Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Längtan: Hoppas verkligen inte att det blir ett fjärde, men OM det blir det så tror jag att du kommer att klara det på samma sätt som vi andra klarat os hela vägen. På ren jäkla envishet och med hopp om att det förr eller senare kommer gå vägen. Du har ju barn sedan innan; se till att krama om er dotter (?, är det en tös ni har?) och gläds över henne så länge. För vi kommer alla lyckas och få det vi så hett eftertraktar, ibland tar det tyvärr lite för lång tid bara.

Längtan: Man orkar... Jag vet inte hur, men man orkar. Jag sa redan efter tredje mf att jag aldrig skulle orka fler. Trodde inte jag skulle överleva... Men det gör man ju. Och sen har jag klarat två mf till efter det. Varenda gång har jag tänkt att jag inte kan ta mer, men.... Känner mig som en sån där leksak med bly i botten; som far upp med full fart hur hårt man än slår till den.

Ja. Eller rättare sagt 3 mf och 2 ma. Inga barn, inga fel. Men behandlar med innohep, progesteron, levaxin, folacin, prednisolon den här gången. Hoppas mycket på liten i magen nu (13+4 idag); så här långt har jag inte kommit vid något av mina mf. Du får gärna läsa min nyinrättade blogg om du vill.

Jag la till dig, ifall att du ville läsa prologen (inledningen på bloggen) också. Har skrivit en kort sammanfattning om den här helsjuka resan. Undrar själv ibland hur f*n jag har kommit upp på fötter igen och igen. Men det gör man som sagt. Även om det var riktigt riktigt tufft förra sommaren, hela hösten och nu i våras.

Progesteron är ett hormon som finns naturligti kroppen under lutealfasen och som sedan ökar iom en graviditet; man tar extra för att stödja graviditeten fram tills dess att fostret har bra kontakt med moderkakan och klarar sig själv. Det är vanligt att man får om man haft flera tidiga missfall. Kan dock tilläggas att det HAR biverkningar, som bland annat kan gå ut över barnet -pojkar kan komma att drabbas av hypospadi.
Prednisolon är kortison. Hjälper att hålla immunfösvaret i schack så att det inte anfaller embryot. Ovanligare att man skriver ut i Sverige och inget man bör testa själv som första åtgärd.
Innohep är blodförtunnande och håller blodådrorna i form för att undvika mikroproppar i livmodern. Blir allt vanligare att man testar detta på kvinnor som haft 3 eller fler mf.
Folacin är folsyra; extra starka på recept. Onödigt om man inte har behov egentligen; jag tar det för att jag inte vet OM jag har behov och för att de inte är farliga. Tar dock bara ½/dag.
Levaxin är för sköldkörteln; jag har en liten underproduktion och får därför detta. Har man TSH under 2,0 behöver man det inte (enkelt uttryckt).

mojutten: Nu borde du se den. Tror jag...

Längtan: Tror det går vägen den här gången. Och OM det inte gör det så finns det fortfarande mycket att testa.

mojutten: Ingen större skillnad efter vad jag förstår. Innohep gör lite mindre ont när man sprutar in det (men har å andra sidan nålarna från helvetet), sen kommer jag inte ihåg var dr LM sa mer. Men inga stora skillnader iaf.

Tack för tummar och tår.

MtA: ja, Lennart B har jag hört oerhört mycket gott om. Han skall vara genuint intresserad och väldigt epatisk av vad jag hört. Tror stenhårt på att ASA och TLC skall kunna hjälpa. Tyvärr håller jag inte med honom, men han låter ändå som en fantastisk människa. Han och dr LM känner dessutom varandra och Lennart har varit intresserad av att jobba med dr LM.

Lägger till dig, om du vill läsa.

Bling och Irma: Ni finns redan i min adressbok.

Irma: Nope, han vet bara om levaxinet, progesteronet och ASA. Inte prednisolonet.

Längtan: Nej, det kan man inte. Är det redan på gång, så kan man kanske skynda på det med rejäl fysisk aktivitet, men knappast med enbart en promenad. Och är det inget mf på gång så är det absolut inte farligt att röra på sig. Man skall bara vara försiktig med väldigt tunga lyft, mycket hopp och att få för hög puls (absolut inte mer än 70% av sin maxpuls). Jag tränar tex BodyPump fortfarande. Har gått ner lite i vikter, men tar fortfarande mer än majoriteten av kvinnorna i gruppen. Och mer än min sambo.

hammolek: Men när som helst nu!

grisolle: Lade till dig. .

Syrling: Är det inte från v.12-13? Jag har knappt kännt något alls under den här graviditeten (heller) annat än förlamande trötthet, så spökveckorna har inte gjort mycket för att oroa mig. Ännu.

Däremot har jag en besvärande värk i magen; just vid livmodern. Gör ont när jag är på toaletten. Vet inte om det är gaser eller något som trycker på livmodern, men naturligtvis blir jag livrädd direkt.  Fick tokspel på min sambo häromdagen och fick då jätteont i magen. Ilska är helt klart inte att rekommendera.

Lägger till er också i adressboken.