Utredning efter upprepade missfall osv... Del14
Välkommen, Loha. 
Längtan: vad skönt. Grattis.
Inlägg från: BettanB
|
-
-
Nu skriver jag utifrån hur jag kände mellan mina missfall, vill inte vara dum och grinig, men tycker nog att det här är helt fel tråd att lägga in ul-bilder i. Jag gillar att skriva om hur det går för mig, men mer detaljerat skriver jag i andra trådar (bland andra gravida). Det är vad jag själv skulle ha uppskattat tidigare; hade nog uppskattat lite mer diskretion från gravida trådmedlemmar, men det är kanske bara jag?
-
Jättesnart!Buster skrev 2010-09-21 17:50:22 följande:Ser underbart ut... : )
Ska på mitt första VUL den sista september (om jag fortfarande är gravid då),
är då i v 6+1 så jag undrar om det kommer att gå att se något,är ju inte säkert så tidigt väl?
Men även om det inte går så är jag ändå glad att jag får komma in så tidigt och kolla,
var ju den dagen jag skulle fått svar på vad utredningen visat, nu blir det VUL också... : ) Håller tummar och tår för att det skall se fint ut då. Med lite tur borde man kunna se hjärtat då.
-
mojutten: ja, jag tänker att det här måste få vara fri zon för alla som haft det kämpigt; finns ju få andra ställen där man kan få så mycket stöd i sin kamp tycker jag. Ni andra får hemskt gärna ge er åsikt....
Vi gravida har ju SÅ många andra forum att skriva och snacka av oss i.
-
Buster: Tänker att det är en sak att skriva om sin oro och en helt annan att klägga in ulbilder och/eller berätta inlevelsefullt om en bebis som vinkar till en på skärmen etc etc etc Kan tycka att det är fullkomligt okej att skriva helt kort om hur graviditeten fortlöper också, men kanske inte för mycket detaljer just här? Åtminstone så hade jag tänkt så själv tidigare. Vet ju hur fasansfullt jobbigt det kan vara; speciellt tunga dagar (har haft SÅ många själv så).
Om man just blivit gravid med första barnet och är 30+ så finns det exvis en tråd speciellt för oss som haft upprepade missfall (lite annorlunda gravidtråd mao):
www.familjeliv.se/Forum-11-237/m52477196.html
För de som är 30+ med upprepade missfall och kämpar med första barnet finns även:
www.familjeliv.se/Forum-11-261/m50633547.html
qatteriin: haha... Är du också psykolog? Så lustigt, jag med...
-
Nej men, inte skall du välsmyga iväg någonstans heller. Se det som positivt att få feedback på hur andra ser det; nu vet ju du och alla vi andra hur det är för ännu icke gravida i tråden. Det är väl jättebra?Längtan efter liten skrev 2010-09-22 10:58:23 följande:förlåt om jag varit okänslig. ska genast smyga här ifrån .. jag vet ju hur det är trots allt.. förlåt om ni tagit illa vid er tjejer.. skäms enormt! Något att förhålla sig till.
-
Det finns teorier om det och en del läkare ordinerar pregnylsprutor som stöd under tidig graviditet, men jag vet tyvärr inte mycket om forksningen på just det området. Jag har själv alltid plussat väldigt tidigt (typ dpo 7-9), men haft oerhört lite symptom (knappt att brösten vuxit i början, de har varit liiiite ömma, men sen INGET mer); vet inte hut det kan ha med Hcgnivån att göra. Å andra sidan tänker jag på kubblodproverna där för högt hcg ökar risken för störningar... Själv hade jag "väldigt bra resultat på blodprover" (=lågt hcg??).Vilja våga kunna skrev 2010-09-23 08:50:03 följande:Hej mina husgudar. (För det är det ni är! Även om det är väldigt tråkigt att ni också behövt uppleva det samma.)
Jag undrar om upprepade missfall kan bero på att man inte bygger upp gravidhormoner vid en graviditet? Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men vid mina graviditeter så har det tagit ett tag innan jag fått utslag på grav.test och de har inte visat nåt starkt streck nån gång, båda mina missfall har varit runt v.6 ochv.7. Har ju hört att man kan vara "låghormonare", men kan det bli problematiskt att vara det?
Idag börjar våran utredning och jag samlar material! ;) -
Tyvärr är det väl det vanligaste bemötande som vi i vår grupp får. Att det skulle vara "slumpen" och otur; det trots att det finns berg av forskning som visar på motsatsen. Svenska gynekologer/obstetriker tycks dock inte läsa någon som helst forskning efter sin grundutbildning; har faktiskt inte träffat en så illa påläst grupp någonsin. Skulle jag som psykolog bete mig så så vette katten om jag ens skulle få behålla legitimationen... *muttrar*Vilja våga kunna skrev 2010-09-23 15:14:39 följande:Jaha, vad ska man säga. Nu har jag vart på första mötet. Jag vet inte om jag gillar doktorn eller inte. Man märker att han varit med förrut och han var väldigt tydlig med att han inte kan göra nåt så länge allt verkar fungera normalt. Men han förstod även att jag var otålig. Han var lite slemmig...
Iaf, han ville att vi skulle tempa i tre månader till så vi fick en tid i januari igen. Men, han sa också att om vi plusade igen så skulle vi höra av hos och han kunde göra hur många UL som helst under de tre första månaderna för han förstod att jag skulle vara orolig.
Han kunde/ville inte riktigt svara på frågan om svaga gravtest. Han sa bara lite vagt att det kunde bero på att ÄL skett lite senare än man trodde eller så.. Han var överhuvudtaget inte så mycket för att gå in på eventuella fel han ville bara trycka på att allt fungerade och att vi måste lite på att det gör det och om det inte gått vägen i januari så tar vi prover å sånt då. Jag fattar, men blir frustrerad.
Jaha, så du hamnar kanske med resten av oss i självmedicineringsträsket. De allra flesta hamnar ju tyvärr i det; om man inte byter läkare och har en otrolig tur att hitta någon vettig (finns ett fåtal sådana). Jag hade turen att få tag på eminente dr LM i Helsingborg (fast jag bor i Gbg), i Borås finns dr Blomqvist, tror det finns vettiga läkare även i Stockholm. Var bor du? -
Laban: Har svårt att tro att jag någonsin glömmer det här helvetet. Min psykolog sa samma sak och fick mig att gå i taket. Men visst känns det fantastiskt att äntligen ha kommit så här långt iaf.
Vilja våga kunna: Får du inte göra utredning ännu? Hade jag varit du hade jag bara testat ASA vid nästa graviditet och avvaktat; rent statistiskt är det ju ruskigt osannolikt att du skall få ytterligare ett mf egentligen. Får hoppas att du tillhör den stora grupp som får två, men aldrig fler. Inte särskilt ovanligt, även om två missfall är mer än nog. ETT är för mycket...
mojutten: Kan bara hålla med om din slutsats.
-
Soa: Hade jag varit du hade jag krävt innohep/fragmin/vad det heter elsewhere också. Det innebär ju bla ökad risk för proppar, gör det inte det?
Hej, sushikatten. *vinkar*