Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Vi tackade nej till uppdraget av flera anledningar, så nu är vi åter på ruta ett : (
men vi väntar och ser vad som händer framöver.
/tomcar1

Hej på er,

Flikar in bara eftersom jag såg tråden.

Jag och min vän väntar på att få en kontaktfamilj men det verkar oerhört svårt. Socialtjänsten har gått igenom alla tillgängliga familjer och har nu vänt sig till Astma- och allergiförbundet då det krävs ett pälsdjursfritt hem.

Att få kontaktfamilj känns blandat. Det känns oerhört spännande att få en helg att ladda batterierna och där barnen får komma någonstans där fokus är på dem. Men det känns för jäkligt att lämna bort dem.

Vi är på ytan en fullt fungerande familj, men under ytan pågår världskrig. Både min man och jag slåss med inre demoner som kommit ikapp oss sedan barndomen. Vi går på enskild terapi, gemensam terapi och har dessutom börjat i terapi med äldsta 5-åriga barnet. Dessutom ska man arbeta för en arbetsgivare som inte har någon som helst förståelse.. Vi är slutkörda båda två. Ibland är jag så mentalt matt att jag inte ens kan förmå mig att röra mig fysiskt, kan inte gå mer än några steg i taget innan jag måste sätta mig och ta några djupa andetag. Det är helt overkligt. Vi som är "som alla andra" håller sakta på att falla samman, som individer och som familj.

Samtidigt som jag längtar efter att få avlastning så förfasas jag över att lämna bort barnen. I och med mitt eget trauma så finns hotet om förövare som en stor varningsskylt framför mina ögon hela tiden. Det går bra på dagis, trots manlig förskolelärare. Men dagis är så öppet, de är flera personal och liv och rörelse hela tiden. Men i ett annat hem, där skulle övergrepp kunna ske helt i det dolda. Jag vet att mina rädslor hör till mitt trauma, men min hjärna säger en sak, och mina känslor skriker en annan.

Vet inte vad jag vill med mitt inlägg egentligen. Men är glad över att det finns människor som engagerar sig så och hjälper andra. Hoppas att det snart blir vår tur att få hjälp.

http://levaliv1.wordpress.com

Vi har blivit erbjudna en familjehemsplacering en 18 åring som behöver nånstans att bo tills han slutat skolan, en rätt okomplicerad placering verkar det som och vi har så gott som bestämt oss för att ta emot honom.
Helt plötsligt upptäcker jag att jag opanerat blivit gravid.
Tror ni att soc kommer tycka att det är olämpligt att placera han hos oss då?
Det finns liksom inget annat ställe där de kan placera honom heller.
Det blir ju lite trångt i hemmet men det ska gå, bebisen får bo i vårat rum  tills grabben avslutat sina studier och kan få jobb.

Och tack för lyckönskningarna.

Vi har relativt nyligen avslutat vårt uppdrag av ett syskonpar. eller, det var soc. som avbröt uppdraget. Hur länge sörjer man tror ni? Det smärtar outhärdligt!