Berodde lite på vilken pump vi hade men från ca 0 och ner så var det kört. Någon minusgrad så kunde vi kanske vara ute max en halvtimme innan den började larma... Vi stannade mest inne. Skulle vi ut så gick det ibland att krångla ner allt i åkpåse så det höll sig hyffsat varmt.
Som tur är behöver vi ju inte den på dagarna längre.
Igår fick vi höra att läkarens (på Hab) teori om varför E har lite svårare att springa och har stelhet i benen antagligen beror på cp-skada. Har varit inne på det spåret själv också men släppt det eftersom de aldrig såg någon hjärnblödning på ul i Uppsala men tydligen kan det vara lätt att missa. Får se om vi gör en magnetröntgen längre fram så vi ev. kan bekräfta det.
Vi håller på att ta beslut just nu om E ska följa med sin åldersgrupp till 5-årsverksamhet till hösten eller stanna kvar ett år till på nuvarande förskola med -08orna. Ett argument för att stanna kvar där hon är nu är att hon motoriskt hänger med bättre men nu känns det som att hon lika gärna kan vara i sanma sits näsra år också, dvs. att hon motoriskt inte hänger med de som är ett år äldre. Matsutuationen är lite lugnare om hon stannar kvar också i och för sig men frågan är om de kan hitta tillräckligt bra utmaningar till henne om hon bara går med yngre barn. Kognitivt ligger hon ganska bra till och är inte direkt efter jämnåriga. Tycker att det är jättesvårt!!!
Motoriskt inte hinner med de som är ett år yngre skulle det ju vara...
Vi är också mest inne på att hon får följa med till 5-årsverksamhet. Hon tycker att det är lite jobbigt när alla springer ifrån henne men hon kämpar på bra ändå. Hon kommer fortfarande att ha heltidsresurs men inte samma resursperson som nu. Matsituationen är lite stökigare på nya stället men jag vet inte hur stor roll det spelar egentligen. Det känns också som att det är lättare att flytta med upp (blir helt ny förskola men alla jämnåriga där hon är nu följer ju med) och sedan flytta tillbaka dit där hon är nu om det inte skulle fungera alls eller hitta alternativa lösningar, än tärtom.
Gillar inte C sjukhuset? E är av den mer ovanliga sorten som skriker när hon ska därifrån! Hon tycker oftast att det är jätteroligt att åka dit. Hon lär vara bland den enda som blivit helt hysterisk efter en vanlig hörselundersökning för att hon inte blev sövd och fått nya rör i öronen! 
Till saken hör att hon inte alls tyckte om det när hon gjorde det, men sådana minnen verkar vara väldigt snabbglömda!
Tack!
Jag vet att det kommer bli bra oavsett men det är ändå jobbigt innan man väl tagit beslutet. Ska försöka prata lite mer med personalen i 5-årsverksamheten om vad de tror. Storasyster går ju där nu så de är redan lite bekanta med E i och med att hon är med och hämtar/lämnar.
Nu är det helt bestämt att E ska gå vidare till 5-årsverksamhet till hösten. Hab kommer att hjälpa till vid överskolningen och hennes resursperson ska också hjälpa till vid överskolningen (hon kommer få ny resursperson). Känns bra! Hade möte med förskolorna, rektor och soecialpedagog idag.
Igår var det nytt nätverksmöte på Hab. E är väldigt spänd i musklerna på baksidan av benen och kommer behöva sträcka ut dem på något sätt. Hon kommer med största sannolikhet att behöva at skenor på dagtid för extra stöd (hon har ataktisk cp-skada vilket gör att hon har dålig balans). Men sjukgymnast från Hab kommer att följa med oss hela vägen och det känns skönt att inte vara helt själva längre.
För oss är det ganska lika som tidigare även om det gått en hel del framåt, viljan att smaka saker har tex varit bättre på slutet!
På förskolan har de på Hab:s inrådan börjat med bildschema över dagen som E kan följa och efter att de började med det så har E bara kissat på sig en gång och det var när hon hade en personal hon inte var van vid plus att hon inte hann få av alla kläder. Tidigare har vi haft minst en påse nerkissade eller nerbajsade kläder om dagen. Nu har hon bättre överblick och har blivit mycker mer lugn och harmonisk. Var som att hon blev ett år äldre på bara några veckor!
Om en vecka ska hon få Botox-behandling och sedan följer gummigipsning för att komma tillrätta med hennes korta muskler i benen (som gör att hon snedbelastar). Sen hoppas vi att det kan lugna ner sig lite.
Just nu har E 39 graders feber och vi spenderar den fina dagen inne i sängen med en hög filmer. Tur att vi är två som kan turas om att vara inne med henne. De övriga två i familjen passar på att sätta ihop studsmattan ute i solen! Ellen är rätt sur för att hon måste stanna inne men innan dagen är slut lär hon nog få ta sig ett litet studs i den, för husfridens skull! 
Att sova på maten fick en helt ny innebörd idag när Ellen (under knappmålet) somnade knästående på hallgolvet med huvudet mot en Nutrini-kartong.
Är kisset väldigt mörkt och luktar mycket så är det tecken på för lite vätska.
Ja, det har varit lite tyst.
Här är det också ganska lika. E åt hela 1 strips idag! Men det är där det ligger.
Har annars haft fullt upp med diverse sjukhusbesök. Den här veckan plockades gipsen bort på henne och i tisdags passades ortoserna in så de borde vara klara till slutet av veckan. Fullt upp kan man säga.
Har ni Annmarie? Vi har inte hört något om grupp men blir det av är vi intresserade! Fick reda på att vi inte får gå till "vanliga logopeden" mer för E är inskriven på Hab och då ska hon höra till logoped där. Trist eftersom vi haft Annmarie i 4 år nu...
Det blir överlämning med resurserna. Har redan haft möte med bägge på Hab så det blir nog bra. Vi känner ju all personal redan där E ska gå eftersom N går där nu.
Bra att det går ok för O nu. Det är inte lätt. Får han i knappen också på förskolan?
Måste bara skriva av mig någonstans... Är såååå less föt tillfället, så till den grad att jag bara skulle kunna packa mina saker och dra. Att ha en 6-åring och en 5-åring under samma tak där ingen lyssnar, och båda bara bråkar och slåss är för mycket för vilken normalfuntad människa som helst. Lägg sedan på att 5-åringen (som är den som bråkar, skriker, slåss och trilskas mest) dessutom ska knappmats och har cp-skada som gör att hela familjen måste anpassa sig efter henne hela tiden hjälper inte till kan jag lova. Möten och sjukhusbesök (i snitt en gång i veckan), bildschema, stretching, kräkningar.... Sambo som reser mycket i jobbet.
Vet att det finns många där ute som har det mycket värre än oss och jag måste bara säga att ni är supermänniskor som klara av att hålla er vid era sinnens fulla! Är grymt imponerad och en smula avundsjuk!
Så, nu var det lite lättat på trycket.