Emetofobernas tråd 5

Min sambo har IBS och jätte stora problem med det. Dessvärre så har hans mediciner (som förvisso) funkar, en hel del biverkningar. Ett utav dem är att vårt samliv går på sparlåga - minst sagt! Det är en kombination av lyckopiller och något annat och det är väl de där lyckopillrena som gör att det minskar. (det är något med kombinationen av lyckopiller och det andra som gör att IBS blir bättre så han kan inte vara utan heller). Något tips eller funkar det för dig ändå utan mediciner?

Jag märkte en sak för många år sen. Jag hade min senaste magsjuka där jag kräktes när jag var nio år gammal *peppar peppar*. Jag hade en ganska så turbulent barndom över huvud taget, minst sagt och hade en hel del magkatarr. Men när jag var runt tolv, så började vi i min familj att äta A-fil med flingor till. Inom bara några veckor så var min mage som ny. Och när jag fick mina magsjukor så var de betydligt lindrigare än förut. Vi hade då börjat äta müssli och A-fil. När jag sen femton år senare slutade med det, så började magkatarren smyga sig på igen. Nu har jag köpt A-fil med smak och flingor. Ska börja med det igen, tänkte jag.

Nu har jag i och för sig en son på ett år som säkerligen kommer dra med sig en hel del hem och därmed är det inte alls säkert att jag ändå kommer gå säker. Men jag tror man kommer långt med en bra mage. Om man är rädd så tror jag man lättare får magkatarr eller andra psykosomatiska symptom. Man kan bli illamående, få nästan exakt samma symptom som vid magsjuka, när man har magkatarr. Och om magen mår bra, så är jag ganska så säker på att man åtminstone står bättre rustad när väl magsjukan slår till.

*peppar peppar då som sagt* ;D

ALL typ av magkatarr eller andra psykosomatiskt relaterade magsjukdomar kan ge illamående. När magen är i obalans så kan man känna av att man är illamående, mycket pga att man ofta får en försenad magtömning pga det, vad jag förstått. Men om man får ordning på sin mage, så har man stora möjligheter att också slippa illamåendet. Jag vet att det inte är så lätt när det gäller IBS. Min sambo har det och det spelar inte så stor roll hur bra han än mår, för han har alltid IBS. Men den påverkas ganska så kraftigt av inre stress. Stress är ju när man blir rädd och eldar upp sig själv. Det är inte alltid man är medveten om att man gör det och då kan magkatarr eller andra psykosomatiska symptom vara liksom slutklämmen som bekräftar att man gjort det. Så även om han alltid kommer ha IBS så påverkas den otroligt mkt beroende av hur han tar hand om sig själv psykiskt och hur han äter. OCH hans mediciner mot det så klart.

Det finns hela tiden en risk att man skrämmer upp varandra när flera människor som delar samma rädsla, delar på en tråd. Man kan stötta varandra och ge varandra redskap som man hittat - men risken att man liksom djupdyker ännu mer eller ser infallsvinklar som man tidigare inte sett som skrämmer ännu mer, är stor, tror jag. Så man får väga fördelar med nackdelar. Ibland kan man bli av med en del av emetofobin bara genom att tänka på roliga saker som händer omkring en och distansera sig lite. Men det är inte lätt att göra det när man är inne i sin rädsla. Men det är inte alltid det är bra att djupdyka ännu mer som sagt. :/

Jag är också ny här och upplever samma sak. Så vi får väl helt enkelt skriva till varandra då.

Vad är det för kurva ni pratar om? (ny i gänget)

Se hit ni familjer som har haft magsjuka!! Hur gör ni rent praktiskt?? Om barnen börjar spy nattetid, sitter ni uppe hela natten då och kanske kolla på någon film? Eller gör något annat? För man går väl inte och lägger sig i sängen med barnet? Jag tänker då på alla täcken, kuddar, och inte tala om de tjocka resårmadrasserna som blir totalförstörda?? 

En kompis till mig har en såndär skumgummimadrass i källaren som hon tar fram och lägger massa handdukar på och runtomkring så ligger dom i vardagsrummet med en sandlådehink (lagom stor för ett litet barn att försöka fånga upp kräket i)

Hur gör ni andra??? För när man väl hamnar i situationen så blir jag helt handlingsförlamad och vet inte vad jag ska göra!!  

Nu har min son blivit sjuk iiiiigen!!! Han var magsjuk för bara två månader sen. Och idag kräktes han i kaskader igen! Men han kräktes bara en gång fast flera gånger på raken, eller hur man nu ska beskriva det hela. Han pruttade som bara den timmen innan. Och någon timme efter kräkattacken så kom det diarré. Någon som har koll på vilken typ av magsjuka det kan röra sig om. Snälla skriv Rota-virus!!! Är sååååå himla rädd att han ska ha fått vinterkräksjukan och att jag ska bli smittad. Den här natten kommer jag vara superorolig och förmodligen knappt få någon sömn alls. Jag har vairt helt utmattad hela dagen och känt att något inte riktigt varit som det ska. Men det kan lika gärna vara pga att jag arbetat väldigt hårt under en längre tid. Har haft en utmattningsdepression nämligen en gång i tiden och hela min kropp har blivit lite rubbad sen dess.

Det värsta är att jag kan iscensätta magkatarr bara av själva rädslan för magsjuka. Och iom att symptomen kan påminna om varandra så är det inte så konstigt att jag då blir jätte rädd för att det är magsjuka. Usch och fy!

Han har bara haft 37,6 grader i feber och det är ju knappt något alls. speciellt inte på en 1,5 år gammal liten kille, vad jag förstår.

Någon chans att det kan vara matförgiftning? Någon som kan mycket om det här??? Snälla svara på det här. Jag är jätte rädd!!!!

Hej igen!

Snälla kan någon svara på mina frågor!

Min son är sjuk igen och jag undrar om någon vet hur vanligt det är att barn smittar sina föräldrar???????
Jag har hört att det finns en mängd (de vanligaste) magsjukor som främst drabbar barn och som föräldrar sällan får eller bara får mildare varianter av. Någon som har egna erfarenheter kring det här?

Hur snabbt har ni själva blivit smittade efter att ert barn blivit sjuk?????

Oki. Låter ju lite lugnande. Tack! Ja faktum är att jag inte kan minnas att någon i vår familj blev smittad av någon annan i familjen nååågonsin när jag var barn. Jag minns det bara som att om någon fick magsjuka, så var han eller hon den ende/a. I alla fall just då. Min bror minns inte att han haft magsjuka någonsin och min pappa minns bara att han haft det en gång under hela sitt vuxna liv (han är 61 år). Min mamma fick bara milda varianter.

Jag frågade läkaren om det senast vi var där med vår son. Han sa att immunitet finns inte. Däremot så har människor olika starkt immunförsvar mot just magsjuka. Orsaken till att man KAN få så starkt immunförsvar mot just magsjuka är pga att magsjukevirusen inte muterar så mycket. De ser oftast likadana ut som de gjorde för många år sen, eller är i alla fall väldigt lika. Det gör att våra kroppar ofta är bättre förberedda på just magsjukevirus än andra virus.

Men men... nu är det nog dags för mig att säga peppar peppar. Jag har inte blivit smittad av min son ännu och nu har det gått ett par dygn. Borde jag vara lugn då????? Jag fick ju hans saliv på mitt äpple som jag åt bara minuter innan han kräktes kaskader. Jag åt hela äpplet kan jag säga så jag har definitivt fått i mig viruset för ett par dagar sen. Inkubationstiden borde väl vara ett par dygn högst om jag förstått det hela rätt? Och om jag mer eller mindre veeet att jag fick i mig viruset för ett par dygn sen så borde jag väl i alla fall kunna bööörja lugna mig nu - eller??????

Måste fråga om ni också tänker på hur länge maten stannar i magen och "beräknar" hur man ska kunna lägga sig och sova utan allt för mycket ångest?

Själv inbillar jag mig att jag ibland kan känna när maten lämnar magen och fortsätter ner i tarmarna. Och jag tänker som så att om min son varit magsjuk och smittar mig, så borde det vara åtminstone en mindre risk att jag ska behöva vara orolig över att bli magsjuk på kvällen/natten om jag inte ätit på väldigt länge.

Så om jag inte är hungrig, så äter jag inget heller och äter jag något, så försöker jag se till att det är något lättsmält som snabbt lämnar magsäcken. Och detta - så tidigt på dagen som möjligt. Jag tänker - om jag lägger mig hungrig, så behöver jag inte vara orolig. För hittills - så har jag då sannerligen inte varit hungrig när jag varit magsjuk.

Någon mer som har ungefär samma tänk?

Någon som testat det nya medlet som tydligen ska lindra IBS- Iberogast tror jag det hette?

Hemmatestet? Jag har en fråga. Min sambo ligger i mgsjuka nu och för en vecka sen, hade jag något som kändes som magsjuka men som lika gärna kunde varit magkatarr då jag har stora problem med det och utsatt mig själv för en hel del saker som skapar magkatarr för mig. Nu har vi en son på snart två år och vi har varit dåliga i våra magar titt som tätt sen han föddes. Vår son har varit sjuk jätte ofta sen han började på dagis men i vårt fall så har vi inte blivit smittade (peppar peppar!!!) i anslutning till att han varit magsjuk. Det har gått flera veckor emellan! Minns det så från det att jag var barn själv också. Vi smittade aldrig varann utan var sjuka med månader emellan. Men våra föräldrar blev magsjuka oftare då än de är nu när de är vuxna. Kan barn dra hem virus som de själva blivit immuna mot men som överlever resan hem från dagis? Å andra sidan så är det väl främst rota-viruset som drabbar barn och det är väl vuxna immuna mot? Och är det calici (ex) som vuxna också får - så borde man väl bli smittad direkt få man tar hand om sitt sjuka barn??? Någon mer som märkt att man oftare blir sjuk som förälder trots att man inte kan se att man blivit smittad genom sitt barn??? Någon som vet vad det här kan bero på?

Än nu när VI är vuxna skulle det så klart stå! :)