Inlägg från: vouffen |Visa alla inlägg
  • vouffen

    Emetofobernas tråd 5

    Avelyn skrev 2010-10-16 09:59:14 följande:
    Jag får inte mycket förståelse heller tyvärr. Får höra samma kommentar som dig från de flesta håll. Min familj har hela tiden fått mig att känna mig unik i min fobi. Min partner förstår mig ej och inte mina vänner heller. Många gånger har jag blivit ombedd att beskriva vad det är så hemskt med att ha magsjuka, varför jag känner sådan panik. Jag kan inte sätta det i ord. Jag har en känsla som är nästintill omöjlig att beskriva. För mina vänner/anhöriga är det ju en sjukdom som är över på ett dygn. Inte så jätterolig men det går ju över. Man dör inte och den är inte långvarig. Varför känner jag då panik ?
    Hej, här är en till! Ca nov/dec fram till slutet av mars är ångestens tid... :( hu! Värst har det varit när barnen gått på dagis, när de börjat skolan har de varit mkt friskare. Nu har jag en på dagis o är gravid o ska föda i mars... ska nog ha henne hemma sista veckorna före förlossningen för att minska risken att bli magsjuk lagom till jag ska föda... värsta mardrömmen!

    Varför känner vi panik...?! Ja, bra fråga... jag har försökt svara på den för mig själv. När jag ändå blir magsjuk så går det ofta riktigt bra, jag spyr o skiter o sen tar det några dagar så är jag på banan igen. Men det värsta är nästan INNAN man blir sjuk, om barnen varit sjuka eller det går på jobbet eller runt omkring - NÄR kommer jag bli sjuk då? OM jag blir sjuk? Jag törs inte åka långt bort för tänk om det slår till då?! Reser helst inte alls över natt under vintern... ifall man skulle bli sjuk borta.

    Jag blev faktiskt dålig en gång när vi campade, men det var nog matförgiftning eller snarare godisförgiftning. Det var sommar och jag köpte lösgodis i en liten affär på landet. Köpte bl a några arraksbollsliknande saker, det var bara jag som åt av dom o bara jag som på kvällen blev akut jättedålig... så nu aktar jag mig för att köpa lösgodis på mindre ställen där det inte verkar handlas så mkt. Visst klarade jag det, men det var hemskt att sitta på en liten sån där husvagnspotta o ha diarre o spy i en plastlåda samtidigt... bläh!

    Så för min del handlar paniken mycket om att bli sjuk vid fel tillfälle och på fel ställe. Bara jag är hemma o inte måste iväg på nåt vikigt så är jag inte lika panikslagen. Men det är sååå många som inte kan förstå detta!

    Trots allt har jag ändå snart 4 barn och det gör mig extra stolt att ha klarat av de första veckorna med HEMSKT illamående trots emetofobin! Tack gode Gud för sjukskrivning, snälla anhöriga och Lergigan-tabletter!
  • vouffen
    martini bianco skrev 2010-10-14 21:40:52 följande:
    Jag börjar känna av min magkatarr. den brukar komma varje år vid denna tiden och hålla i sig till det blir vår... Hoppades på att jag skulle slippa den för en gångs skull. Men icke...

    Vet att fler här inne har magkatarr, vad gör ni för att lindra symtomen?
    Jag har oxå magkatarr ibland. Nu som gravid blev det värre o då fick jag Omeprazol (samma som Losec) och det blev lite bättre!

    Har du testat dig för magsårsbakterien Helicobacter pylori...? Min mamma hade precis som du, alltid värre den kalla årstiden. Hon jobbar på ett lab där de forskade på bakterien o lät testa sig - hon hade JÄTTEHÖGA värden och fick då antibiotika + Losecbehandling, hon fick ta 2 kurer men blev sen bra och hon har aldrig dessa problem sen dess! Hon var ofta "magsjuk" på vintrarna men ingen annan var sjuk, nu har detta upphört. Be att få kolla dig, det är ett blodprov man tar. Jag kollade mig o hade lite positivt, har dock inte gått vidare med behandling, kanske tar tag i det efter min graviditet, vill inte gärna trycka i mig massa antibiotikor för bebisens skull nu...
  • vouffen
    middiz skrev 2010-10-16 16:33:32 följande:
    Får du äta omeprazol när du är gravid?
    Jag fick inte ens äta det när jag ammade? Går det över på ett annat sätt då eller?
    Ja... jag fick dem av min mödravårdsläkare, så jag antar att det är ok då...
    Det kan vara skillnad med amning. Tror att moderkakan ändå ger ett visst skydd, att allt inte går över till barnet då. Mjölken bildas ju direkt från mammans blod, ´kan vara att typ allt passerar över til barnet då... bara en teori. Jag har sett att vissa mediciner är ok vid grav men inte vid amning.

    Hittade detta på FASS: (fast jag bara tabletterna när det är som värst ändå...)

    Graviditet  (Läs mer om graviditet)

    Kategori A.


    Väl utförda epidemiologiska studier tyder inte på att omeprazol har några skadliga effekter på graviditeten eller fostrets/det nyfödda barnets hälsa. Omeprazol kan användas under graviditet.


    Amning  (Läs mer om amning)

    Grupp IVb.


    Omeprazol passerar över till bröstmjölk. Det är inte känt vilka effekter detta kan ha på barnet.

  • vouffen
    zasata skrev 2010-10-16 20:50:26 följande:
    vauffen: appropå inget alls, syr du egna barnkläder? känner igen ditt namn,.
    Japp :) ! Inte så mkt just nu för jag är gravid o har mått så illa att jag inte orkat så mkt... men tänkte börja sy till kommande bebisen snart :) ! Hoppas vi kan se vad det är för "sort" på ultraljudet, då kan man ju sy lite mer specifikt tjej- eller killkläder. Sen blir det en del till såna som vill ha nåt och kompisars barn osv. O så till min lilla Agnes, hon ääälskar kläder och att välja tyg i hyllan själv ;) !
  • vouffen
    martini bianco skrev 2010-10-18 13:54:49 följande:
    Hur vågade ni skaffa barn? Drömmer

    Jag vill så gärna känna mig peppad men ser bara oro och ångest framför mig. Först ska man genomlida en graviditet och sen alla småbarnsåren... Hur kommer man förbi detta och ser det positiva och roliga i att ha barn?
    Kan ni inte lista tre saker som är bäst med att ha barn? Hade varit skönt!
    Jag är inne på mitt fjärde barn trots besvärligt illamående under mina graviditeter och emetofobi! Så trots allt är det verkligen värt det, som du kanske förstår då :D !
    Jag var oxå jätteorolig för hur jag skulle hantera deras magsjuka, men när det väl hänt har det gått bra. Det är som om jag liksom "stänger av" just då, fokuserar bara på barnet och på att sanera och akta mig att få kräks o bajs på mig. Tvättar mig o spritar, sen äter jag väääldigt dåligt själv oxå dessa dagar... ibland har jag blivit smittad oxå, men många gånger har jag klarat mig utan att ens bli dålig i magen.

    Några positiva saker med att ha barn:
    * All den kärlek man får!
    * All kärlek man får ge :) !
    * Alla underbara saker de säger och gör, så mycket skratt och härliga minnen!
    * När de är lite större (min äldsta 10 och 11 år nu) och man kan prata med dom mer som vuxna - man ser spännande filmer tillsammans, spelar spel, umgås :) !
    * Sen ser jag fram emot oxå när de (förhoppningsvis...) själva får barn och jag får bli farmor/mormor!

    Sen om man ser i ett större perspektiv så har vi haft magsjuka mellan 0-3 ggr/säsong - alltså har vi vissa vintrar inte haft ett enda utbrott medan den allra värsta vinterna hade jag o son nr2 3 ggr... men oftast en omgång per vinter eller inget alls. Om man tänker att en omgång håller på 2-3 dagar så är det mindre än 1% av årets alla dagar. Alltså 99% av året är kräkfritt :) !

    Så, skrivet av en tvättäkta emetofob, jag skulle aldrig vilja vara utan mina barn! Lycka till!
  • vouffen
    Fridayyy skrev 2010-10-18 14:50:31 följande:
    Jag är inne på mitt tredje barn. Innan jag fick barn trodde jag att jag själv var dålig och mådde illa flera ggr per vecka men nu oroar jag mig inte så mycket för egen del, men klart jag oroar mig mycket för att barnen ska bli sjuka. Det är jättejobbigt men ändå vill man ha sina barn. Jag inbillar mig att det är mindre smitta i skolan sen. Och blir jag riktigt arg på fobin så låter jag inte den styra om jag ska ha barn eller inte, då känns det verkligen som ett nederlag för mig.
    Jag tycker det är mindre smitta i skolan än på dagis! Sen pojkarna började förskoleklass (de går i 4an resp 5an nu) har de varit magsjuka EN gång var - det var samma omgång och jag smittades inte den gången! Barnen är ju inte alls på varandra på samma sätt som på dagis. Fast förra vintern var dottern (3½ år då) inte magsjuk alls, men JAG var en gång... tror jag fick det från jobbet då...  Men du har rätt i att skoltiden blir bättre tider :) !
  • vouffen
    Frosk skrev 2010-10-19 09:29:27 följande:
    lollisen, det låter bra! Försök vara stark :)

    Hur känner ni andra för att resa utomlands? Är ni mkt rädda för att bli magsjuka på resan? och reser ni ändå?
    Jag har lite svårt för att åka utomlands... har gjort det en gång bara sen min fobi blommade ut ordentligt. När jag var yngre (typ före 27 år) var jag inte alls lika nojig som senare... Skulle jag åka väljer jag INTE kräksäsongen eftersom man kan dra på sig nåt skit o antingen kommer man inte iväg eller så blir man sjuk på resan eller när man kommit fram. Jag är oxå rädd att få nåt skit på plats, skulle aldrig åka till Indien eller Egypten - Afrika över huvud taget - de länder som sägs vara värst med magsmitta...

    Jag tycker det kan vara jobbigt att resa bort även i Sverige, speciellt vintertid, allra mest om man ska sova över. O ju längre bort hemifrån desto värre o mer ångest... :( 

    I januari var vi till min svägerska o strax innan vi skulle åka hem fick 3½-åringen diarré 2 ggr... det var ca 11 mil hem, hela bilresan lyssnade jag efter minsta knyst från henne i baksätet, men det blev inget mer utom vart bara den lösa magen. Men jobbig hemresa var det :(
Svar på tråden Emetofobernas tråd 5