30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Jobbigt Milla och så otroligt pproffsigt av placeringsansvariga....

Vi börjar vår Lukas inskolning den 17 augusti - känns väääldigt främmande.

ÄR det dags att säga grattis till Ela? Hur har jag kunnat missa det? JÄTTEGRATTIS i så fall såklart! Med än mindre mellan våra två, måste jag bara säga - jag är imponerad! Även fast jag nu när jag väl börjat jobba, bara är 85% mot ett tredje barn. För en månad sen var jag 100% . En liten tjejja . Kalle ville ha en syster sa han när pappa frågade...

Jag har skrivit i listtråden, men säger GRATTIS här också!!!

Sitter de däringa magmusklerna som delar sig nedanför naveln eller? Huhhh...vågar nog inte känna efter. Även om jag gått ned bra i vikt så är liksom huden och annat där i kring intre riktigt bikinivänliga efter två täta graviditeter.

Jag kan tipsa om "Plankan" och olika variationer på den. Tror den är skonsammare men ändå mer effektiv mot just kvardröjande gravmagar.

Ela- ja, du chockade rejält. Även om jag själv har gått från 100 % inga mer barn ned till typ 80 % kändes det så främmande så oj oj oj....Men när du skriver blir man nästan lite avis i alla fall. Jag skulle också beställa en som sov (och gärna en flicka, men tretal i pojkar skulle inte göra något det heller). Men.....nej,,,,jag tror vi stannar där vi är, i a f för den närmsta framtiden och sen är jag nog för gammal och bekväm kanske.

Imorgon åker jag till London (igen...eller förra gången blev ju inställd) - den här gången kommer jag dock sakna killarna otroligt. Förra gången var jag ju desperat att komma iväg från mammaledighet och allt, men nu känns det nästan lite jobbigt....

Kalle vet att mamma skall och "hoppa" med mina kompisar som han känner. Jag frågade vad han önskade sig och han tänkte en stund och kom fram med "mössa". Öhhhh....han trodde också att Lukas önskade sig en. Var får de allt i från?

Milla - vi är/har precis varit där!! K har vänt de sista två dagarna så det är väl svårt att säga att "fasen" är över, men....I nära två månader har K varit helt omöjligt att lägga. Han är trött men kan/kunde inte komma till ro. Uppe och springer, ställer sig i fönstret. Kliar sig i ögonen av trötthet men slår sig själv på kinderna för att inte somna. Mycket konstigt! Vi "gav" upp till slut och låg bredvid honom, pratade lite, sjöng lite och sen bara tysta... Det gjorde vi i två veckor, och då tog det "bara" ca 45 min, innan 1-2 timmar.
Lukas har också tydligen varit orolig på kvällarna när jag varit borta och även i går. SOmnar, vaknar till, somnar, vaknar till...Men när han somnade håååårt så slog han rekord och sov i sin säng till 5.30 - han har aldrig ens varit i närheten.

L gick med gåvagn för första gången i går Men några egna steg, det är lååååååååångt bort.

Ela - jobbigt att R blev sjuk, och vad typiskt. Grattis till förstas stegen!! Hoppas allt går bra i a f.

Seren - ja, det är väl inte mer än max ett par veckor väl? L blir 11 månader på måndag.
Sara - han tar vääääldigt tveksamma steg längs soffbordet, typ 2....Bara för att jag jublade så över att han gick i måndags kväll med vagnen, vägrade han igår.

Och, trumpetfanfar bägge killarna sov i sina sängar till 5.45 i morse En kvart innan klockan ringde så då var det bara mysigt.

Vi var på sommarsvslutning på dagis igår. Hur söta är inte alla barnen??? Kalle ville dock inte sitta framme i frökens knä hela tiden eftersom han såg oss men men..

Så var det ja, Seren Här gick också storebror på sin 13-månadersdag, men det vågar jag nog inte riktigt hoppas på när det gäller L.  Sen envisas den lilla apan att mest säga "Pappa" väldigt klart och tydligt. Två gånger har jag hört "mamma". Där får man för att man är hemma de första 10 månaderna (13 med K som är väldigt noga med att poängtera att han kan säga både det ena och andra och vinka, klappa händer och allt annat vi applåderar L åt).

Persefone - jag har under mina två graviditeter ALDRIG haft ömma bröst eller några som helst känningar på att jag varit gravid förräns foglossning och annat började göra sig påminnt. Jag hade lite mensvärk de första veckorna men det var absolut det enda.....I ren frustration gick jag verkligen och klämde mig själv på brösten för att känna att de var ömma, för jag kunde ju inte tro att jag var gravid annars..men icke sa nicke...ingen ömhet men nu 2 barn...

Grattis i efterskott till Rut! Som såklart firat sin 1-årdag med att sovit 10-12 timmar i sträck

FÖRST AV ALLT - ett JÄTTEGRATTIS till Charlie, Mini! Vilket fint namn! Förstår att alla sorters känslor bubblar runt nu hos alla familjemedlemmar. Hoppas att Stella snart vänjer sig och förstår att kärleken räcker över till alla.

I övrigt säger jag bara:    Ojjjjjjjjjjjjj, finns inte en chans att läsa tillbaks. 4 veckors semester blev även semester från FL, får ta igen lite nu på lunchen.

Skön semester med lågaktivitet, mest hemma och så hos svärisarna på västkusten en 10 dagar. Killarna har stortrivts. Nu är det väl lugnt några veckor till men från 1 september jobbar vi bägge två och skall alltså för första gången in i hämta-lämnaträsket på riktigt. Har rätt mycket ångest, spec för L som börjar skolas in om drygt 2 veckor. Min lilla bebis. han kan ju inte gå, och pratar i och för sig högljutt men bara orden mamma, pappa och "ack, ack" = tack tack! Går ner på 75% från 1 sep så att det inte blir så långa dagar för de.

Ela - sover R bra när ni väl sövt henne? Vi tog också en kväll på tuman hand när vi var på västkusten. K fick vara uppe och leka med farmor (hans bästis) coh vi sövde L som naturligtvis hade vaknat efter 45 minuter och sen vägrat somna om och varit rätt otröstlig. Sen hade han varit med farfar och var rätt glad och nöjd när vi kom hem typ 2 timmar efter hans uppvaknande men oj vad glad han blev. han vaknar lätt och sover tyvärr bäst i vår säng men nu vill vi "ha ut honom" därifrån även om han får komma in såklart. Men helst så att man får somna själv i alla fall....

Förhoppningsvis känns det bättre idag Juni. Jag tyckte att det kunde skilja mycket från dag till dag. Har tyvärr inga bra tips, förutom att ta det så lugnt det nu går med H.

Ela - det låter rätt likt L tycker jag, även om han mer sällan kör totalvakenperioder, men det händer. Ofta är han liksom dödstrött men kommer inte riktigt till ro, och vevar runt i sängen (vår). I natt kom han över redan 30 min efter att jag släckt, och då hade jag ändå lagt honom i hans säng precis när jag gick och lade mig... Vi hade väl funderat på att köra tufft och mer eller mindre tvinga honom att somna själv, men jag vet helt enkelt inte om jag orkar, och jag har väldigt svårt för hans tårar. Om de nu skall sova i samma rum dessutom kommer ju K få väldigt svårt att somna...

Vi hade en rätt rolig incident hemma igår gällande K's potträning men hinner inte skriva om den här också, finns i 1-3 tråden.