aigee: Tack! Har det hänt något mer?! *håller tummarna*
Pysslig: Vi som går hemma och väntar har alldeles för mycket tid över! 
Nu ska det iväg till dagis och lämna barn och sen fika hos min gamla bästis som har sin son på samma dagis 
Åh, vilka härliga nyheter! Stort grattis till aigee och lilla Ingrid! Vad skönt att lillan är ute nu och att ni verkar må bra!
Jättekram till er alla!! 
Så, nu borde det ju vara fritt fram för mig då?!!
Mini: Vad jobbigt med sjuk liten Charlie! Det finns inget värre än den där slemmiga hostan som verkar vara så svår att bli av med. Hoppas han blir bättre snart!
M73: 29:e är ju BF så det passar ju bra. Ida föddes ju på BF så det gäller att hålla på traditionerna 
Lunchdags!
Passar på att spy lite galla över min karl en liten stund.... Det händer liksom INGET här hemma om inte jag tar initiativ. Det är jag som tvättar, vattnar, planerar mat, lämnar och hämtar på dagis och fixar med återvinningsgrejor mm. Ja, de där vardagssysslorna.
F-n om man kunde få lite avlastning och bara få sitta en stund. Men han skyller på att han jobbar. Så om vi båda jobbade nu så skulle vi alltså inte ha rena kläder eller nån mat på tallriken! Jag kommer inte orka detta tempo med två barn hemma sen, så är det bara!
Grrr!! Hormoner!
juni: Näe, men med tanke på att jag ska äta kålpudding ikväll skulle det inte förvåna mig om det drar igång. Stackars barnmorskor!
Min gubbe gör ju också stora projekt, men det är ju bara under vissa perioder. Och under den tiden så fixar man ju själv allt i hushållet, tar hand om Ida, matlagning, handling osv.
Äsch, jag är nog bara trött och sliten helt enkelt. Har så ont i svanken/svanskotan och molvärk/förvärkar... Bah!
Åker nog till förlossningen om en stund. Klockar värkar nu, blöder lite och har ont. SKa ringa förlossningen, mamma, packa klart och sen ta en dusch.
Håll tummarna tjejer!!
Tack för alla gulliga hälsningar! 
Kikar in lite snabbt med kort info. Igår 08.50 föddes vår "lilla" son. Han vägde 3995 g och var 53 cm lång, en stor lillebror!
Allt gick bra, väldigt fort och intensivt, till skillnad från förra gången. Fick lite hjälp på traven men körde helt utan smärtlindring. BB var överfullt så vi kom hem redan igår kväll.
Nu sover lillebror och maken har skjutsat Ida till dagis. Blir en stor omställning för henne.
Kikar in igen när jag har mer energi och ork. Kram på er!
PS. Kålpudding is da shit för er som läst FB!! 
Tjohooo!
Vad hände med all tid man hade förut?! Dagarna bara rusar iväg. Men lillebror (namnlös fortfarande) är så snäll och söt och sover mest så det funkar bra. Storasyster är både glad och sotis. Ska ev. på ny kontroll på BB för att han var lite gul i lördags. Måste ändå dit och hämta BB-påsarna som var slut när vi var inne.
Kikar in imorgon när Ida är på dagis med lite förlossningsdetaljer och ett foto på lillprinsen. Hoppas allt är bra med er allihopa!
Tjooohooo!
Kikar in en kortis, men hör att lillplutten pluttar så det verkar bli blöjbyte. Ida blev sjuk tidigare i veckan så det har varit dåligt med FL-tid tyvärr. Nu är hon iaf på fsk och får leka av sig
Ela: Fyyyy vad läskigt!! Nu får du banne mig ta det jättelugnt och sköta om dig och lille bebben! Kram på dig!
juni: Inte många dagar kvar nu! Vad spännande!!
Ego: Mycket hormoner i kroppen. Igår började jag gråta för att jag insåg att Idas fina kläder, klänningar osv, inte kommer användas igen. Väldigt patetiskt när jag tänker på det, men det gjorde mig så ledsen igår. Imorse fick jag också ett anfall av ledsamhet över att jag inte kommer få vara gravid och genomgå en förlossning igen.
Stackars maken, men det är väl därför de finns här som ett stöd de här 10 dagarna också
Lillebror (som förmodligen ska heta Ville) är jättesnäll, sover mest och äter bra. Imorgon kommer BVC hit på besök och ska kolla lite extra på hans gulhet som är lite hög. Annars verkar han må jättebra!
Lägger in ett litet foto på knubbisen. Sköt om er så länge, nu måste jag ta hand om bajsblöjan Kram allihopa!
Och här kommer en liten förlossningsberättelse för de som orkar/vill läsa
Natten till torsdagen den 28/10 vaknade jag vid 02 och gick på toaletten och upptäckte
blodblandade flytningar på toalettpappret. Kände på något sätt i kroppen att något var på G,
men jag hade inte fått några värkar ännu. Sa till maken att jag tror det börjar nu och bara
nån minut efteråt kom första värken. Ungefär 30 minuter senare var värkarna regelbundna och
det var mellan 1-5 minuter mellan dom.
Jag gick upp för att packa väskan till BB och sa till maken att försöka vila, vilket han
naturligtvis inte kunde. Han kom upp efter en stund och jag ringde BB som sa att jag kunde
komma in när jag ville. Ringde mamma som skulle vara barnvakt, tog en dusch och åt lite fil
och müsli. Maken var jättestressad över mitt lugn och tyckte både dusch och "frukost" var
onödigt
Vid 04-tiden packade vi in oss i bilen och åkte till förlossningen där vi checkade in vid
04.30. Vi hade tur som fick sista rummet, hade vi kommit lite senare hade vi fått åka till
grannstadens sjukhus vilket inte kändes lockande alls med en lång biltur.
De kollade CTG-kurvorna som såg bra ut och såg att jag var öppen 4 cm. Jag bestämde mig för
att ta ett varmt bad, vilket också skulle göra så att jag öppnade mig snabbare. Efter nästan
1,5 timme i badet ville jag gå upp och testa lustgasen som jag aldrig testat tidigare.
Jag kräktes kraftigt och tyckte inte lustgasen funkade för mig då jag inte kunde kontrollera
min andning som jag ville så jag struntade i att använda den.
Tyvärr hade jag bara öppnat mig 1-2 cm av badet och barnmorskan ville hjälpa mig på traven
och satte håll på fosterhinnorna. Sen tog det fart!! På några minuter hade jag öppnat mig
helt och hon kunde känna bebisens huvud, men Bm sa inte det till mig eftersom han inte var
helt nere i förlossningskanalen ännu. Han hade huvudet åt "fel håll" vilket gjorde att det
tog lite längre tid att komma ner med huvudet. Jag vrålade att jag var tvungen att krysta
men var tvungen att vänta stående på knä i flera värkar. Efter kanske 10 minuter fick jag
börja krysta, men bara på vissa värkar.
Ca 50 min (då var klockan 08.50) efter att hinnorna var spräckta föddes världens sötaste
lillebror. 53 cm lång och 3995 g tung med massor av mörkt hår.
Barnmorskan och usk var helt underbara och pushade mig. Även maken var ett jättebra stöd som
höll min hand hela tiden, gav mig vatten och baddade min panna.
Barnmorskan var orolig att jag skulle förlora mycket blod som vid förra förlossningen och
satte in dropp + spruta som skulle få livmodern att dra ihop sig bättre. Det hjälpte till en
början inte och en läkare kontaktades som undersökte mig och började förbereda mig för en
eventuell operation/skrapning. Men som tur var slutade blödningarna av sig själv sen.
BB var överfullt och vi bestämde oss för att åka hem istället. Vid 18-tiden var vi
undersökta av barnläkaren och kunde åka hem till storasyster som tyckte att lillebror skulle
bort. Men nu är hon så kärleksfull mot honom, men även svartsjuk vissa stunder.
Vi tror att lillebror ska heta Ville