Vi som väntar syskon till våra änglar del 10

Stark Längtan83: När vi väntade Alvin hade jag ALLT klart till v33+1, dagen då graviditeten med Valdemar upphörde så abrupt. Jag ville kunna njuta - så gott det nu gick - av resten av graviditeten. För allt efter v33+1 var liksom ett svart hål, gick inte att föreställa sig. Förlossningen ska vi inte prata om, det var overkligt att man kunde föda barn och få med sig ett hem. Jag kommer ihåg att när jag vaknade v33+2 så blev jag nästan förvånad över att världen inte hade exploderat, så spänd hade jag varit. *KRAM* Så låt dig själv vara trött, det är inte konstigt om din kropp reagerar på den psykiska anspänningen som råder.

Familjen Tinglum: Välkommen!

MissCharlotte: Jag och maken pratade MASSOR inför förlossningen när vi väntade Alvin. När Valdemar föddes så var han ju helt ensam mitt i allt kaos.. Först krampade jag på soffan, och han trodde att han såg mig dö. Sedan kommer ambulansen, och han blir ombedd att ta med kläder, kamera etc, för nu ska han nog bli pappa. Han ringer för att få tag i min syster, inget svar. Han sitter själv på Förlossningen och vet inte om han har vare sig fru eller barn. Så får han reda på att han är pappa, till en svårt sjuk son, och att jag är illa däran. Så fort Valdemar var ute så rusades han iväg till akutrummet. Jag var för medtagen och för medicinerad (bla morfin) för att kunna fatta något på två dagar.

När vi väntade Rasmus så funderade vi på om vi skulle ha med en person till, som stöd. Någon som antingen fick sitta i väntrummet på "stand-by" eller helt enkelt istället för maken om han skulle känna att "Nej, jag fixar det inte!" För även om jag helst av allt ville ha min livskamrat med mig så ville jag INTE att han skulle vara med om han mådde dåligt av det. Men problemet löste sig självt, för vi hann ju inte ens hemifrån. Och vi tycker båda två att den förlossningen var överläget bäst, även om vi faktiskt siktar på att hinna in till sjukhuset denna gången

..och det var dagens monolog.. 

jennijen: Åh, tack - jag ÄLSKAR blommor !! Ett av de starkaste bevisen för att min man _verkligen_ älskar mig efter över tio år ihop, det är att han fortfarande ger mig blommor. Trots att han VET hur det slutar. För hos mig brukar snittblommor och krukväxter ha ungefär samma förväntade levnadslängd. Om maken går in i en blomsteraffär och presenterar sig så hoppar växterna självmant ner i golvet, mot döden, för att göra plågan så kort som möjligt.

Vi fick gå föräldragrupp när vi väntade Alvin, och det var både bra och dåligt. Det var jobbigt att gå dit och vara enda paret som redan hade varit med om förlossning etc. Men som tur var så var det en kvinna där som väntade sitt andra men sambons första barn. Hon tog över diskussionerna rätt bra, lite "Jaja, vänta ni bara tills ni kommer till förlossningen, då får ni se att.. bla bla" så vi kunde liksom smälta in i gruppen. Det är väl enda gången jag har blivit glad för en Jag-vet-allt-are

Hej alla!

*välkomstkram* till er nya

Allrakärastesyster bjöd på äventyr igår. Först mongolisk barbecue - det var jag förvarnad om. Del två av kvällen var en överraskning. Hon hade biljetter från ticnet - ledtråd #1. Vi skulle in på teatern - ledtråd #2. Jag lyckades ta mig in till våra platser utan att ha en aning om vad som skulle ske - en av fördelarna med att vara närsynt är att det är lätt att missa plakat på väggarna

Efter ett par minuters väntan.. Så kliver JONAS GARDELL in på scenen!!!! Vilken lycka! Vilket uppträdande! Jag skrattade så att jag trodde att Spurt skulle ploppa ut

Igår fick jag reda på att tjejen i byn som hade BF samma dag som jag visst trängde sig lite i kön. Hon fick barn i lördags. Så när jag klumsade runt på isen i Dalarna så låg hon och flåsade på Förlossningen. Så olika det kan vara.

På tal om Förlossningen så har jag ringt och pratat med dem och dem på BB, om min kost. För även om jag bestämmer mig för att inte stanna kvar på sjukhuset så kanske jag måste ändå - och då vill jag veta om jag kan få mat eller om jag måste fixa eget. Efter tre samtal och fem personer kom vi fram till att bacon och ägg finns iaf . Så jag behöver inte svälta (så mycket) om jag/vi blir kvar.

Gersemi: Jag är liksom på BF-15 idag - det är ju ingenting?!

Gersemi: Jag är nyfiken, vill hemskt gärna veta vem F-N det är som har misshandlat mina inre organ på regelbunden basis de senaste månaderna . Jag vet att om jag vill få en igångsättning så är det bara att ringa, och det tänker jag INTE göra. Är paniskt rädd för snitt, och igångsättning ökar risken för snitt, särskilt för mig som redan är snittad en gång.

Just nu är jag mest stressad - över allt som står på min Att Göra-lista . Alvin fyller 3 om en dryg månad. Ska vi ha kalas ska det vara städat också. Jag vill rensa ur skafferiskåpen och göra rent, för jag kommer inte ihåg när det gjordes sist, vilket betyder att det var dags för länge sedan. Jag vill rensa och städa ur alla andra köksskåp och lådor, men hitta tiden att prioritera DET liksom.. Fönstren blev iaf putsade idag. Maken och svågern erbjuder bl a fönsterputs i sin nystartade firma. De behöver träna, och vi har 12 fönster i huset.

Rapport från morgonens gympapass. 

..alla bilderna är som sagt tagna imorse, v37+6. Förutom magmusklerna kan ni väl notera mina vadmuskler - jag tränar inte. LCHF byggde denna starka kropp