Samlingstråd för oss med GBS (streptokocker B) *NY*
Jag är i vecka 14 med beräknad förlossning den 13: sept. (Andra barnet)
Fick svar förra veckan på en odling och den var negativ (eller väldigt låga halter). So far so good. Nästa test är inte förrens efter vecka 20 någon gång. Jag har känt av en UVI men det var nog en vanlig för den gick bort efter 1 L transbärsjuice (detta var innan min odling).
Har haft några sammandragningar redan men det har slutat och jag har bara "stretch" känslor från livmodern nu.
Idag gjorde jag ett MKP (kom precis hem). Ångrar mig så otroligt mycket och är livrädd att jag ska få missfall nu. Så kommer ligga på sofflocket och läsa resten av dagen. Det är andra gången jag gjort ett sånthär prov och jag fattar inte att jag utsatte mig själv för det igen. Känns värre än min förra förlossning. Dels pågrund av att man väljer att utsätta sig själv för det (du kan ju lixom inte ångra dig och be någon annan att föda ditt barn) och dels för att smärtan är så extremt psykisk. Uch jag kan verkligen beskriva varje millimeter känsla när det sticker in nålen och hur magmusklerna försöker dra sig samman men det är något i vägen. Sedan känslan av att de krafsar i mina inälvor... FVP var faktiskt mindre läskigt just pågrund av det där krafsandet.
Sorry hamnade lite OT där. Märks det att jag är uppstressad?
En GBS fråga: Är det någon som har frågat om att "behandla" sin partner? Jag menar eftersom det är rätt troligt att det kan överföras via sex.
Jag är väldigt mycket emot att använda penecillin i onödan, men inte när det gäller små bebisar som kan dö.
Hur ska jag klara av 7 månader till utan sex?