Vi som väntar syskon till våra änglar del 10
Gersemi: Sist jag gjorde det var i v36+6 med Rasmus. Gången före det var väl på gympan i 6:an eller nåt.. Kan du förlåta mig 
?
Inlägg från: Toka2
|
-
-
BF-13.. Jag är så nyfiken på vem Spurt är så jag kreverar snart!!! *suckar*
*kramar till tråden* -
Stark Längtan83: *KRAAAAAAAM*
Lilla Gry: För ca 3 månader sedan kunde jag inte lyfta barnen, knappt röra mig, knappt vända mig i sängen, knappt gå i trappor, för mina fogar var så trasiga. Men det finns hopp. Jag har ju tom bildbevis
! -
JennyCecilia: Det låter som någon slags självbevarelsemekanism. Efter tillräckligt många motgångar är det enklare att inte hoppas, att inte tänka framåt, att bara existera i nuet. Så hade jag när jag väntade Alvin, och då hade jag "bara" ett förlorat barn och ett missfall i bagaget. Att tänka framåt gick inte, det tog stopp, det fanns inget där.
Efter v34, tidpunkten på Valdemar föddes, så började det släppa. Men inte förrän efter hemkomsten från BB började jag försöka tro på att vi hade fått ett barn, och först efter flera veckor sjönk det in att "JA, vi får vara lyckliga!" -
JennyCecilia: Pressa inte dig själv. Tillåt dig själv att vara trasig. *KRAM*
Nu ska jag på självmordsuppdrag. Dvs storhandling på Coop med Alvin och Rasmus. Har ni inget hört från mig imorgon denna tiden så överlevde jag inte
-
Om att skona odrabbades känslor: Jag kan bara gå till mig själv och mina erfarenheter. Jag kommer ihåg när jag, som blåögd och nygravid nybliven medlem på FL, surfade runt och läste i olika trådar om graviditet och förlossning. Plötsligt snubblade jag över berättelsen om en kvinna som blev jättesjuk och hamnade på sjukhus. När hon kvicknade till var hon förlöst med kejsarsnitt. För mig blev det en väckarklocka, en påminnelse om att livet är det som händer under tiden man gör upp egna planer. Men sånt händer ju andra..
Så hittade jag de första änglatrådarna, och jag tänkte att "Fy, hur överlever man??" samtidigt som en liten röst i mitt inre undrade över varför det fanns så många änglar och änglaföräldrar - för jag hade knappt hört talas om att det hände i Sverige att små barn dog både i och utanför magen.Det är klart att det var oerhört jobbigt att sitta som gravid och helt plötsligt få kastat i ansiktet att "Alla barn kan dö". Men. Inget kan förbereda en på när det som inte FÅR hända ändå händer. Men ändå. Hade jag inte ens varit aktivt medveten om att det faktiskt händer ibland att saker och ting går helt åt helvete, ja då hade det varit ÄNNU jobbigare att ta till sig vad som faktiskt hände oss.Så därför berättar jag om folk frågar. JAG kan inte säga att jag väntar mitt tredje barn, för jag har redan tre. JAG kan inte ljuga och säga att alla mina graviditeter och förlossningar har gått bra. Och, dessutom, jag tänker inte ljuga/mörka för att skona någon odrabbads känslor om det i sin tur innebär att JAG blir lidande. För jag har lidit nog. -
LillanM: *asgarvar* Ursäkta, men jag har ganska så livlig fantasi.. Jag ser liksom framför mig en gravid kvinna som får frågan "Får jag känna på bebisen?" - varpå den gravida kvinnan helt sonika nappar åt sig omfrågarens hand och kör ner den innanför byxorna.
-
*vinkar till tråden*
Ma Lu: Heeeej!Idag är det BF-10. Gah, min största noja för dagen (kunde ha varit värre, jag VET ) är att Spurt ska födas imorgon. Jag menar, ett barn fött i farstun följt av ett som är rena skämtet? . Annars kan lördag passa bra. Jag har ingen lust att umgås med min ena svägerska, hon är så våldsamt jobbig att prata med, och det är svårt att undvika varandra på släktmiddag i ett litet hus.Hon är också gravid, med BF i början av maj, och allt är jobbigt. Det är synd om henne, hon måste ta hand om de övriga barnen (en 18-åring sedan tidigare, en 5-åring och en snart 3-åring ihop med min svåger) och det är sååå jobbigt. Men män kan inte ta hand om barn, det vet ju alla, enligt henne. Så min svåger får inte vara själv med barnen. Fast min svåger måste ändå vara hemma jämt. Han kan inte ens åka till sina föräldrar i fem minuter (för att tvätta bilen) innan hon ringer och undrar om han kommer hem snart. Fem minuter senare ringer hon igen. Och igen.Ni skulle bara veta vad jag kommer att bli sjuk och dö av förlossningen eftersom jag GÖR saker under min graviditet. Synd att ingen talade om för mig att jag dog när Rasmus föddes - tänk vad mycket tråkigt hushållsarbete jag hade kunnat vägra att utföra med hänvisning till mitt tillstånd som död . -
*vinkar till tråden*
Jag lämnar er ensamma i två dagar och missar ett helt ordkrig . Nåja. Spurt är kvar på insidan iaf. Vi har varit på kyrkogården idag. Alvin och Rasmus fick sätta blommor i en vas. Rasmus ville hemskt gärna ta med gosedjuren hem, men vi förklarade att de var storebrors. Extremt motvilligt gick han med på det. -
jennijen: Men ÅH vad det är svårt för en del att bete sig som folk. *skakar på huvudet* Så onödigt liksom. *KRAAAAAM*
Idag är jag i v38+6. en vecka kvar till BF. När maken kommer hem ska jag testa att göra Dromedaren igen ...Hur får man ut en bebis? Hjälper det att hoppa jämfota i soffan? Om man lägger sig på mage och gungar som en säl fram och tillbaka? Jag vill ha bebis !