Åh vad jag är avundsjuk på dig som ordnat med allt. Själv har jag en massa förslag och tankar men nästan inte köpt nåt.
Känner mig så stressad med allt som skall hinnas med. Borde städa här hemma, plocka upp inför förlossningen, ordna allt som samlats på hög och pynta lite. Hinna vara lite med sonen och samtidigt bara mysa/vila. Hur i h-vete ska jag orka med allt detta? Och hur blir det sen?
Som alla vet har jag längtat och kämpat för denna graviditet så jag vill absolut inte klaga men samtidigt så börjar det bli så tungt nu. Inte alls som när jag var gravid förra gången. Fattar inte hur Ela orkat med tre graviditeter på så kort tid. Jag är stor, tung, illamående, har foglossning och sammandragningar. Känner mig som en koloss och inte alls så fin som jag kände mig förra gången.
Dessutom jobbar min man mycket mer nu, så jag sköter nästan allt med sonen på vardagarna och även om det är mysigt så är det ju samtidigt tungt. Maken har nästan ingen känsla för att det faktiskt är tungt nu, han tycker att "äh vi är ju nästan jämntjocka nu, jag bär ju också omkring på massa extra kilon" men det är f-n inte samma sak. Dessutom har liten inte rört sig så mycket och jag oroar mig skitmycket för det. Maken tycker bara jag är nojjig.
Har ni andra känt nåt sånt här inför andra graviditeten? Jag är ju jättelycklig för lillebror i magen men all oro och att jag inte har nån ork gör att jag bara blir grinfärdig ibland.