KjellRoger skrev 2010-03-03 13:13:29 följande:
Ja men min f.d. vet att jag håller mig nykter bara jag får ha barnen. Det har jag gjort alla gånger jag haft dem innan. Hon vet också att när hon försöker förvägra mig rätten att träffa dem, det är då jag börjar supa. Hon vet så väl om mina svagheter, och hon utnyttjar det till fullo. Hon å sin sida påstår att det är JAG som är manipulativ. Snacka om projicering. Jag försöker få rätsida på mitt liv. Men det skulle vara mycket lättare om jag åtminstone någon helg fick ha mina barn. Som det ser ut nu så får jag inte ha dem alls. Till råga på allt har hon gått och blivit tillsammans med en polis, förmodligen bara för att öka chanserna att få rätten på sin sida. Jag förstår om du tror att mitt inlägg handlar om någon sorts förnekande, jag är ju trots allt alkoholist och därmed inte trovärdig, eller hur? Kan tala om att allt som jag skrivit är fullständigt sant. Det jag var ute efter var förslag på hur jag kan göra. LVM verkar lite drastiskt eftersom jag inte har så pass allvarliga problem.
- HON projicerar och utnyttjar..
- DU har inte så pass allvarliga problem..
Ser du vad jag menar?
"
jag är ju trots allt alkoholist och därmed inte trovärdig, eller hur?"
Nej, på sätt och vis. Förnekelsebiten hör definitivt till alkoholismen.
Men jag baserar allra främst det uttalandet på hur du uttrycker dig i din trådstart. Grundtonen är att "allt är någon annans fel".
Jag förringar inte för ett ögonblick att du säkerligen har det svårt. Och jag vet att du redan genom din alkoholism slår från underläge, i kontakt med myndigheter av olika slag. Det ÄR fördjävligt, jag hävdar inget annat. I mina ögon är du inte på något sätt en sämre människa för att du har drabbats av alkoholism.
Men om du börjar kröka igen pga av saker din f.d gör/säger så känns du ändå ganska labil.. Dessutom har du så nyligen som i höstas varit inne på behandlingshem. Anser du själv att du kan palla föräldraskapet med alla ups and downs, i med- och motgångar? Det finns alltid människor i omgivningen som jävlas på ett eller annat sätt. Man kan inte ta till flaskan varje gång och sedan skylla det på den andre.
Det är DET du behöver hjälp med. Att inte återfalla. Att, som du själv säger, få rätsida på sitt liv. Och det tar sin tid.
Och det vore väl det bästa att komma till rätta med innan du ger dig på att vara vårdnadshavare till barnen? Barnen skall
inte vara ett verktyg i detta.
Det FINNS god hjälp att få, om man tar emot den.
Jag vet det, jag har mångårig erfarenhet från psykiatri- och missbrukarvård.
Det GÅR, men man måste börja i rätt ände.
