30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Härligt med ett barn som äter!

Skit med magsjuka Hemulen!!!!!

Nr2: Det där allestädes närvarande illamåendet är vedervärdigt!!!! Jag kräktes bara några gånger totalt när jag var gravid, men illamående var jag ändå. Du kan ju sjukskriva dig själv i en vecka på hel eller halvtid. Det gjorde jag första graviditeten och det gjorde enorm skillnad att inte jobba hela dagarna!

Håller med Resande om att kilona kan du ta tag i senare, nu är det viktigare att må så bra du kan!

Med Agnes gav vi ersättning efter varje amning. Hon fick nog inte i sig så mkt mjölk från mig, men det var viktigt för mig. Hon slutade amma när hon var 5 månader och fick öroninflammation.

Julia fick en slurk ersättning på eftermiddagarna, 150 ml ungefär. i övrigt klarade hon sig på amningen. Hon valde bröstet framför flaskan nio gånger av tio, men blev inte riktigt mätt utan behövde en extraslurk om dagen. Funkade jättebra!

Resande: vad bra att maken insett hur prioriteringarna bör se ut just nu!

Att vara på skidsemester innebär tydligen övertrötta barn som i kombo med trötta föräldrar ger ganska mycket tjat och höjda röster. Att tjejerna kivas konstant underlättar inte direkt... Maken har vurpat och stukat tummen samt smällt i revbenen så hans tålamod är minimalt. Men just nu äter de semla och tittar på tv.

Asap: jag funderar också över den gåtan!!!!

Hos oss är det Julia som har massa "exter" för sig som min farmor skulle sagt. Man blir galen för mindre ibland!!!!

Vi5: jag håller med om att det du bett maken om borde vara självklart.

Dessutom är det nog så att du måste prata med E och vara bestämd mot honom. Att få en nära relation med pappa skadar inte er relation, du måste hjälpa båda pojkarna att vara med varandra, både i roliga och trista situationer.

Jag tycker att du tar på dig alldeles för mycket ansvar och ibland tycker jag mig ana att du tycker att du är viktigast för båda barnen och att du sviker dem om du inte alltid finns till för dem. Jag kan ha fel så klart!

Men om jag har lite rätt så tror jag att du måste fundera på om du ställer upp på barnen på 100 procent för att du tror att det verkligen är bäst för barnen att det är just du som ställer upp eller om det är för att du känner dig bekräftad av att vara så behövd.

Personligen hade jag gått under om jag hade haft det som du, jag vill att vi båda är lika viktiga och att båda kan ta hand om barnen lika bra. Vi turades om på nätterna när de var små, när Julia var liten tog maken allting som hade med Agnes att göra på nätterna. Efter ett tag vaknade jag inte av A, bara av J och maken var tvärt om.

SJälvklart skriver jag av välvilja Vi5! Har ingen avsikt att såra dig så jag hoppas verkligen att du inte tar illa upp, jag är jätteorolig för dig precis som Galia skriver!!!