30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Haha, tyska idol e inte så illa Mycket skvaller om vad som händer "i huset" som man kan vara utan, men de är faktiskt rätt bra. Melodifestivalen dissar jag med.... hua!

Sara, hoppas ni snart slipper sjukstuga!

Zeeda, härligt att vara hemma....   

Fiolina, vi bor i Hamburg för tillfället (sen maj 2009), har dock vår lägenhet kvar hemma som vi hyr ut. Så dessvärre kunde vi inte se svenska idol  Tyska får välan duga, även om jag tycker att både svenska och danska (min man är dansk) musikprogram andas mer seriositet......

Milla, härligt!

Evasha, tack, jag försöker vara försiktigt med knät Det går både bättre och sämre - lite bättre rörlighet, men mer smärta. Antar att det hänger ihop, och det är inte bara smärta i knät utan i hela benet. Antagligen för att jag belastar konstigt och spänner. Massage hjälper, men natten är värst. Vill ju inte knapra allt för mycket smärtstillande heller *nojjig*. Och på tal om allt detta så ska jag boka tid hos sjukgymnasten nu! 

Intressanta syskoninlägg Och en kram till ELA!

Juni, ÖF är alltid trevligt, vi lyckades hitta en utan kyrkliga inslag. Inget illa menat, kyrkorna gör ett kanonjobb med ÖF, men det kändes mer bekvämt för mig eftersom jag inte är religiös. Skönt med säkerhetsväst, när det ändå finns är det nog dumt att vara utan!

Idag fyller min lilla bebis 2 år........ Hur gick det till!?! För två år sen låg vi på BB och kämpade, jag Thorsten och Elvira. Jag tror att vi för en stund sen ätit frukost och nu väntade på jobbigare tider... Strax före halv två var hon ute.Det är så märkligt för det är ju som att man inte minns hur det kändes att hålla i det lilla knytet. Jag minns förloppet tydligt när krystvärkarna började, jag minns smärtan även om det nu inte gör ont, jag minns vad vi sa och vad som gjordes direkt efter. Jag minns hur hon själv kravlade sig till bröstet och åt det första hon gjorde. Men jag minns inte hur det kändes att håll ai någon så liten. Antagligen för att hon numer är så stor. Nu bor ju den känslan i mig, hur min tvååring sitter i min famn, mage mot mage och borrar in sitt ansikte i min hals. Den känslan vill jag för allt i världen inte byta ut, men det skrämmer mig att man glömmer så fort. När jag tittar på bebisbilderna, är det som att jag inte kan förstå att det är jag, vi, hon...:! Min lilla stumpa! Imorse sjöng vi för henne, hon såg lite förundrad, men glad ut. I em kommer två små kompisar hit och käkar lite glass!



På bilden är Elvira några timmar gammal

Hahaha, ja fotsvettiga målbrottskillar som inte vill kramas..... Jisses, ska vi få så stora barn?
Jag försöker skriva om barnen, men är jättedåligt på att vara kontinuerlig. Har haft ett års (!) uppehåll utan att skriva ett ord, har nu börjat lite igen. Har faktiskt gjort det som en blogg här på FL, tänker att den kan man ju skriva ut sen och göra något med. Att gå tillbaka i trådarna är nog lite tidskrävande - jag gjorde det i en tråd om roliga saker som barn sagt, där jag visste att jag skrivit något. Det måste man ju bara ha med ;o) 

Milla, jag vet ju alltför väl vad du pratar om... Denna sommar ska T dock bara flyga en tävling, 2 v i DK, och vi åker till Sverige då. Men sen vill han förståss försöka komma ut så mycket som möjligt däremellan. Första åren tillsammans var nog värst, då frågade jag mig ofta om det var så här jag ville ha det. Sen förlikade jag mig lite med ideen, och tanken om att kunna göra alternativa semestrar som vi pratat om hemma - dvs kortare resor, höst/vinter resor. Men det ska ju finnas tid och pengar. Och även om jag nu bestämt mig för att det som är viktigt för T också måste få ta plats, så är det ju inte KUL att vara ensam med barnen veckor i sträck...... Och för dig som också flyger, ja jag kan ju se att det blir mindre tid för dig till det. Du överväger inte att ta med till Slovakien? Jag tackade vänligt nej förra sommaren. Tre veckor i hettan med två barn och nowhere to go.......

Vink till er andra! 

Hjälp vad ni hinner skriva! Jag håller tummar för UL och neurobesök och planering/förberedning av förlossningar, allt SKA gå bra!!

Johanna, jag svarar å Millas vägnar (eller har jag missat ett svar??) , min man flyger nämligen också. För att få flyga stora tävlingar som EM och WM, så måste piloterna först kvalificera sig i SM (eller i min mans fall, de danska mästerskapen). Och anledningen till de mååååånga veckorna är att det måste vara ett antal godkända tävlingsdagar för att det ska räknas som en genomförd tävling. Alltså måste man ta hänsyn till vädrets makter och de dagar som det därför inte kan bli någon flygning. Segelflygning kräver speciella förhållanden för att man ska kunna hålla sig up and going i luften...... 

Idag har jag fått en hel flyttkartong med kläder till Alfred, strl 122 och 128, alltså för 2 år framåt! Snygga, hela och i Alfreds smak dessutom! Tänk vad bra det är när kläder kan användas till fler! 

Marge, jag och Milla har träffats på den segelflygplats där hon håller till i Sverige, min man var medlem där innan vi flyttade till Hamburg  

Assar, kurvor hit och kurvor dit, förstår att du blir trött på det. Visst är det skönt att allt kollas, men man vill ju inte nojja sig i onödan! 

Ja men visst är det kul med ärvda kläder, Alfred blev också superglad! Men trist när man får så där slitna och fläckiga saker, vad säger man då liksom..?

Mrs Fisk, jag har normalt på gränsen till för högt BT, får tex inte äta P-piller därför. Det lustiga var, att under bägge graviditeter har blodtrycket varit perfekt! Megakonstigt

Jag håller med om BM - man ska känna sig trygg, sedd och lyssnad på. Och man har all rätt i världen att byta utan förklaringar. Tror det var en av sakerna jag skrev också i förlossningsbrevet, att om jag med den BM jag då fick inte trivdes av någon anledning, ville jag kunna byta utan frågor

Åter gällande kläder, håller med dig Fisken - nu ÄR vi ju i den sitsen att vi ger bort det som är smått. Blir inga fler kids nu, och det känns lite nostalgist att påminnelsen om bebis-småbarnstid sakta försvinner. Sparar några plagg sådär, men allllllt kan man ju inte behålla  

Johanna, vilka kulturkrockar! Och det märkliga (för oss) är att de förfäras lika mycket över oss som vi över dem Jag vet inte om jag vet vart det är du bor? Jag finns i Tyskland, så krockarna är inte stora - men de finns...