30+ som väntar/har fått syskon, del 8
När det kommer till förhållanden och relationer tänker jag att kommunikation är A och O eller vad man säger. Kommunikationen måste finnas där annars blir det nog väldigt fel kan jag tänka. Därtill respekten för varandras olikheter och när det kommer barn med i det hela så måste man både prioritera dem och varandra. Att inte sluta visa varandra kärlek och ömhet trots barn tror jag är superviktigt.
Man måste så klart göra saker tillsammans men samtidigt ha förståelse för att man vill göra saker på egen hand också, fast med barnens bästa i sina tankar. Det jag menar är att det är helt okej att, hitta på något, gå ut med sina vänner etc, men att inte varje gång vara ute till 3-4 på natten (överdriver lite) och totalt inte respektera/tänka på att ens partner är hemma och sliter med nattning, kanske trotsigt/trotsiga barn, har en dålig dag själv o s v...Att t ex ta ett litet samtal hem bara för att kolla läget har sååå mycket att säga för den andre parten.
En annan sak jag tror är viktig är att man kommunicerar fram en gemensam plan för uppfostran när det kommer barn till familjen. Utan kommunikation finns det som jag ser det inte någon stabil bas till en relation, och det gäller både till sin partner och sitt/sina barn..
Att visa och känna respekt, hänsyn och kärlek är i mina ögon bland de viktigaste ingredienserna i en relation. :Det var dagens klokhet
Nu lite ego:
Tror jag var lite för tidig med att överge mitt gamla namn Hormonstinn.. Idag är jag visst också synligt hormonell, men inte arg som igår. Då vaknade jag på helt fel sida, något som är extremt ovanligt för mig, och jag var ett lättförargat hormonmoster med noll tålamod. Idag är jag "bara" extremt sensiitiv och med nära till tårar.. Började tänka på mamma förut och blev aldeles gråtmild.. Lustigt att hormonerna satt sådan fart nu då.. Tror jag ska ägna hela dagen till att ligga i soffan, dricka någon Latte och se på Greys Anatomy