Vi 5 skrev 2014-01-17 16:33:40 följande:
Vill ni ha mer att skratta åt så har vi haft en rejäl dust här idag fast med en 5-åring. E, den tvångsmässiga, i hop i lekparken på väg hem fr BVC. Vi hade inte planerat lekpark så jag hade bara jeans och låga skor, och utbrottet kom för att jag inte ville pulsa i snön för att ge honom fart på gungan. Han skrek och grät för han "måste gunga" sist, innan vi kunde gå därifrån (han gör ju allt i samma ordning varje gång). Jag frös oCh lillA skulle snart bli hungrig, så jag bar till slut 17 kg E, sparkande och helt förtvivlad, nästan hela vägen hem, puttande barnvagnen med magen. Kan tillägga att jag var dunderförkyld och hade nackspärr innan. Jag är fortfarande helt matt.
Jag hade ju kunnat gå in och ge honom fart men det känns som att man ibland vill utmana tvångsmässigheten plus att jag vill att han ska respektera när jag (de få gånger det händer) tycker att något är viktigt för min skull (jag ville inte bli blöt och ännu kallare). Jag tillmötesgår nog tvångsmässigheten lite väl ofta nuförtiden eftersom jag inte orkar krångel när jag är själv så mycket med båda barnen. Han har många "vanor" som är väldigt viktiga för honom, tex alltid rund smörgås med kaviar till frukost, alltid ta ytterkläder i viss ordning osv. Känner ni igen det?
Julia har också sådana tendenser men vi har varit ganska kallsinniga till att följa henne för mycket. När vi märkt att det blivit mer viktigt att man gör likadant än själva innehållet, så har vi försökt bryta med varierande resultat. Ett exempel är nattningen, hon vill ha med sig fler och fler "kompisar" i sängen, dockor, nallar osv. Då begränsar vi genom att säga att de som sover med henne får inte vara med och leka resten av dagen. Då reglerar hon själv.
Men jag förstår att du undviker konflikter i onödan!