också ut barnets möjlighet att klara sig redan där. Men jag gjorde även fostervattensprov och det visade på kromosomfel "triploid" tror jag det heter. Det är mola, jag har fått förklarat för mig att vid en partier mola går 2 spermier in i ägget samtidigt och en av dom bildar ett foster och en molan.

De sa till mig att det kromosomfelet är förenat med död för fostret och de tyckte det va märkligt att mitt foster levde. I v 9 brukade det klara sig till sa dom och sen blev det normalt ett missfall eller ma.

I alla fall så förlöste jag mitt foster i v19 men då hade vi valt att avsluta graviditeten. Jag hoppas att du slipper allt skit som jag varit med om det senaste året, med olika skrapningar och blödningar och en mola som inte ville lossna och komma ut. Men nu är jag helt återställd förutom att det har blivit en ärrvävnad inne i livmodern där molan suttit. Kram till dig!!

Kasa01: Läkaren sa att ärrvävnaden inte borde ställa till nått men vi får se, hon sa att det är som en muskelknuta ungefär. Jag har förbud till början av mars så nu är det inte så lång tid kvar. Hela resan började 28 december 2012 så lite över ett år sen gjorde jag abort. Så drygt 2 månader är ju ingen tid alls nu.

Grattis till din prins!

Kramar

Hej Idacaroliine!

Jag har inte varit med om exakt samma, men jag skapades 2 gånger på 3 månader och min mola satt ändå kvar, varje vecka jag va och lämnade blodprov så hade hcg gått ner typ 50. Sen helt plötsligt höjdes hcg med 50 på ett prov och då började läkarna bli oroliga och ville att jag skulle ta cellgifter. Men som tur va så fick jag en mindre blödning innan någon behandling blev aktuellt och då gjorde vi ett nytt blodprov som visade att hcg hade sjunkit igen.

Dom tror att om värdet stannar eller ökar så finns det en risk för att molan sprider sig och då behöver man oftast behandling på nått sätt.

Detta är vad jag fått förklarat för mig och det behöver ju inte innebära att det är så det är! Hoppas det löser sig för dig snart! Kram

I mitt fall hade jag ett levande foster i v 19. Men det var många saker som inte var rätt på fostret så det hade inte överlevt en full graviditet. Därav var det ett lättare beslut att avbryta graviditeten och göra abort. Men det var väldigt jobbigt att kunna se ett rätt långt utvecklat "barn" när hon väl kom ut. Det var ju trots allt mitt barn, eller skulle ha blivit.

Det finns fall där barn har överlevt molan och fötts men jag tror inte någon har överlevt längre än 6 månader på grund av de kromosom fel som kommer med molan.

Hej!

Jag hade en partiell mola och gjorde abort i v 19 i januari 2013 på grund av missbildningar på fostret och med besked om att det inte skulle överleva i magen. Då utan vetskap om att det var en mola.. 2 månader efter aborten åkte jag in på akuten med stora blödningar och blev då skrapad och fick beskedet att jag hade en mola som satt kvar efter aborten, trots att jag även hade blivit skrapad dagen efter aborten då de hade sett rester av moderkakan som satt kvar.

Molan ville inte lossna utan jag gick med den fram till november 2013 då jag skulle in och bli opererad för att få bort den och då såg man att den äntligen hade försvunnit av sig själv. Värdet skönt till 0 i slutet av augusti men "knutan" satt kvar inne i livmodern.

Vi började försöka bli gravida igen i januari 2014 och i maj fick vi vårt efterlängtade plus. Nu är jag gravid med en flicka i v 30 och hon kommer förhoppningsvis till oss i början/mitten på februari. Allt har gått bra i denna graviditeten och vi har fått både extra ultraljud i v 9 samt KUB test så jag har känt mig trygg genom hela denna graviditeten.

Hoppas ni snart lyckas bli gravida och försök njuta av graviditeten och be om extra kontroller om du känner dig osäker!
Kram!!