Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Japp, v7+6 när vi gör vul. Så ser vi inget då är det över. Tycker att jag hanterar oron rätt ok, men visst bryter jag i hop då och då. Just nu känner jag mest rädsla över hur jag skulle orka med ett till mf. Det känns inte som om jag tänker lika mycket på det faktum att det då inte skulle bli något barn denna gång heller. Jag blir iallafall glad att höra att det går bra för er än så länge. Som du säger MariaL, så får vi ta en dag i taget.

Maria: Ja... VUL tror jag på. Vi gjorde VUL i v. 7 och 9 och sen gick jag och tog ett extra i v. 14 (när jag fick en läskig rosa flytning... som sagt, man är ju livrädd att något ska hända) bara för att kunna "slappna av" efter v. 12... Känns som om jag inte riktigt kunde ta till mig att jag faktiskt var på banan förrän RUL i v. 20.
Jag tar ju Trombyl och, ärligt talat, jag är inte säker på att det är det som hjälper, men i vår situation griper man ju alla halmstrån som finns till hands och ja... det skadar ju inte och om det bidrar till mitt "mentala" tänk så är väl det bra, antar jag.

Jag har en jävla idiot till läkare (ursäkta språket) men ja e så jävla förbannad och besviken och ledsen på henne! Hon behandlar mig som en idiot. Har ringt i 3 veckors tid och bett sköterska om att ja behöver medicin dom har lämnar lappar till henne men hon har ignorerat mig jag har ringt en gång i veckan och bokstavligt talas skällt ut sköterskorna men dom kan ju inte föra nått, så nu e prednisolonet slut..... Snälla finns de någon läkare i Göteborg som e bra och som skriver ut medicin???????? Va ja förstår så har man inte rätt till ivf förres man försökt blir gravid 1 år va händer efter ett år? Skickas de remiss till repro och hur lång tid tar de sen då innan man får sätta igång??? Gjorde ett grav test i morse ska ha mensen i veckan så de e väl kanske lite tidigt men ja känner på mig att mensen kommer komma, så här e vi ledsna både ja å sambon 7 månader försök nu utan plus, fattar inte detta!!! På riktigt ja ger snart upp detta med barn de tar för mycket på mig och vårt förhållande! I snart 4 år har vårat liv och förhållande handlat om att göra barn å ingenting annat, är de verkligen värt allt detta helvete?! Om de aldrig går ja tänker inte leva ett liv utan barn de finns inte i min värld!! Alla som hängt i denna tråden i många år nu har ju lyckats! De e ju helt fantastiskt undra hur många år till de ska ta innan man själv lyckas!

Jag tror frågan varit uppe tidigare, men nu hittade jag inte den...

Ni som tagit fragmin/innohep under graviditeten, när slutade ni med dessa? Jag är ordinerad fram till v. 38+0, dvs om en vecka, men jag tycker det känns skitläskigt att sluta med dessa. Jag fattar det som om jag inte kan få EDA-bedövning om jag tagit sprutorna tätt inpå, samt att det krånglar till ett ev. akutsnitt men att det ändå är genomförbart. Finns det någon annat som det försvårar? Risk för stor blodförlust? 

Både läkaren och BM säger att det är OK att ta dem fram till förlossningen och att det är upp till mig att bestämma hur jag vill göra, men jag skulle vilja ha lite mer kött på benen  

Tar 5000 IE förfylld fragmin-spruta en gång om dagen.    

Jag var ordinerad innohep fram till 38+0, men eftersom jag hade svårt att släppa taget om sprutorna (var livrädd över vad som skulle hända om jag slutade) fick jag fortsätta fram tills BF om jag ville. Slutade 38+3 och 38+6 kom Mini. Gick hos dr LM hela graviditeten!

Ninnin, det är jobbigt! Jag trodde att jag skulle gå under när vi aldrig blev gravida efter vårt 4:e mf. Det tog 17 månader, och sen blev det ett mf med. Det kändes nattsvart. Jag var sjukskriven en period och sökte hjälp.
Hur gamla är ni om jag får fråga? Jag tänkte på hur länge ni måste vänta innan ni söker hjälp för att ni inte blir gravida?

MariaL och mn86, jag fortsätter hålla mina tummar!
Är det imorgon du ska på vul, Maria?

När vi ändå diskuterar mediciner, hur länge tog ni progesteron och prednisolon?

Ninn