80-talets ensamstående föräldragrupp

hallå! jag är en 88a och har en son som är 16 månader, jag var ensamstående sen jag fick reda på att jag var gravid, i vecka 9. min son har ingen kontakt med sin bio-pappa, men de har träffats några gånger. nu bor jag tillsammans med min pojkvän och hans varannanveckadotter, i en främmande kommun och går bara hemma och blir tokig, känner ingen och telefonen är konstant tyst. går på föräldragrupper och öppna förskolor, går alltid därifrån med gråten i halsen för jag känner mig så utanför alla 30-40+ mammor som är gifta och har bott här i hela sitt liv. jag har ju mer gemensamt med en 15-åring än en 40-åring... JA jag är BITTER jag är ingen bra mamma åt min son när jag mår så här! hur gör man egentligen? är det nån som vet hur man vänder sitt liv åt ett helt annat håll?