Tar livet slut om man skaffar barn tidigt?

Jag har bara läst TS och jag håller fullständigt med TS.
Sen kan jag bara undra ibland att vem säger att en 20 åring verkligen vill festa och resa? Som jag tex, jag blir 23 i år, sonen fyller 1.

Jag känner snarare att livet började när jag blev förälder än att jag gick miste om en massa. Som vadå, baksmällor och annat jox som jag ens inte uppskattade innan jag blev förälder. Jag utgår från mig själv och jag började festa när jag var väldigt ung och därför känner jag att jag är "färdig" med det nu.
Rest som längst till finland och danmark men sonen hindrar mig inte från att resa utan jag tar med honom när han är stor nog, är ändå flygrädd och vill börja med att upptäcka svenska vyerna mera innan jag reser längre bort så jag kan bara säga att jag gjorde helt rätt val att behålla mitt barn, jag kunde inte gjort ett bättre val och visst är det tufft vissa ggr när han skriker nästan oavbrutet i flera timmar utan att jag vet vad det beror på och att aldrig sova en hel natt men vad ska han göra åt det, han är ingen börda för det?
Han vet inte bättre, utan jag får helt enkelt skjuta upp mitt sovande och ta det senare.

Jag valde att skaffa behålla mitt barn när jag skulle bli 21 istället för 31 alltså är jag fortfarande "ung" när sonen blir stor nog att klara sig bra om jag reser bort :) Sen beror de ju på hur ung man är som person men man blir ju tröttare kroppsligt och orkar mindre ju äldre man blir så när sonen är 10 är jag "bara" strax över 30 istället för 40, jag kallar det att jag har hela livet framför mig, och det startade 27 juni 2009 :)