Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Tröst: så fruktansvärt att förlora ett barn så sent.
Jobbigt att du känner att de bara körde iväg er. Vad för dos har de skrivit ut? Jag vet inte vad som är brukligt i fall som ditt.

Det är tungt att kämpa och det är jobbigt när det går ut över hela livet.

Jag har just fått veta att min svåger och hans fru väntar barn. Vi umgås rätt ofta och det känns tungt.
De väntade med att berätta tills de visste att det gått bra för oss, dvs tills vi lyckats med äggplock!!! Jag blev mållös, hur tänkte de?De är dessutom bara i v7, men det hade ju så klart inte känts bättre efter ett misslyckande.
Jag känner mig också lite lurade eftersom jag misstänker att det ökade intresset för vår ivf isjälva verket bara hade med deras egen situation att göra.
Jag blir samtidigt så less på mig själv för att blir så påverkad och jag vill verkligen inte vara missundsam.

Jaja, det blev ett långt utlägg.

Ja, det är en annan sorts liv nu. Efter katastrofen. Jag är trasig, och försöker hitta något sätt att finnas till. Söker nytt jobb och tvivlar på det mesta. För inget är riktigt bra, det är som om ngt hela tiden fattas. Han, vår lille.

De pratade om den lägsta dosen (2500 IE?), har inte fått det utskrivet än. Jag skulle ringa när/om jag blev gravid, och då kolla blodplättarna också.

Missunsamhet är inte fel. Man måste få känna sina ärligaste känslor. Men det är nog viktigt att man hittar sätt att få utlopp för dem, som att träna, slå på kuddar eller skrika i skogen. För innestängd missunsamhet, smärta och ilska har sönder oss inifrån. 

Jag vet mkt om de känslorna. De kommer gärna fram när folk inte är barn-ödmjuka, och det är ofta i vårt samhälle. Det är så vanligt att man tar graviditeter och barn för givet. På många sätt. 

I ditt fall förstår jag verkligen om du reagerar, du har säkert rätt om deras ökade intresse för er ivf. Försök att liksom betrakta dina känslor utifrån, bara konstatera att du känner så. Du vet varför du känner så, och det är helt ok. Om du klandrar dig själv och blir less har du liksom dubblat olyckan. Var snäll mot dig själv!

En kompis sa en rolig sak för ett tag sen, när jag blev så trött på att alla bara pluppar ut barn hit och dit. Hon sa: "Men de får ju bara snorungar, inga barn du vill ha".

 
Långt inlägg här också... 

Tröst, jag kan inte ens föreställa mig den sorgen.

Jag har gått en del i terapi och har kloka människor runt mig som liksom du säger att det är ok att känna alla känslor. Jag försöker se känslorna för vad de är, det svåra är nog att inte fastna i allt det svarta och låta det ta över livet. Utan att lära sig att se dem och sen kunna gå vidare. Visst ska man försöka vara snäll mot sig själv men det är jobbigt när jag inser att jag inte kan glädjas med de som står mig nära och att det påverkar mina relationer och ibland undrar jag om det i slutändan inte ändå är jag som är förloraren.

Det vorr väl konstigt om de inte skulle kunna ge dig en korrekt behandling. Jag har ingen diagnos men får både trombyl och fragmin (5000IE)

Tack för svaret och jag hoppas att ni snart får se en ljusning.

Mimmi: hur går det?

Hur är det med er andra?

Kom igen tjejer vi måste kämpa på även fast de e jobbigt "säger ja som e jätte bitter " :) nu e mensen över igen så om en vecka tar vi nya tag IGEN när ägglossningen kommer snacka om art man lever ett 2 veckors intervall..... Så sjukt men vi har ju inget val! Vi har ju inte valt detta livet själva utan de e bara att följa med strömmen! MEN va gör man om de inte går? Ja tänker inte leva ett liv utan ett barn de e helt meningslöst! Adoption är inget för mig inte som ja känner nu iallafall i så fall surrogat! Nu till sommarn skulle vår lilla kille fyllt 3 år men här sitter man fortfarande barnlös!

Håller helt med! Inte läge att ge upp. Pepp! Man får vara bitter... bara man inte fastar för hårt.

Håll ut tjejer, snart blir det även vår tur!!

Är det någon annan än jag som fått "rubbad" ägglossning efter mf...? De två senaste (efter sista mf) har kommit på dag 15 och dag 13(!). Då ska man ha i åtanke att jag under 16-17 månaders tempande haft äl som tidigast på dag 15 en månad när jag åt rr och annars som tidigast på dag 16 - vanligast runt 17-19... Äl på dag 13 känns ju jäkligt tidigt...

Är inte det bra, egentligen? Jag menar, med tidig ägglossning?

Jag vet faktiskt inte... Cyklerna blir ju kortare, så vi hinner med fler försök men jag vet att Millan hört från någon gyn att senare äl betyder lite mer mogna ägg, och hon har ju blivit gravid de gånger hon haft sen äl. Det kanske inte spelar någon större roll, jag bara funderar på vad det är som händer, när den flyttar sig så pass mycket - det har ju varit ungefär samma mönster under väldigt lång tid innan...

LMaria: jag har oftast ÄL på dag 12-14 så tror inte att det är så tidigt. Om du har ÄL på dag 13 så har du ju en cykel på ca 26-28dagar vilket är normalt !

Ninninn: surrogat är något som jag och min partner också har diskuterat. Vi började till och med kolla upp några av dem mest kända klinikerna i Indien. Å nu ska det ju inte längre vara några problem att hämta hem barnet sen när det är fött, även om det fortfarande än en hel del pappersexercis bakom det hela.  

Nä, generellt är det nog ingen fara alls och inte särskilt tidigt, det var mer att det ändrats för min del, som jag funderade på. Och med 11 dagars lutealfas så får jag ganska korta cykler; fler försök per år!