Beklagar lilla snöflinga, har tyvärr ingen läkare att rekommendera, bor i Malmö men kommer från Piteå. Jag hoppas att någon annan kan vara mer till hjälp, annars så försök att skriva upp prover som andra har fått ta innan du träffar läkaren så att du är lite beredd och har lite kött på benen.
Fast mest av allt hoppas jag att du har fel och att knytte bor kvar.
Jippi, det var roligt att höra snöflinga!
Hej allihopa,
Längtan, jag säger som Bettan, man orkar mer än man tror och längtan och önskan att få ett barn är så stark att trots allt så reser man sig upp och fortsätter för att det är det enda alternativet. Så känns det iallafall för mig. Varje gång känns det som aldrig mer och som om att jag aldrig kommer att komma upp ur hålet och vilja, orka eller våga försöka igen men likväl så efter ett tag så kommer kraften tillbaka.
Jag förstår din känsla av att det inte bara är ett steg som måste tas i våra fall, första ska man kämpa sig till ett plus på stickan och inte förräns då börjar vår riktiga kamp, till skillnad från alla "friska" personer.
Jag har ännu inte testat att vara gravid under behandling och jag hoppas så innerligt att det ska göra skillnad. Går du själv på någon behandling? (Du kanske redan har sagt detta, jag är lessen om jag har missat det). Framförallt så är det inte kört ännu, jag tänker på dig och hoppas att du inte ska behöva gå igenom mer elände.
Bettan, var ligger din blogg? Var inne på din sida igår men kunde inte hitta den.
Bettan, vad är skillnaden på innohep och på fragmin?
Tack, det är en lång väg ni har vandrat. För min del så känns det som om jag inte ibland har hunnit med, Vi har ju uppenbart, ta i trä, haft väldigt lätt för att bli gravida, som många gillar att påpeka, tack så mycket men vad i h-vetet hjälper det mig, och det känns som om det senaste året verkligen har varit ett brutalt uppvaknande. Jag känner så igen mig i tanken på statistiken, en gång ja visst inget konstigt med det, två gånger, jo men det händer ju inget att hänga upp sig på, 3 gånger men va fan det ska ju inte hända, 1% liksom. 4:e gången nu i våras då kände jag mest uppgivenhet, det var som om jag aldrig riktigt tog till mig det, som om det aldrig var verkligt. Det känns fortfarande ibland som om det aldrig har hänt som om det bara är en mardröm.
Jag hoppas verkligen att det här är er tur, jag ska hålla alla mina tummar å tår för er båda och alla andra gravida i tråden och även för alla som försöker.
Hej NN, välkommen till tråden även om det som vanligt vore roligare att "träffas" under andra omständigheter.
Vilken lättnad Längtan. Hoppas att du får härliga dagar i Grekland.
Jag har tagit beslutet att om jag blir gravid igen så ska jag ta det väldigt lugnt till att börja med. Även om jag älskar att vara aktiv och att träna så känns det som att jag verkligen vill göra allt jag kan och även om jag inte riktgt tror att det har varit orsaken till mina mf eller ens påskyndat dem så tror jag att det kommer att kännas psykiskt bra.
Dessutom anser jag att man bör ta prog längre än till v8; jag tog till v.12 och trappade därefter ut. 
Ta det lugnt Längtan, både fysiskt och psykiskt.
Lessen för alla jag inte kommenterar men sitter på jobbet......och vill inte att alla ska se min FL-surfning
Jo Bettan jag tror inte heller att progesteronet är det som kommer att göra underverk, men "better safe than sorry" .
Hoppas att du mår bätte Längtan.
Har glömt men Välkommen Tipptapp och jag beklagar att du måste hänga här med oss. Det kanske inte är mycket till tröst men det är iallafall ett härligt gäng med mycket empati och förståelse som hänger här, och de får mig att hålla huvudet över vattnet och se framåt-
Jo, så länge det inte skadar så "bring it on"
Jag ska hålla tummarna för er Bling, visst var det ni som varit i Grekland? på behandling
Ok, det verkar som vanligt vara många bud i mellerud. Så ni har även tagit fragmin/innohep från ÄL, jag är lite orolig eftersom jag ska börja med det från pluss men har alltid plussat sent och är rädd att det är för sent